Fichte och hans filosofi var en viktig orsak till den intellektuella utvecklingen i Jena, där tysk idealism och romantik utvecklades, vilket jag beskrev en aning igår. När Fichte tvingades lämna Jena 1799 saktade den dynamiska utvecklingen i Jena ner, för att vid 1810 ha avstannat. Det var, som Hegel skrev mycket senare om världshistoriens utveckling, som om världsanden hade stannat upp i Jena under 20 år, för att sedan flytta vidare.
Formellt avslutades Fichtes tid i Jena genom att Carl August, storhertig av Sachsen-Weimar-Eisenach, ministern för Weimar och principal för universitetet i Jena, med understöd av Goethe, accepterade hans avgångsbegäran. Denna ’avgångsbegäran’ var egentligen inte en begäran utan bestod i att Fichte skrev att han skulle avgå om han blev tillrättavisad av storhertigen, dvs bli utsatt för det som idag kallas ’korrigeringssamtal’. Hans skrivelse, som alltså inte var en avgångsbegäran, utnyttjades för att täcka över faktumet att Fichte avskedats genom att Fichte hade begärt att få avgå.
Grunden till risken för tillrättavisningen kom av att Fichte hade skrivit en essä som uppfattades som ateistisk. Trots att Jena hade högt i tak, slog Fichte där i taket, då kristendomen var hegemonisk. Men det har också hävdats att Fichte hade haft kontroverser tidigare med makterna, speciellt kring hans uppfattning om demokrati. Han hävdade själv att ateismen var bara ursäkten, medan det egentliga skälet var hans demokratiska ideal. Hans tankar var så väl spridda att Sachsen och Preussen hotade att inte låta sina medborgare få gå på universitetet i Jena om Fichte fanns där. Ryssland och Österrike hade redan en bojkott av Jena p g a Fichte och hans skriverier.
Jag har inte funnit några uppgifter om hur rektorn för universitetet agerade. Det är möjligt att rektorn accepterade det av två skäl, att hans huvudman, storhertigen, ville bli av med Fichte, och att universitetet drabbades av bojkotter vilket minskade universitetets inkomster.
Universitetet kallade Fichte 1794. Därefter larmade han och gjorde sig till med diverse skrifter, som attraherade människor till universitetet och till Jena, där tysk idealism och romantik utvecklades. Men Fichte var kontroversiell och allt adderades för att slutligen slå i taket 6 år senare, då han avskedades under täckmantel av att ha fått sin begäran om avgång accepterad.
Lagom kontrovers kan makten stå ut med, men än mer kontrovers, och speciellt sådan som biter en aning i makten, som ateism och demokrati i Fichtes fall, leder till att makten inte bryr sig om den intellektuella utvecklingen utan om det lugn och ro som infinner sig när människor är följsamma.
Inga likheter finns mellan Fichte och Sven-Olof Yrjö Collin, annat än följande. Jag kallades till Högskolan Kristianstad och gavs där ansvaret för att utveckla en forskningsplattform, för kandidatseminariet och för ’Bank och finans’-programmet. Först avskildes jag från ansvaret för forskningsplattformen då de inte gillade min strategi att först, genom verkliga forskningsprojekt, visa på forskargruppens kapacitet att producera forskning. Sedan avskildes jag från ansvaret för kandidatseminariet då jag inte accepterade deras låga kvalitetskrav på metod. Slutligen drabbades jag av det som drabbade Fichte. De begärde att jag inte skulle diskutera huruvida Hållbarhet skulle vara en grund för kursutvecklingen i Bank och finans-programmet. Jag skrev, likt Fichte, att det var svårt att se hur man kan vara ansvarig för ett program om man är förbjuden att diskutera förutsättningar i kursutvecklingen. Denna utsaga tog ledningen, likt Storhertigen, som en avgångsbegäran, som de generöst beviljade mig. Under tiden för dessa intermezzon kallades jag till ’korrigeringssamtal’ som jag, olikt Fichte, följsamt deltog i. Men följsamheten lönades inte. När jag sedan offentligt i lokaltidningen tog avstånd från rektorns beslut att Hållbarhet skulle vägleda alla ekonomprogram, var min saga all och processen för att avskilja mig från min tjänst påbörjades.
Kontrovers till en viss gräns, men sedan sätter makten ned foten och avskiljer den kontroversielle. Jag hävdar, men kan ha fel, att det inte sker med tanke på intellektuell utveckling, utan med tanke på frid och följsamhet.
Idag har forskningsplattformen fått fart, sannolikt p g a god ledning (https://www.hkr.se/fpvis/), medan kandidatseminariet och Bank- och finans-programmet är på en anspråkslös nivå.
Makten tycks vara likartad, i Jena i slutet på 1700-talet och i Kristianstad i slutet på 2010-talet.
Fichte blev rektor vid Berlins nystartade universitet 1811 och Sven-Olof Yrjö Collin blev, efter att ha lyckats med att också bli persona non grata vid två andra universitet i Sverige, pensionär, där han lade sitt yrke åt sidan för att ägna sig åt att förstå tysk idealism.
Sven-Olof Yrjö Collin
Formellt avslutades Fichtes tid i Jena genom att Carl August, storhertig av Sachsen-Weimar-Eisenach, ministern för Weimar och principal för universitetet i Jena, med understöd av Goethe, accepterade hans avgångsbegäran. Denna ’avgångsbegäran’ var egentligen inte en begäran utan bestod i att Fichte skrev att han skulle avgå om han blev tillrättavisad av storhertigen, dvs bli utsatt för det som idag kallas ’korrigeringssamtal’. Hans skrivelse, som alltså inte var en avgångsbegäran, utnyttjades för att täcka över faktumet att Fichte avskedats genom att Fichte hade begärt att få avgå.
Grunden till risken för tillrättavisningen kom av att Fichte hade skrivit en essä som uppfattades som ateistisk. Trots att Jena hade högt i tak, slog Fichte där i taket, då kristendomen var hegemonisk. Men det har också hävdats att Fichte hade haft kontroverser tidigare med makterna, speciellt kring hans uppfattning om demokrati. Han hävdade själv att ateismen var bara ursäkten, medan det egentliga skälet var hans demokratiska ideal. Hans tankar var så väl spridda att Sachsen och Preussen hotade att inte låta sina medborgare få gå på universitetet i Jena om Fichte fanns där. Ryssland och Österrike hade redan en bojkott av Jena p g a Fichte och hans skriverier.
Jag har inte funnit några uppgifter om hur rektorn för universitetet agerade. Det är möjligt att rektorn accepterade det av två skäl, att hans huvudman, storhertigen, ville bli av med Fichte, och att universitetet drabbades av bojkotter vilket minskade universitetets inkomster.
Universitetet kallade Fichte 1794. Därefter larmade han och gjorde sig till med diverse skrifter, som attraherade människor till universitetet och till Jena, där tysk idealism och romantik utvecklades. Men Fichte var kontroversiell och allt adderades för att slutligen slå i taket 6 år senare, då han avskedades under täckmantel av att ha fått sin begäran om avgång accepterad.
Lagom kontrovers kan makten stå ut med, men än mer kontrovers, och speciellt sådan som biter en aning i makten, som ateism och demokrati i Fichtes fall, leder till att makten inte bryr sig om den intellektuella utvecklingen utan om det lugn och ro som infinner sig när människor är följsamma.
Inga likheter finns mellan Fichte och Sven-Olof Yrjö Collin, annat än följande. Jag kallades till Högskolan Kristianstad och gavs där ansvaret för att utveckla en forskningsplattform, för kandidatseminariet och för ’Bank och finans’-programmet. Först avskildes jag från ansvaret för forskningsplattformen då de inte gillade min strategi att först, genom verkliga forskningsprojekt, visa på forskargruppens kapacitet att producera forskning. Sedan avskildes jag från ansvaret för kandidatseminariet då jag inte accepterade deras låga kvalitetskrav på metod. Slutligen drabbades jag av det som drabbade Fichte. De begärde att jag inte skulle diskutera huruvida Hållbarhet skulle vara en grund för kursutvecklingen i Bank och finans-programmet. Jag skrev, likt Fichte, att det var svårt att se hur man kan vara ansvarig för ett program om man är förbjuden att diskutera förutsättningar i kursutvecklingen. Denna utsaga tog ledningen, likt Storhertigen, som en avgångsbegäran, som de generöst beviljade mig. Under tiden för dessa intermezzon kallades jag till ’korrigeringssamtal’ som jag, olikt Fichte, följsamt deltog i. Men följsamheten lönades inte. När jag sedan offentligt i lokaltidningen tog avstånd från rektorns beslut att Hållbarhet skulle vägleda alla ekonomprogram, var min saga all och processen för att avskilja mig från min tjänst påbörjades.
Kontrovers till en viss gräns, men sedan sätter makten ned foten och avskiljer den kontroversielle. Jag hävdar, men kan ha fel, att det inte sker med tanke på intellektuell utveckling, utan med tanke på frid och följsamhet.
Idag har forskningsplattformen fått fart, sannolikt p g a god ledning (https://www.hkr.se/fpvis/), medan kandidatseminariet och Bank- och finans-programmet är på en anspråkslös nivå.
Makten tycks vara likartad, i Jena i slutet på 1700-talet och i Kristianstad i slutet på 2010-talet.
Fichte blev rektor vid Berlins nystartade universitet 1811 och Sven-Olof Yrjö Collin blev, efter att ha lyckats med att också bli persona non grata vid två andra universitet i Sverige, pensionär, där han lade sitt yrke åt sidan för att ägna sig åt att förstå tysk idealism.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
