Jag är individen Sven-Olof Yrjö Collin. En helt unik individ. Ingenstans i världen finns en individ som också är Sven-Olof Yrjö Collin. Blott jag är Sven-Olof Yrjö Collin. När jag dör, då finns inte längre individen Sven-Olof Yrjö Collin.
Men det finns spår av mig. Svaga, svaga, hos de jag mött på mina arbetsplatser. ’Gör inte som Sven-Olof Yrjö Collin och ha andra tankar än de rektorn har, ty då blir du avskedad eller portad från universitet’, är ett sådant spår. Ett annat spår är betoningen av operationalisering i en vetenskaplig studie och att man ställer upp som reviewer och session-ordförande på de konferenser man åker på.
Starkare spår av mig finns i min familj. Spår som är genetiska, utseendemässiga, men också normer och värderingar. Minnen av mig, historier om mig, kommer att finnas och påverka. Individen Sven-Olof Yrjö Collin kommer inte att finnas, men Sven-Olof Yrjö Collin kommer att finnas som effekt.
Jag är förvisso en individ, men jag är också en bärare av de som fanns före mig. Allan T Malm, legendarisk lärare på min institution i Lund, som, genom sitt läraragerande, påverkade min pedagogik, som kan uttryckas: ’En bra lärare är inte den som nödvändigtvis är omtyckt under kursen, men som är omtyckt efter kursen.’
Jag är än mer bärare av några av de som finns och funnits i min familj. I mig, både genetiskt och beteendemässigt, finns min mor och far, och mina mer avlägsna släktingar, kanske främst min farmor, som lärde mig socialdemokratisk praktik, solidaritet, arbetets värde, inbegripet dess skyldigheter, och rättvisa.
Det förefaller som om livet är en mängd trådar, som löper fram, korsar varandra, tvinnar sig samman, för att sedan dela sig. Som koagulerar till en individ, likt det flytande blodet som blir en fast substans, eller kanske man skall säga en emulsion, likt droppar av grädde som kommer ur mjölken.
Bilden jag får är en mängd trådar av liv som, av slump eller av kärlek, klumpas samman till en individ, som lever ett tag och sedan försvinner, medan trådarna fortsätter, delvis påverkade av individen, för att senare, återigen av slump eller kärlek, klumpas samman till en annan individ.
Individen, jag, Sven-Olof Yrjö Collin, är blott en tillfällig koagulering av några av livets trådar. Livet är evigt, medan individen är tillfällig.
Den 24 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Men det finns spår av mig. Svaga, svaga, hos de jag mött på mina arbetsplatser. ’Gör inte som Sven-Olof Yrjö Collin och ha andra tankar än de rektorn har, ty då blir du avskedad eller portad från universitet’, är ett sådant spår. Ett annat spår är betoningen av operationalisering i en vetenskaplig studie och att man ställer upp som reviewer och session-ordförande på de konferenser man åker på.
Starkare spår av mig finns i min familj. Spår som är genetiska, utseendemässiga, men också normer och värderingar. Minnen av mig, historier om mig, kommer att finnas och påverka. Individen Sven-Olof Yrjö Collin kommer inte att finnas, men Sven-Olof Yrjö Collin kommer att finnas som effekt.
Jag är förvisso en individ, men jag är också en bärare av de som fanns före mig. Allan T Malm, legendarisk lärare på min institution i Lund, som, genom sitt läraragerande, påverkade min pedagogik, som kan uttryckas: ’En bra lärare är inte den som nödvändigtvis är omtyckt under kursen, men som är omtyckt efter kursen.’
Jag är än mer bärare av några av de som finns och funnits i min familj. I mig, både genetiskt och beteendemässigt, finns min mor och far, och mina mer avlägsna släktingar, kanske främst min farmor, som lärde mig socialdemokratisk praktik, solidaritet, arbetets värde, inbegripet dess skyldigheter, och rättvisa.
Det förefaller som om livet är en mängd trådar, som löper fram, korsar varandra, tvinnar sig samman, för att sedan dela sig. Som koagulerar till en individ, likt det flytande blodet som blir en fast substans, eller kanske man skall säga en emulsion, likt droppar av grädde som kommer ur mjölken.
Bilden jag får är en mängd trådar av liv som, av slump eller av kärlek, klumpas samman till en individ, som lever ett tag och sedan försvinner, medan trådarna fortsätter, delvis påverkade av individen, för att senare, återigen av slump eller kärlek, klumpas samman till en annan individ.
Individen, jag, Sven-Olof Yrjö Collin, är blott en tillfällig koagulering av några av livets trådar. Livet är evigt, medan individen är tillfällig.
Den 24 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
