Varför vill de inte veta? Vi, i alla fall ’Glöm aldrig Pela och Fadime’, högerextrema och jag, religionskritiker, och därmed det islamkritiska folket, har vetat att det finns en grupp i Sverige som är hänsynslöst förföljda, och förhindrade i grundläggande rättigheter, som att få älska den man älskar. Unga flickor, som genom födsel är kopplad till det som kallas hederskultur, men som skall kallas skamkultur, eftersom det inte handlar om heder utan om familjens skam. Skamkulturen förkommer i många kulturer, men är ofta starkt bunden till gammel-abrahamitiska religioner, som ortodox judendom, kristendom och islam.
Socialstyrelsen fick för två år sedan uppgiften att sammanställa den kunskap som finns om skamkulturernas brott mot de mänskliga friheterna. De fann ingen kunskap att sammanställa.
https://www.aftonbladet.se/a/Vb6Lzp?refpartner=link_copy_app_share
Varför finns det ingen kunskap om dessa övergrepp mot unga kvinnor?
Extremhögern, men även vi som vill veta, har tyckt att man skall notera så mycket information som möjligt kring brottslighet. Extremhögern pressar på om att observera förövarnas kultur och etnicitet, då de anser att det är viktiga förklaringsvariabler. Jag. och vi som vill veta, vill ju veta så mycket som möjligt, och med anekdotisk, men även annan bevisföring, tycks etnicitet, men även kultur och nationalitet, vara korrelerat med vissa brott.
Morgan Johansson, justitieminister, som i min ögon främst är känd för den famösa fördomen som han gav utlopp för när han fördömde den ’antimuslimska’ attacken på en moské, när den började brinna, vilket sedan visade sig vara orsakad av besökarnas barns lek i köket. Han har motsatt sig observationer av dessa variabler, men har sedan givit efter så mycket att han anser att det är Brottsförebyggande Rådets uppgift att avgöra om det behövs en undersökning där man beaktar sådana variabler som etnicitet. Han har tydligt markerat att viss kunskap inte är önskvärd, trots att han själv borde inse att kunskap, och inte fördom om antimuslimsk terror, är bäst, speciellt när det brinner.
Det är inte svårt att misstänka att kunskapsföraktet som visas här, beror på att man inte vill ge högerextremisterna krut till sina pistoler. Men det är precis det de gör, men nu dubbelt upp, ty högerextremisterna är lika benägna till fördom som Morgan, där de enkelt ser orsakssamband, trots att de saknar kunskap, samtidigt som de kan peka på att Morgan försöker dölja kunskap genom att förhindra dess produktion. Vilket, i den värld Morgan och högerextremisterna lever, betyder att deras fördom är sann. Morgan Johansson är således identisk med den han anser sig bekämpa.
Det sista kunskapsföraktsexemplet jag har idag är kommuners vilja att göra polisens klassificering av området som ’särskilt utsatta områden’ hemligstämplade. (http://tt.omni.se/lista-pa-utsatta-omraden-kan-goras-hemlig/a/XgM25x). Här handlar det inte om att kunskap saknas, utan om att kunskapen skall förhindras att spridas. Kommunerna menar att kunskapen skapar ett stigma över områdena. Kanske är det samma logik som finns i att förtiga skamkulturernas frihetsberövande av unga flickor. De har redan ett helvete, och skulle deras helvete bli kunskap som blir offentlig, ökar deras helvetesupplevelser.
Vi kunskapare, i alla fall den gruppen jag tillhör, tycker att kunskap har ett egenvärde. Men vi anser även att kunskap inte är farlig. Det är användandet av kunskap som kan vara farligt, och som förutsätter, inte blott mycket god kunskap, utan också en moral och politisk vilja.
I bjärt konstrast till samhällets aktiva motstånd mot kunskap om etniska och kulturella drivkrafter till våld, står vår kunskap om den sociala snedrekryteringen till högskolan. I studie efter studie visas hur vägen i skolan ständigt formas av det förbannade klassamhället. (https://www.uka.se/publikationer--beslut/publikationer--beslut/statistiska-analyser/statistiska-analyser/2018-03-28-manga-unga-fran-studieovana-hem-studerar-inte-vidare-trots-hoga-betyg.html)
Här saknas minsann inte kunskap. Vi har, kanske överdrivet mycket kunskap. Och vad görs? Vi vet att det fria skolvalet är en magnifik producent i detta utfall. Har du hört någon som sagt att det skall avskaffas eller dramatiskt modifieras? Tja, forna kommunister är de enda som tar upp detta. Några debattörer säger att man skall ha skolval, men fördelat enligt slump. Men lika heligt som vår okunskap om etnisk och kulturell grund för våld är, är skolvalets oberörbarhet. Trots kunskapen.
Ja, det är t o m så att de som borde vara kunskaparnas främsta företrädare, två professorer från Lund, slår ner på högskolors arbete mot social snedrekrytering, och menar att det är en orsak till högskolans förfall. (https://www.svd.se/lurendrejeri--hogskolor-sviker-sin-huvuduppgift ).
Oförmågan att agera mot den sociala snedrekryteringen säger onekligen att vi även med kunskap har en sagolik förmåga att acceptera ojämlikheter. Därför kanske kunskapens motståndare, med Morgan Johansson i spetsen har rätt, att det spelar ingen roll om vi har kunskap eller ej, vi kan alltid förhindra åtgärder mot ojämlikhetens problem. Det är inte kunskapen vara eller icke-vara som förhindrar att vi agerar, mot skamkulturens och den sociala snedrekryteringens ojämlikhet, utan det är politisk vilja. Vi vill inte hjälpa flickorna till ett fritt liv, och vi vill inte hjälpa underklassens ungdomar att få utveckla sina förmågor. Kunskap är intet, politisk vilja är allt.
Jag, som kunskapare, vill ändå inte acceptera den slutsatsen, att kunskap är likgiltigt, blott politisk vilja är viktigt. Jag har den befängda tron på rationalitet och på Förnuft. Vilket just är att säga att trots kunskapen att kunskapen inte hjälper, vill jag behålla min politiska vilja, att den skall hjälpa.
Så slutar det som vanligt, i en paradox. Där min vilja är viljan till kunskap.
Öllsjö den 4 april 2019
Socialstyrelsen fick för två år sedan uppgiften att sammanställa den kunskap som finns om skamkulturernas brott mot de mänskliga friheterna. De fann ingen kunskap att sammanställa.
https://www.aftonbladet.se/a/Vb6Lzp?refpartner=link_copy_app_share
Varför finns det ingen kunskap om dessa övergrepp mot unga kvinnor?
Extremhögern, men även vi som vill veta, har tyckt att man skall notera så mycket information som möjligt kring brottslighet. Extremhögern pressar på om att observera förövarnas kultur och etnicitet, då de anser att det är viktiga förklaringsvariabler. Jag. och vi som vill veta, vill ju veta så mycket som möjligt, och med anekdotisk, men även annan bevisföring, tycks etnicitet, men även kultur och nationalitet, vara korrelerat med vissa brott.
Morgan Johansson, justitieminister, som i min ögon främst är känd för den famösa fördomen som han gav utlopp för när han fördömde den ’antimuslimska’ attacken på en moské, när den började brinna, vilket sedan visade sig vara orsakad av besökarnas barns lek i köket. Han har motsatt sig observationer av dessa variabler, men har sedan givit efter så mycket att han anser att det är Brottsförebyggande Rådets uppgift att avgöra om det behövs en undersökning där man beaktar sådana variabler som etnicitet. Han har tydligt markerat att viss kunskap inte är önskvärd, trots att han själv borde inse att kunskap, och inte fördom om antimuslimsk terror, är bäst, speciellt när det brinner.
