Universitetet i Jena var ett ganska betydelselöst universitet när 1700-talet närmade sig sitt slut. Staden Jena var också tämligen betydelselös, en liten stad dominerad av sitt universitet.
Då började Jenas storhetstid eftersom rektorn och hans principal, beslöt att bygga nya universitetsbyggnader och flytta universitetet till dessa byggnader. Detta innebar att studenterna och lärarna fick nya, fina, moderna lokaler, belägna vid en vacker plats, med god tillgång till diligensservicen som gjorde att lärare och studenter enkelt kunde transportera sig. Rektorn kunde förnöjt stå på trappan till de nya lokalerna och se hur strömmen av studenter ökade.
Genom nybyggena blev Jena känd för sitt universitet, ett kändisskap som dagens rektorer imiterar med stor frenesi. Nya, ståtliga lokaler, med god placering, beroende på vilken stad det är, i Kalmar vid vattnet, i Kristianstad, mitt i centrum, nära järnvägsstationen. Linnéuniversitetet och Högskolan Kristianstad blir namn som går över världen, med nöjda rektorer, där de kan skörda frukterna av sina nya hus.
Ack lögn och vidrig förfalskning. Det är inte sant att det viktiga för universitetet i Jena var att det byggdes nya hus i Jena vid slutet av 1700-talet. Det som byggdes nytt var idéer och tankar, som attraherade människor, fria intellektuella, doktorer, docenter, professorer och studenter.
Jenas storhetstid började med Fichte (se länk nedan). Han hade tidigare studerat i Jena, men därefter blivit berömd efter att skrivit en bok som man först trodde Kant hade skrivit, men när Kant avslöjade författarens namn, Johann Gottlieb Fichte, var hans lycka gjord. Han kallades till Jena som professor och utvecklade där den tyska idealismen. Han blev en magnet för Jena, där en ivrig verksamhet utvecklades som drog till sig den tyska idealismens utvecklare Friedrich Schelling och Georg Wilhelm Friedrich Hegel, men också den tyska romanticismens utvecklare Novalis, August Wilhelm von Schlegel och hans bror, Friedrich von Schlegel, med en stark organisatör av salongen, Caroline Böhmer-Schlegel-Schelling. Goethe, som bodde i Weimar, en bit bort, var ofta och länge i Jena. Humboldt-bröderna kom på frekventa visiter.
Jena, i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet, var ett intellektuellt centrum, där framför allt den tyska idealismen (se referens 1 nedan) och romantiken utvecklades (se referens 2. nedan till en utomordentlig bok som beskriver den sociala miljön i Jena). Det berodde inte ett dugg på byggnader. Ja, inte ens på restauranger, som enligt referens 2 sannerligen inte var kända för sin gourmé-mat. Allt berodde på personerna som kom till Jena, och delvis på en initial liberal inställning hos makten. En inställning som emellertid skulle ändras, och därmed släcka Jena som intellektuellt centrum. Det är en trist historia som jag berättar om imorgon.
Lärdomen av Jenas utveckling är att byggnader är intet för universitet. Allt är de personer som är i byggnaderna plus en öppen attityd till idéernas kraft och utveckling. Med Jenas erfarenhet är det besynnerligt för mig att se hur dagens rektorer och högskoleledningar dränerar kraft genom att uppföra byggnader, istället för att befrämja för de bråkiga människorna. Människor, som bråkar och har sig, som larmar och gör sig till, som bufflar och stångas med idéer, där debatterna hålls långt in mot morgontimmar, är de som bygger universitet.
Det är som om ledningarna för högskolorna inte kan se idéerna, medan stenar som bygger hus kan ses. Som om de inte är förmögna att se kraften i det abstrakta, i det ideella, trots att substansen i en högskola är tanken, inte stenen. Substansen i en högskola är ideell, inte materiell. Rektorerna lämnar efter sig gravstenar, lika döda som alla andra lik på kyrkogården.
I nästa inlägg berättar jag om hur Jena förlorade sin intellektuella kraft, med början kring år 1803, vilket är en lärdom värd att minnas idag, år 2025. Där slutsatsen går tillbaka till stenarna, ty de bråkar inte, de är inte till besvär.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk: https://www.svd.se/a/Ll7aaq/ganget-som-grundade-en-romantisk-republik
Referens 1: Frederick C. Beiser (2002) German idealism: The struggle against subjectivism 1781-1801.
Referens 2: Andrea Wulf (2024) Fantastiska rebeller.
Då började Jenas storhetstid eftersom rektorn och hans principal, beslöt att bygga nya universitetsbyggnader och flytta universitetet till dessa byggnader. Detta innebar att studenterna och lärarna fick nya, fina, moderna lokaler, belägna vid en vacker plats, med god tillgång till diligensservicen som gjorde att lärare och studenter enkelt kunde transportera sig. Rektorn kunde förnöjt stå på trappan till de nya lokalerna och se hur strömmen av studenter ökade.
Genom nybyggena blev Jena känd för sitt universitet, ett kändisskap som dagens rektorer imiterar med stor frenesi. Nya, ståtliga lokaler, med god placering, beroende på vilken stad det är, i Kalmar vid vattnet, i Kristianstad, mitt i centrum, nära järnvägsstationen. Linnéuniversitetet och Högskolan Kristianstad blir namn som går över världen, med nöjda rektorer, där de kan skörda frukterna av sina nya hus.
Ack lögn och vidrig förfalskning. Det är inte sant att det viktiga för universitetet i Jena var att det byggdes nya hus i Jena vid slutet av 1700-talet. Det som byggdes nytt var idéer och tankar, som attraherade människor, fria intellektuella, doktorer, docenter, professorer och studenter.
Jenas storhetstid började med Fichte (se länk nedan). Han hade tidigare studerat i Jena, men därefter blivit berömd efter att skrivit en bok som man först trodde Kant hade skrivit, men när Kant avslöjade författarens namn, Johann Gottlieb Fichte, var hans lycka gjord. Han kallades till Jena som professor och utvecklade där den tyska idealismen. Han blev en magnet för Jena, där en ivrig verksamhet utvecklades som drog till sig den tyska idealismens utvecklare Friedrich Schelling och Georg Wilhelm Friedrich Hegel, men också den tyska romanticismens utvecklare Novalis, August Wilhelm von Schlegel och hans bror, Friedrich von Schlegel, med en stark organisatör av salongen, Caroline Böhmer-Schlegel-Schelling. Goethe, som bodde i Weimar, en bit bort, var ofta och länge i Jena. Humboldt-bröderna kom på frekventa visiter.
Jena, i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet, var ett intellektuellt centrum, där framför allt den tyska idealismen (se referens 1 nedan) och romantiken utvecklades (se referens 2. nedan till en utomordentlig bok som beskriver den sociala miljön i Jena). Det berodde inte ett dugg på byggnader. Ja, inte ens på restauranger, som enligt referens 2 sannerligen inte var kända för sin gourmé-mat. Allt berodde på personerna som kom till Jena, och delvis på en initial liberal inställning hos makten. En inställning som emellertid skulle ändras, och därmed släcka Jena som intellektuellt centrum. Det är en trist historia som jag berättar om imorgon.
Lärdomen av Jenas utveckling är att byggnader är intet för universitet. Allt är de personer som är i byggnaderna plus en öppen attityd till idéernas kraft och utveckling. Med Jenas erfarenhet är det besynnerligt för mig att se hur dagens rektorer och högskoleledningar dränerar kraft genom att uppföra byggnader, istället för att befrämja för de bråkiga människorna. Människor, som bråkar och har sig, som larmar och gör sig till, som bufflar och stångas med idéer, där debatterna hålls långt in mot morgontimmar, är de som bygger universitet.
Det är som om ledningarna för högskolorna inte kan se idéerna, medan stenar som bygger hus kan ses. Som om de inte är förmögna att se kraften i det abstrakta, i det ideella, trots att substansen i en högskola är tanken, inte stenen. Substansen i en högskola är ideell, inte materiell. Rektorerna lämnar efter sig gravstenar, lika döda som alla andra lik på kyrkogården.
I nästa inlägg berättar jag om hur Jena förlorade sin intellektuella kraft, med början kring år 1803, vilket är en lärdom värd att minnas idag, år 2025. Där slutsatsen går tillbaka till stenarna, ty de bråkar inte, de är inte till besvär.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk: https://www.svd.se/a/Ll7aaq/ganget-som-grundade-en-romantisk-republik
Referens 1: Frederick C. Beiser (2002) German idealism: The struggle against subjectivism 1781-1801.
Referens 2: Andrea Wulf (2024) Fantastiska rebeller.
RSS-flöde
