Kanske dagens moderna människa hävdar att den kommande texten är skriven av en uppblåst, intolerant översittare, ja, den kanske t o m säger att det är en text av en rasist som utifrån sina privilegier som vit äldre man i Sverige, uttalar sig svepande och fördomsfullt. Efter denna, förmodat kränkande och rasistiska text, inbjuds den moderna människan att, genom sakliga argument, gå emot mitt hävdande och framställa sin sanning, för att övertyga mig att jag har fel i mitt hävdande.
Låt mig därmed börja:
En uppblåst, intolerant översittare är en person som begär att andra skall acceptera personens agerande, utan diskussion och utan kritik, oaktat vad agerandet innebär för den andra, ty översittaren bryr sig inte om andra. Blott i ett fall beaktas den andre, och det är när översittaren begär att andra människor skall följa de normer och regler som den människan valt att ha i sitt liv. Således, vad andra anser och gör, spelar ingen roll, men de andra skall följa den uppblåsta, intoleranta översittarens påbud.
Den människan finns i Sverige. Den kan kallas muslim, även om generaliseringen inte är giltig för alla, men omfattas av tillräckligt många av de som har en eller flera av de karaktärsdrag som utmärker en uppblåst, intolerant översittare.
Den bär hijab, inte blott på gator och torg och hemma, vilket den självfallet har all rätt till, så som alla har rätt att bära uttryck för sin världsåskådning. Men den bär också hijaben på arbetsplatser och andra platser där den svenska traditionen, i alla fall efter att vi lyckats göra oss av med kristendomens förtryck, har varit att man inte uttrycker sin världsåskådning med synliga symboler på arbetsplatser, speciellt inte på sådana som har offentlig karaktär. Översittaren tar ingen som helst hänsyn till den traditionen, och dess grund, att inte skapa oroskänslor, konflikter och diskriminering, utan bär sin hijab.
Den försvarar sin demonstration av sin världsåskådning genom att hävda religionsfrihet. Men religionsfrihet innebär inte frihet att utöva sin religion när det passar en. Vi har också politisk frihet, men vi anser inte det rimligt att en kommunist skrålar Internationalen när det passar den, speciellt inte på arbetsplatser och offentliga sammanhang, som t ex Apotek eller sjukhus. Allt har sin plats och sin tid, och det finns kulturella normer som anger vilken platsen är för utövande av sin världsåskådning. Men muslimer anser att muslimsk kultur övertrumfar svensk kultur, varför symbolen för deras religion skall bäras och t o m anses vara ett uttryck för tolerans (sic!), när det i själva verket blott är en uppblåst, intolerant översittares stampande på kulturella normer i det samhälle som gett muslimen som individ en plats.
Den begär att halalmat serveras där personen finns, i skolan, på arbetsplatsen, på sjukhusen. Trots att även det strider mot kulturens normer. Återigen, med hävdande av tolerans, visar den intolerans mot kulturen.
Den kan hota med eller t o m utföra dödligt våld mot tecknare som följer kulturens normer, att fritt teckna vad den finner lämpligt. Den har en regel som förbjuder den att avbilda profeten och guden, och begär, som den uppblåsta, intolerante översittaren den är, att andra, som inte tillhör den världsåskådningen, och som inte har den regeln, skall följa dennes regel.
Den kan hota med, och t o m utföra våld mot den författare som följer kulturens normer, och skriver en reflekterande bok om ett fenomen som rör översittarens världsåskådning. Även här begär den att dennes regel skall följas av alla andra. Oaktat vilken kultur, vilken världsåskådning den andra personen har, skall den underordna sig den uppblåsta, intoleranta översittarens egna regler.
Den kan hota med, och t o m, nu senast med stenar mot främst poliser, utöva våld i protest mot att en person utför det som den, enligt vår kultur har rätt till, att demonstrera sin avsky mot det som översittaren håller som helig, koranen, genom att göra det som står så vältaligt och omfattande i dennes heliga bok att utsätta det förhatliga med eld, dvs att bränna koranen. Den tar sig översittarattityden att hävda att den har rätt till våldet då handlingen att bränna koranen kränker dennes världsåskådning, helt oaktat att våldet mot demonstrationen kränker kulturens normer om det fria uttrycket.
Allt detta som jag här listat är vad jag anser, ett uttryck för en uppblåst, intolerant översittares attityd och handling. Det är, som man så riktigt säger på engelska, I, me and myself.
