Det finns många som tror på en gud, som ber till guden, och som villigt underkastar sig guden, där underkastelsen är god eftersom guden är god. De är gudstroende, som tror på den mäktiga goda kraften.
Men jag har flera gånger här hävdat att gudstroende är, för att uttrycka sig folkligt, är dumma i huvudet dumma i huvudet, då de har ett stort mått av faktaresistens, blindhet och oförnuft.
Låt oss göra två tankeexperiment.
Första experimentet prövar jordens kraft mot gudens kraft. Ta två potatisar. Gräv ner den ena i jorden för att förmera den, och håll den andra i handen och be för dess förmering. Vänta 12-14 veckor på den satta potatisen, medan du varje dag ber för den andra potatisens förmering i din hand. Därefter gräver du upp den första potatisen och finner att den har förmerats till mellan 10-15 potatisar. Den andra potatisen har antingen skrumpnat ihop eller möglat.
Slutsatsen av det första experimentet är att jorden har kraft att förmera, medan guden inte ens har kraft att bevara.
Andra experimentet prövar människans kraft mot gudens kraft. Välj en trottoar där det går många människor. Låtsas falla och ligg stilla på trottoaren. Det är ytterst sannolikt att någon kommer fram till dig, kanske omedelbart, och frågar hur det är. Du ber människan hjälpa dig upp. Ytterst sannolikt hjälper människan dig upp. Gör nu samma sak, men ute på en åker, där ingen människa ser dig. Gör samma sak, låtsas falla och ligg still, men nu skall du aktivt begära hjälp genom att be till en gud att hjälpa dig. Ytterst sannolikt blir du liggande kvar och inget reser dig upp. Du kommer att ligga där tills du dör av törst eller, om det är vinter, tills du dör av kylan.
Slutsatsen av det andra experimentet är att människan har förmåga att hjälpa, medan guden är likgiltig inför att hjälpa och kan t o m innebär din död.
På detta sätt har jag visat att jordens och människans kraft är stark och verklig, medan gudens kraft är blott imaginär, den finns blott som ett påhitt i fantasin, likt tomten och änglar. Guden är ingen kraft, medan jorden och människan är en övertygande, reell kraft.
Sven-Olof Yrjö Collin
Men jag har flera gånger här hävdat att gudstroende är, för att uttrycka sig folkligt, är dumma i huvudet dumma i huvudet, då de har ett stort mått av faktaresistens, blindhet och oförnuft.
Låt oss göra två tankeexperiment.
Första experimentet prövar jordens kraft mot gudens kraft. Ta två potatisar. Gräv ner den ena i jorden för att förmera den, och håll den andra i handen och be för dess förmering. Vänta 12-14 veckor på den satta potatisen, medan du varje dag ber för den andra potatisens förmering i din hand. Därefter gräver du upp den första potatisen och finner att den har förmerats till mellan 10-15 potatisar. Den andra potatisen har antingen skrumpnat ihop eller möglat.
Slutsatsen av det första experimentet är att jorden har kraft att förmera, medan guden inte ens har kraft att bevara.
Andra experimentet prövar människans kraft mot gudens kraft. Välj en trottoar där det går många människor. Låtsas falla och ligg stilla på trottoaren. Det är ytterst sannolikt att någon kommer fram till dig, kanske omedelbart, och frågar hur det är. Du ber människan hjälpa dig upp. Ytterst sannolikt hjälper människan dig upp. Gör nu samma sak, men ute på en åker, där ingen människa ser dig. Gör samma sak, låtsas falla och ligg still, men nu skall du aktivt begära hjälp genom att be till en gud att hjälpa dig. Ytterst sannolikt blir du liggande kvar och inget reser dig upp. Du kommer att ligga där tills du dör av törst eller, om det är vinter, tills du dör av kylan.
Slutsatsen av det andra experimentet är att människan har förmåga att hjälpa, medan guden är likgiltig inför att hjälpa och kan t o m innebär din död.
På detta sätt har jag visat att jordens och människans kraft är stark och verklig, medan gudens kraft är blott imaginär, den finns blott som ett påhitt i fantasin, likt tomten och änglar. Guden är ingen kraft, medan jorden och människan är en övertygande, reell kraft.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
