Bägge krigen får stor massmedial uppmärksamhet, trots olika förutsättningar. I Ukraina ges journalister stort svängrum, medan journalister har mycket svårt att rapportera från Gaza.
Trots krigens likheter finns skillnader i svensk opinion kring dem. Högern och mitten, vartill jag för Socialdemokraterna, stödjer starkt Ukraina, medan vänstern ger ett svagare stöd, manifesterat genom att vänsterns traditionella handlingar, demonstrationer, är frånvarande. Högern ger stöd, om än svagt, åt Israel, medan vänstern, traditionsenligt, står på palestiniernas sida och genomför demonstrationer mot Gazakriget och mot Israel.
Kan man få lov att ha tankar kring dessa krig som fortfarande är nästan otänkbara?
Ukraina är en stat som, likt de flesta länder, haft skiftande gränser. Senaste legitima förändringen var när Krim överfördes till det dåvarande Ukrainska SSR, som sedan blev Ukraina vid självständigheten 1991. Likt Skåne innan 1700-talet, har Ukraina fått erfara hur det är att vara ett gränsland som befinner sig mellan supermakter. Skåne låg mellan Sverige och Danmark. Ukraina ligger mellan Ryssland och väst.
Det hart när otänkbara I: Ukraina ger upp de ryskdominerade områdena i utbyte mot fred och anslutning till EU och NATO, varvid Ukraina slutar att vara ett gränsland, och blir istället ett tydligt västland. Det är dock inte så otänkbart ty en enkät i Ukraina visade att medan 55% ansåg att inget land skulle ges till Ryssland, ansåg 32 att Ukraina kan avstå land i utbyte med fred.
Israel är en etnisk stat, ytterst grundad på sionismens förhoppning om ett land för judar, en fristat för det tusenårigt förföljda folket. Staten Palestina, som palestinierna aldrig lyckats skapa men som ändå blivit erkänd av andra, t ex Sverige, skulle bli en liknande etnisk konstruktion, bebodd av araber som kallar sig palestinier. Historiens paradox skapas, där den ohyggliga rasismen mot judar under 1800- och 1900-tal, med sin kulmen i Förintelsen, skulle skapa två stater med rasistisk orientering, judisk och palestinsk.
Det hart när otänkbara II: Skapa en stat, ett Palestina, för vem som helst, judar, araber, muslimer, kristna, ja kanske t o m någon smålänning. Tvåstatslösningen, som alla är så eniga kring, har prövats, med miserabla resultat. Det blev aldrig en tvåstatslösning p g a Israels ständiga knaprande av Palestinskt land och palestiniernas oförmåga att skapa en stat. Därför kan det vara dags att prova en en-stats-lösning, utan sionismens rasistiska tanke, och istället baserad på västerländsk demokrati, utan statsreligion.
Värnandet om mänskligt liv borde stå över fasthållande av förhållanden som blott skapat blodsspillan.
Den 18 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin