År 1987
Jag var aktiv, ständigt debatterande, författade skrivelser, som kallades Collinare och som generöst duplicerades och lades i allas postfack (eftersom mail inte fanns då), och som några beskrev som: ’mycket rök, lite eld’. Men jag minns att jag fick med mig nämnder i en del av förslagen. Min historia här rör forskningsfinansiering. När en professor fick externa anslag, avsade den sig en del eller all universitetsforskningsfinanisering i sin tjänst. Det var pengar på institutionen som kunde fördelas till andra. Förslaget var att alla docenter skulle få del av dessa professorspengar. Jag protesterade och hävdade att de skulle delas ut efter prestation. Prestationen bestod i att varje docent som ville komma ifråga om dessa pengar, skulle lämna in en plan för hur de skulle användas. Detta förslag var ett brott mot tidigare agerande, då man delade ut professorsmånaderna till docenterna, utan krav på prestation. Jag lyckades få med mig nämnden till mitt förslag, varför alla docenter författade någon sida forskningsförslag. Jag insåg att genomförandet av forskningen inte skulle följa planen som de presenterade, men nu var i alla fall principen genomförd, att man inte får pengar grattis.
Doktorand Collin lyckades ändra principen om kravlöst utdelande av forskningspengar till docenter. Inte p g a hans makt, utan, vill jag gärna tro, att även docenterna, som dominerande i nämnden, fann det rimligt. Argumenten var rimliga, förslaget vann gehör och genomfördes.
Detta var år 1987.
År 2017
Jag var nu professor och ansvarig för uppsatskursen på kandidatnivå. Jag hade erfarit att alla handledare inte klarade de lärandemål som kursen ställde på studenterna. Det var framför allt brister i metodkunskap, där det fanns lärare som varken kunde skapa goda enkäter eller kunde statistisk analys på den nivå som vi brukar kräva av studenterna, dvs multivariat regressionsanalys och några former av faktoranalys. Jag införde då att alla enkäter skulle granskas av en av fyra speciellt utsedda personer, som hade rik erfarenhet av enkäter. Observera att allas enkäter skulle granskas av någon annan, dvs även en person som tillhörde de fyra med rik erfarenhet, skulle skicka sina studenters enkäter till en annan för granskning. Det väckte ont blod, inte hos de kunniga inom enkätens ädla konst, utan hos de som hade minst erfarenhet. Jag fick därför backa tillbaka och släppa enkäterna fria. Jag erfor också, högst påtagligt, att somliga handledare inte kunde bistå sina studentgrupper med handledning i statistiska analys. Jag satt långt in på kvällar på institutionen och hjälpte studenterna till de okunniga handledarna, med studenternas frågor kring statistik. Och, vill jag tillägga, utan det minsta tack från handledarna att jag hjälpte deras studenter.
Som ansvarig på kursen, och i samverkan med amanuensen på kursen, lade hon och jag fram ett förslag på hur kursen skulle drivas nästa år, 2018. Vårt förslag finns nedan, efter detta inlägg. Bl a rymmer det ett förslag att alla lärare, dvs ALLA lärare, skulle ges metodkurs, för att säkerställa metodkunskapen hos handledarna.
Jag kallades till avdelningschefen, som hade den programansvarige vid sin sida, dvs en bemanning av mötet som liknande en maktdemonstration. Förslaget som jag och amanuensen gett, diskuterades inte. Det nämndes inte. Det fanns överhuvudtaget inte i rummet. Istället föreslogs att jag skulle dela mitt kursansvar med en annan person. Förmodligen för att därmed avleda en del av den kritik som fanns mot mig och oss, för de principer vi styrde efter. Och för att ta bort en del av dessa principer.
Eftersom de nödvändiga förändringarna inte skulle realiseras, som t ex att säkerställa att handledarna kan uppfylla de lärandemål som studenterna måste uppfylla, valde jag att lämna ansvaret för kursen. Min professionella bedömning och min vision av en god kandidatkurs, delades inte av institutionens chefer, varför det rimliga är att lämna ansvaret till någon som för kursen i den riktning som cheferna ansåg var den rätta.