Eller har jag fel? Följ då min kulturs norm och övertyga mig genom argument, ty blott genom debatt och kritik kan något utvecklas.
I morgon presenterar jag en reflekterande kritik av det jag framför här.
Den 1 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Låt mig därmed börja:
En uppblåst, intolerant översittare är en person som begär att andra skall acceptera personens agerande, utan diskussion och utan kritik, oaktat vad agerandet innebär för den andra, ty översittaren bryr sig inte om andra. Blott i ett fall beaktas den andre, och det är när översittaren begär att andra människor skall följa de normer och regler som den människan valt att ha i sitt liv. Således, vad andra anser och gör, spelar ingen roll, men de andra skall följa den uppblåsta, intoleranta översittarens påbud.
Den människan finns i Sverige. Den kan kallas muslim, även om generaliseringen inte är giltig för alla, men omfattas av tillräckligt många av de som har en eller flera av de karaktärsdrag som utmärker en uppblåst, intolerant översittare.
Den bär hijab, inte blott på gator och torg och hemma, vilket den självfallet har all rätt till, så som alla har rätt att bära uttryck för sin världsåskådning. Men den bär också hijaben på arbetsplatser och andra platser där den svenska traditionen, i alla fall efter att vi lyckats göra oss av med kristendomens förtryck, har varit att man inte uttrycker sin världsåskådning med synliga symboler på arbetsplatser, speciellt inte på sådana som har offentlig karaktär. Översittaren tar ingen som helst hänsyn till den traditionen, och dess grund, att inte skapa oroskänslor, konflikter och diskriminering, utan bär sin hijab.
Den försvarar sin demonstration av sin världsåskådning genom att hävda religionsfrihet. Men religionsfrihet innebär inte frihet att utöva sin religion när det passar en. Vi har också politisk frihet, men vi anser inte det rimligt att en kommunist skrålar Internationalen när det passar den, speciellt inte på arbetsplatser och offentliga sammanhang, som t ex Apotek eller sjukhus. Allt har sin plats och sin tid, och det finns kulturella normer som anger vilken platsen är för utövande av sin världsåskådning. Men muslimer anser att muslimsk kultur övertrumfar svensk kultur, varför symbolen för deras religion skall bäras och t o m anses vara ett uttryck för tolerans (sic!), när det i själva verket blott är en uppblåst, intolerant översittares stampande på kulturella normer i det samhälle som gett muslimen som individ en plats.
Den begär att halalmat serveras där personen finns, i skolan, på arbetsplatsen, på sjukhusen. Trots att även det strider mot kulturens normer. Återigen, med hävdande av tolerans, visar den intolerans mot kulturen.
Den kan hota med eller t o m utföra dödligt våld mot tecknare som följer kulturens normer, att fritt teckna vad den finner lämpligt. Den har en regel som förbjuder den att avbilda profeten och guden, och begär, som den uppblåsta, intolerante översittaren den är, att andra, som inte tillhör den världsåskådningen, och som inte har den regeln, skall följa dennes regel.
Den kan hota med, och t o m utföra våld mot den författare som följer kulturens normer, och skriver en reflekterande bok om ett fenomen som rör översittarens världsåskådning. Även här begär den att dennes regel skall följas av alla andra. Oaktat vilken kultur, vilken världsåskådning den andra personen har, skall den underordna sig den uppblåsta, intoleranta översittarens egna regler.
Den kan hota med, och t o m, nu senast med stenar mot främst poliser, utöva våld i protest mot att en person utför det som den, enligt vår kultur har rätt till, att demonstrera sin avsky mot det som översittaren håller som helig, koranen, genom att göra det som står så vältaligt och omfattande i dennes heliga bok att utsätta det förhatliga med eld, dvs att bränna koranen. Den tar sig översittarattityden att hävda att den har rätt till våldet då handlingen att bränna koranen kränker dennes världsåskådning, helt oaktat att våldet mot demonstrationen kränker kulturens normer om det fria uttrycket.
Allt detta som jag här listat är vad jag anser, ett uttryck för en uppblåst, intolerant översittares attityd och handling. Det är, som man så riktigt säger på engelska, I, me and myself.
Eller har jag fel? Följ då min kulturs norm och övertyga mig genom argument, ty blott genom debatt och kritik kan något utvecklas.
I morgon presenterar jag en reflekterande kritik av det jag framför här.
Den 1 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS Feed