Det är inte svårt att misstänka att kunskapsföraktet som visas här, beror på att man inte vill ge högerextremisterna krut till sina pistoler. Men det är precis det de gör, men nu dubbelt upp, ty högerextremisterna är lika benägna till fördom som Morgan, där de enkelt ser orsakssamband, trots att de saknar kunskap, samtidigt som de kan peka på att Morgan försöker dölja kunskap genom att förhindra dess produktion. Vilket, i den värld Morgan och högerextremisterna lever, betyder att deras fördom är sann. Morgan Johansson är således identisk med den han anser sig bekämpa.
Det sista kunskapsföraktsexemplet jag har idag är kommuners vilja att göra polisens klassificering av området som ’särskilt utsatta områden’ hemligstämplade. (http://tt.omni.se/lista-pa-utsatta-omraden-kan-goras-hemlig/a/XgM25x). Här handlar det inte om att kunskap saknas, utan om att kunskapen skall förhindras att spridas. Kommunerna menar att kunskapen skapar ett stigma över områdena. Kanske är det samma logik som finns i att förtiga skamkulturernas frihetsberövande av unga flickor. De har redan ett helvete, och skulle deras helvete bli kunskap som blir offentlig, ökar deras helvetesupplevelser.
Vi kunskapare, i alla fall den gruppen jag tillhör, tycker att kunskap har ett egenvärde. Men vi anser även att kunskap inte är farlig. Det är användandet av kunskap som kan vara farligt, och som förutsätter, inte blott mycket god kunskap, utan också en moral och politisk vilja.
I bjärt konstrast till samhällets aktiva motstånd mot kunskap om etniska och kulturella drivkrafter till våld, står vår kunskap om den sociala snedrekryteringen till högskolan. I studie efter studie visas hur vägen i skolan ständigt formas av det förbannade klassamhället. (https://www.uka.se/publikationer--beslut/publikationer--beslut/statistiska-analyser/statistiska-analyser/2018-03-28-manga-unga-fran-studieovana-hem-studerar-inte-vidare-trots-hoga-betyg.html)
Här saknas minsann inte kunskap. Vi har, kanske överdrivet mycket kunskap. Och vad görs? Vi vet att det fria skolvalet är en magnifik producent i detta utfall. Har du hört någon som sagt att det skall avskaffas eller dramatiskt modifieras? Tja, forna kommunister är de enda som tar upp detta. Några debattörer säger att man skall ha skolval, men fördelat enligt slump. Men lika heligt som vår okunskap om etnisk och kulturell grund för våld är, är skolvalets oberörbarhet. Trots kunskapen.
Ja, det är t o m så att de som borde vara kunskaparnas främsta företrädare, två professorer från Lund, slår ner på högskolors arbete mot social snedrekrytering, och menar att det är en orsak till högskolans förfall. (https://www.svd.se/lurendrejeri--hogskolor-sviker-sin-huvuduppgift ).
Oförmågan att agera mot den sociala snedrekryteringen säger onekligen att vi även med kunskap har en sagolik förmåga att acceptera ojämlikheter. Därför kanske kunskapens motståndare, med Morgan Johansson i spetsen har rätt, att det spelar ingen roll om vi har kunskap eller ej, vi kan alltid förhindra åtgärder mot ojämlikhetens problem. Det är inte kunskapen vara eller icke-vara som förhindrar att vi agerar, mot skamkulturens och den sociala snedrekryteringens ojämlikhet, utan det är politisk vilja. Vi vill inte hjälpa flickorna till ett fritt liv, och vi vill inte hjälpa underklassens ungdomar att få utveckla sina förmågor. Kunskap är intet, politisk vilja är allt.
Jag, som kunskapare, vill ändå inte acceptera den slutsatsen, att kunskap är likgiltigt, blott politisk vilja är viktigt. Jag har den befängda tron på rationalitet och på Förnuft. Vilket just är att säga att trots kunskapen att kunskapen inte hjälper, vill jag behålla min politiska vilja, att den skall hjälpa.
Så slutar det som vanligt, i en paradox. Där min vilja är viljan till kunskap.
Öllsjö den 4 april 2019
RSS-flöde