Inget av den kompetensutveckling som föreslogs i skrivelsen genomfördes.
Professorn Collin lyckades inte genomföra en kompetensutveckling inom vetenskaplig metod 2017, utan fick finna sig i att förlora sitt ansvar.
Vad gör att en doktorand kunde ha ett inflytande avseende alla docenterna, medan 30 år senare kunde samma person, men nu som professor, inte ha ett inflytande avseende handledarna, utan förlorade sitt ansvar?
Vad är det som skett under dessa 30 år?
Någon kan säga att doktoranden befann sig på ett universitet, medan professorn befann sig på en högskola. I det ena fallet styr professionen av professorer och docenter, i det andra fallet styr adjunkter och undervisande doktorer. Men varför gick docenterna med på att öka sin arbetsbelastning relativt tidigare, medan adjunkterna och lektorerna inte ville ha vidareutbildning i för akademin centrala frågor som metod?
Någon kan säga att det är en del i en mer allmän rörelse, som föraktfullt kallas New Public Management, med styrning, inte via en profession, dvs akademikerna, utan via nyckeltal, t ex andel godkända examensarbeten. Medan det då fanns kollegial styrning med akademiska ledare, finns idag byråkratisk styrning med organisationschefer. Vad som skett under 30 år är en avprofessionalisering av akademisk utbildning.
Men jag då, är jag förklaringen till det minskade inflytandet? Nu, 2018, blev jag ombedd av docent Pihl, i egenskap av rektor, att lämna högskolan. Då satt den enda närvarande professorn, Curt Kihlstedt, vid min sida i kafferummet, och pekade på den vita tavlan, där jag kallat till möte om en viktig sak, och sade att institutionen skulle ha varit en mycket behagligare institution utan mig. Vad jag vet, försökte ingen få bort mig från institutionen. När jag sade upp mig 2001, beklagade prefekten mitt beslut och undrade om jag kunde ändra mig. 10 år senare hälsade en högskolas prefekt min uppsägning med glädje. Jag tror att i huvudsak har jag behållit mitt engagemang, och mitt sätt att uttrycka mitt engagemang, genom skrivelser, skrivelser och skrivelser. Men organisationer har förändrats. Samtalet, debatten, professionen har eroderat, medan lojalitetskrav, mail från chefer med no-response-adress, och aktivism har växt.
Kanske detta är en fantastisk utveckling, där stenstoder som jag står i vägen och måste flyttas på.
Så, låt det då vara så. Jag försvinner sakta från scenen. Utan den minsta övertygelse att forskning blir bättre genom mina visioners erosion. Utan den minsta övertygelse att studenterna blir gladare och får en bättre utbildning när jag lämnat salen. Utan den minsta övertygelse att den samhälleliga debatten blir bättre och mer utvecklande för samhället, när jag inte debatterar längre.
Jag är en stenstod. Jag har trott på akademin, och tror på akademin.
Celle Ligure 7 september 2019
-------------------------------------------
Bilaga: Kursförslaget som avböjdes
Concerning the bachelor dissertation course
This email is for all potential supervisors and medbedömare (examiners) for the upcoming bachelor dissertation course, that’s why we write in English.
We have decided that we can take responsibility for the bachelor course once again. This time [namnet på amanuensen] will be doing most of the work as an amanuens and Sven-Olof will be the course responsible. We will do it the way we believe it should be done, in accordance to our vision of academic education. We would therefore like to present our vision to you, and some action implications. We will discuss the vision when we meet next time.
We have a vision of a strong, committed and credible quality development which demands certain actions to be successfully implemented.
