Tomten finns för små barn. När de blir lite äldre börjar de dock undra varför morfar eller farbror alltid tycks missa tomtens besök. Slutligen faller sagans vackra kuliss och avslöjar den utklädde. Men inte sällan fortsätter tomten komma några år till, trots att den är avslöjad, ty tomten är den snälle som kommer med paket till de snälla.
De vuxna skrattar gott åt barnets tro, och finner den ibland praktisk eftersom man i vardagen kan hota ett olydigt barn med att tomten bara kommer till de snälla barnen, dvs de lydiga. Kanske det är därför tomten är uppfunnen, för att medelst belöningar och hot om uteblivna belöningar förmå barnen, egentligen inte att göra gott, utan att lyda den vuxne.
Efter tomtens besök fortsätter julen med att de vuxna kanske sätter på TV:n för att se en gudstjänst, eller så kanske de åker tidigt dagen efter för att delta i julottan. Men där är det minsann inte passande att göra som de vuxna gör när barnet får stora ögon av tomtens ankomst, att skratta åt de vuxnas naiva gudstro. Trots att barnet faktiskt har levande bevis på tomtens existens, han kom ju och man fick ta honom i hand, och han kom med paket, som faktiskt existerade, och att barnet så småningom faktiskt kunde avslöja utklädningens lurendrejeri, medan gudstjänstbesökaren är dummare än barnet, ja, dum som ett spån, eftersom den vuxne, år ut och år in, litar på prästens utsaga att gud finns, trots att prästen står att vinna på den naiva tron, eftersom den har en god försörjning och vinner respekt genom sitt lurendrejeri.
Både tomten och gud är mänskliga uppfinningar. Det tragiska för människan är att den mer ondskefulla uppfinningen, guden, är den som vuxna människor tror på, medan den helt goda uppfinningen, tomten, är den som maktlösa barn tror på.
Ty visst är det sant att tomten är godare och bättre än guden:
- Tomten kräver inte att man tror på honom, utan kommer till alla, troende och icke-troende.
- Tomten begär blott en sak av människorna, att de skall vara snälla.
- Tomten bestraffar inte den som inte tror på honom, varken på julafton, eller därefter.
- Tomten begär inte byggnader till hans ära.
- Tomten begär ingen tomteskatt.
- Tomten begär ingen ersättning för sina presenter.
- Tomten begär inte att en grupp människor skall avlönas som predikar tomtens budskap.
- Tomten begär inget utan är blott snäll, medan guden begär så oerhört mycket, och bestraffar dem som inte tror på guden tills tidens ände med eld, svavelsjöar och plågor.
Det märkliga är att både vuxna, och barn så småningom, ser igenom påhittet om tomten, men att det finns många vuxna, alltför många vuxna, som inte ser igenom påhittet om guden.
Eller är det kanske så att de barn som ser igenom påhittet med tomten, så sörjer avslöjandet att de hittar på en annan tomte, guden, och på så sätt håller kvar tomtefantasin? De religiösa är helt enkelt barn som vägrar ge upp sin fantasi.
Sven-Olof Yrjö Collin
De vuxna skrattar gott åt barnets tro, och finner den ibland praktisk eftersom man i vardagen kan hota ett olydigt barn med att tomten bara kommer till de snälla barnen, dvs de lydiga. Kanske det är därför tomten är uppfunnen, för att medelst belöningar och hot om uteblivna belöningar förmå barnen, egentligen inte att göra gott, utan att lyda den vuxne.
Efter tomtens besök fortsätter julen med att de vuxna kanske sätter på TV:n för att se en gudstjänst, eller så kanske de åker tidigt dagen efter för att delta i julottan. Men där är det minsann inte passande att göra som de vuxna gör när barnet får stora ögon av tomtens ankomst, att skratta åt de vuxnas naiva gudstro. Trots att barnet faktiskt har levande bevis på tomtens existens, han kom ju och man fick ta honom i hand, och han kom med paket, som faktiskt existerade, och att barnet så småningom faktiskt kunde avslöja utklädningens lurendrejeri, medan gudstjänstbesökaren är dummare än barnet, ja, dum som ett spån, eftersom den vuxne, år ut och år in, litar på prästens utsaga att gud finns, trots att prästen står att vinna på den naiva tron, eftersom den har en god försörjning och vinner respekt genom sitt lurendrejeri.
Både tomten och gud är mänskliga uppfinningar. Det tragiska för människan är att den mer ondskefulla uppfinningen, guden, är den som vuxna människor tror på, medan den helt goda uppfinningen, tomten, är den som maktlösa barn tror på.
Ty visst är det sant att tomten är godare och bättre än guden:
- Tomten kräver inte att man tror på honom, utan kommer till alla, troende och icke-troende.
- Tomten begär blott en sak av människorna, att de skall vara snälla.
- Tomten bestraffar inte den som inte tror på honom, varken på julafton, eller därefter.
- Tomten begär inte byggnader till hans ära.
- Tomten begär ingen tomteskatt.
- Tomten begär ingen ersättning för sina presenter.
- Tomten begär inte att en grupp människor skall avlönas som predikar tomtens budskap.
- Tomten begär inget utan är blott snäll, medan guden begär så oerhört mycket, och bestraffar dem som inte tror på guden tills tidens ände med eld, svavelsjöar och plågor.
Det märkliga är att både vuxna, och barn så småningom, ser igenom påhittet om tomten, men att det finns många vuxna, alltför många vuxna, som inte ser igenom påhittet om guden.
Eller är det kanske så att de barn som ser igenom påhittet med tomten, så sörjer avslöjandet att de hittar på en annan tomte, guden, och på så sätt håller kvar tomtefantasin? De religiösa är helt enkelt barn som vägrar ge upp sin fantasi.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
