Igår hävdade jag att muslimer, som generellt fenomen, inte som individer, utmärks av att vara uppblåsta, intoleranta översittare. Jag vände mig mot att de kräver att få vandra med hijaben på platser där vi i Sverige traditionellt inte demonstrerar vår världsåskådning, samt att de kräver att deras regler avseende mat, porträtt och sätt att uttrycka kritik skall gälla alla, inte bara de själva.
Nu kan man invända att det är just en exakt likadan intolerant attityd jag uppvisar, genom att kräva att muslimer följer våra svenska traditioner avseende demonstration av världsåskådning och yttrandefrihet.
Visst är jag intolerant och kräver våra normer, på bekostnad av deras. Men det är egentligen inte fråga om intolerans, utan om överlägsna principer. Det kan onekligen förefalla genuint imperialistiskt, kolonialt, vit-makt hävdande.
Jag hävdar att det är överlägset eftersom det är byggt på principer och inte på makt.
Vi tror på generella principer och tror inte på diskriminering. Om någon får en rättighet eller skyldighet, skall alla ha rättigheten och skyldigheten.
Om hijaben skall få bäras överallt, då måste vi ge rättigheten att uttrycka sin världsåskådning till alla. Då får nazisten bära sin svastika på armen. Då får utövaren av den pastafariska trosföreställningen bära sitt durkslag på huvudet. Moderaten får bära sin moderatkeps. Det vore den absoluta toleransen. Det är i o f s det jag föredrar utifrån principen om yttrandefriheten. Men, samtidigt anser jag att det måste få finnas miljöer som är undantagna människors yttrandefrihet. Polisen skall vara representant för staten, och inget annat. Om statens representanter går omkring och individuellt visar sitt stöd till fascistiska ideologier, som nazism eller islam, eller till fredliga fenomen, som ett stort märke på uniformen som visar att personen stöder Svenska Filatelistförbundet, då förlorar staten sitt oberoende. Sjuka personer på sjukhus, som inte kan välja, bör få slippa att bli utsatt för obehagliga upplevelser, som t ex ateisten upplever inför slöjan eller judens upplevelse av svastikan. Därför finns det område i samhället där det inte skall finnas en rätt för individen att uttrycka sin åskådning. Det är en inskränkning i rätten att uttrycka sig, till gagn för samhälls- och individfreden
Om muslimerna skall få rätt att förbjuda andras aktiviteter, som att skriva om mohammed eller avbilda honom, då måste vi ge den rättigheten till alla. Då skall ateisten ha rätt att kräva att delar av koranen och bibeln tas bort och inte publiceras, eftersom de delarna kränker ateistens föreställning. Då skall humanisten ha rätt att kräva att man tar bort delen i bibeln där dödens ängel går runt i Egypten och dödar alla manliga förstfödda som inte tillhör Moses folk, eftersom det är en beskrivning och hyllning av rasism. Då skall feministen ha rätt att kräva att man tar bort de kvinnofientliga, ojämställda delarna i koranen, t ex där det står att en man får slå en kvinna.
Det faller på sin egen orimlighet att någon skall ha rätt att reglera andras agerande, utifrån sina egna normer och regler. Inget samhälle kan fungera med en sådan princip. Därför förutsätter muslimernas krav på att alla skall underkasta sig deras regler, att det blott är de som har den rätten. Det är en rätt som inte kan göras allmän, utan blott tilldelas en eller några få grupper. Det är därför en demonstration av makt och underkastelse, och inte en demonstration av principiellt agerande. Det muslimska hävdandet klarar helt enkelt inte att ställas under Kants kategoriska imperativ: "Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag".
Således hävdar jag en intolerans mot islams hävdande, med skälet att det ger ett obehagligt samhälle där en grupp, muslimerna, har otillbörlig makt. Det är inte jag som är kolonialistisk och imperialistisk, utan islam och dess företrädare.
Den 2 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Nu kan man invända att det är just en exakt likadan intolerant attityd jag uppvisar, genom att kräva att muslimer följer våra svenska traditioner avseende demonstration av världsåskådning och yttrandefrihet.
Visst är jag intolerant och kräver våra normer, på bekostnad av deras. Men det är egentligen inte fråga om intolerans, utan om överlägsna principer. Det kan onekligen förefalla genuint imperialistiskt, kolonialt, vit-makt hävdande.
Jag hävdar att det är överlägset eftersom det är byggt på principer och inte på makt.
Vi tror på generella principer och tror inte på diskriminering. Om någon får en rättighet eller skyldighet, skall alla ha rättigheten och skyldigheten.
Om hijaben skall få bäras överallt, då måste vi ge rättigheten att uttrycka sin världsåskådning till alla. Då får nazisten bära sin svastika på armen. Då får utövaren av den pastafariska trosföreställningen bära sitt durkslag på huvudet. Moderaten får bära sin moderatkeps. Det vore den absoluta toleransen. Det är i o f s det jag föredrar utifrån principen om yttrandefriheten. Men, samtidigt anser jag att det måste få finnas miljöer som är undantagna människors yttrandefrihet. Polisen skall vara representant för staten, och inget annat. Om statens representanter går omkring och individuellt visar sitt stöd till fascistiska ideologier, som nazism eller islam, eller till fredliga fenomen, som ett stort märke på uniformen som visar att personen stöder Svenska Filatelistförbundet, då förlorar staten sitt oberoende. Sjuka personer på sjukhus, som inte kan välja, bör få slippa att bli utsatt för obehagliga upplevelser, som t ex ateisten upplever inför slöjan eller judens upplevelse av svastikan. Därför finns det område i samhället där det inte skall finnas en rätt för individen att uttrycka sin åskådning. Det är en inskränkning i rätten att uttrycka sig, till gagn för samhälls- och individfreden
Om muslimerna skall få rätt att förbjuda andras aktiviteter, som att skriva om mohammed eller avbilda honom, då måste vi ge den rättigheten till alla. Då skall ateisten ha rätt att kräva att delar av koranen och bibeln tas bort och inte publiceras, eftersom de delarna kränker ateistens föreställning. Då skall humanisten ha rätt att kräva att man tar bort delen i bibeln där dödens ängel går runt i Egypten och dödar alla manliga förstfödda som inte tillhör Moses folk, eftersom det är en beskrivning och hyllning av rasism. Då skall feministen ha rätt att kräva att man tar bort de kvinnofientliga, ojämställda delarna i koranen, t ex där det står att en man får slå en kvinna.
Det faller på sin egen orimlighet att någon skall ha rätt att reglera andras agerande, utifrån sina egna normer och regler. Inget samhälle kan fungera med en sådan princip. Därför förutsätter muslimernas krav på att alla skall underkasta sig deras regler, att det blott är de som har den rätten. Det är en rätt som inte kan göras allmän, utan blott tilldelas en eller några få grupper. Det är därför en demonstration av makt och underkastelse, och inte en demonstration av principiellt agerande. Det muslimska hävdandet klarar helt enkelt inte att ställas under Kants kategoriska imperativ: "Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag".
Således hävdar jag en intolerans mot islams hävdande, med skälet att det ger ett obehagligt samhälle där en grupp, muslimerna, har otillbörlig makt. Det är inte jag som är kolonialistisk och imperialistisk, utan islam och dess företrädare.
Den 2 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS Feed