- We will implement the Kristianstad Model, as described in the paper (attached). This comprises quality standards on supervisors (for example, knowledge about both quantitative and qualitative data analysing methods), supervision (for example, frequent supervision) and dissertations (for example, dissertations that are educated in the literature and the theories of the subject). And it includes a value of continuous improvement, both of the supervisors and our process, and of the students’ dissertations.
- We will apply the rotation principle, that experienced and less experienced are working together, in order to learn from each other. This means that there will be a mix of supervisor and medbedömare based on experience. Our idea is that the medbedömare will not be assigned until the students have delivered their draft for the middle seminar, so we can allocate according to the rotation principle, which includes, among other things, to assure that there is at least one competent in the empirical method chosen. Last year we unfortunately got a severe mistake, where the dissertation got a B, but should have had a Fx. That is a too big injustice for the students. We will have the grading conferences, where everyone is supposed to participate, not only on their own dissertations, in order to teach others and in order to be teached, so we develop us all and we create a common understanding. The experienced ones can teach the less experienced from their experience. But as we know, more experience makes you also blind, which makes it enriching for the experienced person to gain new ideas from more fresh minds. Everyone stands to gain in our learning adventure.
- We will apply the idea of Togetherness, that we all teachers are together in the same boat, supporting each other, but in this boat, we also have the students. Teachers and students are together. This has nice consequences, such as us rewriting a student paper, gaining a paper and cooperation with students and hopefully some nice conference trips. But it also includes that everyone has the right to, no, have the obligation to discuss with students and help them, irrespective of who is the supervisor. The best academic climate is achieved if every supervisor walks around among intensely working students and respond on their questions. That is, at least for us, when we experience a true academic atmosphere. That activity is true academia.
- We will use the survey and interview guide inspection. Experienced researchers inspect every student group’s draft of survey and interview guide, in order to 1.) reduce risk of mistakes, 2.) improve quality and 3.) defend our brand. Everyone has to submit to one of the appointed persons. We think that refusal to accept this represent an act of presumption, of knowledge arrogance, which is the opposite of academy standards. We cannot understand how anyone can refuse the opportunity to get a second eye on the material. We were grateful for it. We have to have the ideology of academic standards, including a daily willingness and a joy to learn. Everyone have to be humble and be prepared to learn. Everyone stands to gain from this. Our journey is an exciting journey where we learn every day. (Imagine, the students take loans in order to learn. We get salary when we learn.)
- Everyone has to respect the course plan since it is our law. If anyone do not like the course plan, the person should propose a change at a teacher meeting, or leave the course, but no-one can obstruct the course plan during the course. The course responsible has the explicit responsibility given by the university to implement and to defend the course plan.
- Every supervisor has to have, at the beginning of the course in January, a basic knowledge about both quantitative and qualitative data analysing methods (i.e., categorisations of text and multivariate regression analysis). No-one can claim ‘I believe in a certain method’, or ‘I cannot learn the other method’. Such a statement is against the ideology (värdegrund), the spirit of academia, of knowledge based on reason. To repeat: Our journey is an exciting journey where we learn every day.
- The department have to organise courses this autumn semester that makes it possible for each potential supervisor to fulfil the demand of basic knowledge in empirical method. In order to be able to conclude such a course, we will ask the department heads (avdelningschef and POA) to offer such courses and assign those that would like to supervise in the spring to the course they need the most. The courses will be financed by the department and the participation of teachers will be financed through their kompetensutvecklingstimmar. We are all in the industry of learning, every day. We, [namnet på amanuensen] and Sven-Olof, for example, will attend the qualitive course since we do not know the noble art of creating themes and categories in a systematic way.
- The spirit of the course will be an open climate, where everything can be debated. Up front, in the air, in front of everyone. Everyone should have the attitude that we show through our open actions that we are together in this and that we all will try to improve our selves and each other.
Our view is that we are all in it for hard work, to teach and to learn. And that it must be fun so often that it is worth it.
Our journey is an exciting journey where we learn every day.
[namnet på amanuensen] & Sven-Olof