Kamala Harris blev vice-president. Man hyllar att en person som könsidentifieras som kvinna, och som rasidentifieras som mörk. Därvid skiljer hon sig från stereotypen av vice-presidenter, medelålders vita män i mörk kostym och slips.
Hon själv betonar att detta visar att kvinnor och minoriteter, dvs identitetsidentifieringen, kan komma långt. Men, i rättvisans namn, det mest centrala i hennes tal, i alla fall för mig, var: “To the children in our country, regardless of your gender, our country has sent you a clear message, dream with ambition, lead with conviction.”
https://www.youtube.com/watch?v=hVctS68GxlY
Jag tog mig friheten att kommentera en person som framhävde att Kamala var kvinna och färgad, med att jag hellre såg att man bortsåg från sexismen och rasismen, och såg på vad Kamala skall göra, dvs att betona att hon är en politiker med social orientering. Ty, hon är ju i första hand en politiker och inte ett kön eller hudfärg. Men då fick jag veta att jag var en vit manlig stofil.
När 1900-talet började, var kvinnan underordnad. Sedan steg hon i graderna och blev i ökad utsträckning jämställd med mannen i slutet av 1900-talet. Slutligen, när vi nått fram, blir hon människa.
Ty, som Simon de Beauvoir skrev, kvinnan är det andra könet. Hon utmärks av att inte vara en man. Och en man är egentligen inte ett kön, utan är en människa. Mannen ses inte som ett kön, utan som en människa. Det är kvinnan som degraderas till ett kön, kvinna, till människans, dvs mannens behag och matlagning.
Det första steget från tillvaron som det andra könet, är att degradera mannen till kvinnans nivå, till att vara ett kön, och därvid ha två kön, man och kvinna. De är bägge könsvarelser och skall behandlas lika. Det är där vi är idag. Där könet och inte människan är överskuggande. Där kvinnor och män skall ges platser i organisationer. Där vi applåderar att det är en kvinna som blir vice-president.
Nästa steg är att kvinnan upphöjs till den position mannen hade innan han degraderades till ett kön, då han var en människa. Då framhävs i första hand att vice-presidenten har ett starkt socialt patos, att hon kan prata med ungdomar, och därmed nå ut till grupper som kanske presidenten har svårt för.
Jag är numer märkt, för livet, av den kvinnliga student jag träffade i våras, som irriterat sade att hon minsann inte vill bli anställd eller göra en karriär som kvinna, utan som en kompetent person, där könet inte beaktas.
Kanske vi har haft vår generation av feminister, de som tydligt identifierar kvinnor som kön, och inte som människor. De som hävdar att platser skall besättas med grund i vilket fysiskt kön personen har, likt i Norges börsnoterade bolags styrelser, där det skall finnas minst 40% av ett kön.
De nya kvinnorna rider på feministernas framgångar och kan nu hävda att de inte längre är kön, utan personer. Därmed kan de komma till den position som männen hade, när kvinnorna var underordnade, då män var människor. Med skillnaden att nu är alla människor. I de unga människornas styrelserum i framtiden kanske det blott finns personer. T o m i bastun på kvällen, finns personer, möjligen med kroppsdelar lätt dolda, då de ännu inte kommit så långt som nudisterna har gjort idag, där kroppen är en kropp och inte ett sexuellt objekt.
Personer som inte förstår institutioner anmärker då att det blir ett trist samhälle, där könet inte finns. Men jämställdhetens mål är sannerligen inte att ta bort könet som sådant. Det innebär bara att man tar bort könet där det är irrelevant, som t ex när man komponerar en styrelse. Däremot, på t ex ett dansgolv, när omständigheterna är sådana, då utvecklas de könsmässiga signalerna och heta blickar möter varandra.
Som det står i Predikaren, 3:e kapitlet, vers 1-5: ”1. Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. 2. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. 3. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. 4. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. 5. Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.”
I den nya, omarbetade versionen, för 2050, står 6. Könet har sin tid och personen har sin tid.
Den 22 november 2020
Sven-Olof Collin
Hon själv betonar att detta visar att kvinnor och minoriteter, dvs identitetsidentifieringen, kan komma långt. Men, i rättvisans namn, det mest centrala i hennes tal, i alla fall för mig, var: “To the children in our country, regardless of your gender, our country has sent you a clear message, dream with ambition, lead with conviction.”
https://www.youtube.com/watch?v=hVctS68GxlY
Jag tog mig friheten att kommentera en person som framhävde att Kamala var kvinna och färgad, med att jag hellre såg att man bortsåg från sexismen och rasismen, och såg på vad Kamala skall göra, dvs att betona att hon är en politiker med social orientering. Ty, hon är ju i första hand en politiker och inte ett kön eller hudfärg. Men då fick jag veta att jag var en vit manlig stofil.
När 1900-talet började, var kvinnan underordnad. Sedan steg hon i graderna och blev i ökad utsträckning jämställd med mannen i slutet av 1900-talet. Slutligen, när vi nått fram, blir hon människa.
Ty, som Simon de Beauvoir skrev, kvinnan är det andra könet. Hon utmärks av att inte vara en man. Och en man är egentligen inte ett kön, utan är en människa. Mannen ses inte som ett kön, utan som en människa. Det är kvinnan som degraderas till ett kön, kvinna, till människans, dvs mannens behag och matlagning.
Det första steget från tillvaron som det andra könet, är att degradera mannen till kvinnans nivå, till att vara ett kön, och därvid ha två kön, man och kvinna. De är bägge könsvarelser och skall behandlas lika. Det är där vi är idag. Där könet och inte människan är överskuggande. Där kvinnor och män skall ges platser i organisationer. Där vi applåderar att det är en kvinna som blir vice-president.
Nästa steg är att kvinnan upphöjs till den position mannen hade innan han degraderades till ett kön, då han var en människa. Då framhävs i första hand att vice-presidenten har ett starkt socialt patos, att hon kan prata med ungdomar, och därmed nå ut till grupper som kanske presidenten har svårt för.
Jag är numer märkt, för livet, av den kvinnliga student jag träffade i våras, som irriterat sade att hon minsann inte vill bli anställd eller göra en karriär som kvinna, utan som en kompetent person, där könet inte beaktas.
Kanske vi har haft vår generation av feminister, de som tydligt identifierar kvinnor som kön, och inte som människor. De som hävdar att platser skall besättas med grund i vilket fysiskt kön personen har, likt i Norges börsnoterade bolags styrelser, där det skall finnas minst 40% av ett kön.
De nya kvinnorna rider på feministernas framgångar och kan nu hävda att de inte längre är kön, utan personer. Därmed kan de komma till den position som männen hade, när kvinnorna var underordnade, då män var människor. Med skillnaden att nu är alla människor. I de unga människornas styrelserum i framtiden kanske det blott finns personer. T o m i bastun på kvällen, finns personer, möjligen med kroppsdelar lätt dolda, då de ännu inte kommit så långt som nudisterna har gjort idag, där kroppen är en kropp och inte ett sexuellt objekt.
Personer som inte förstår institutioner anmärker då att det blir ett trist samhälle, där könet inte finns. Men jämställdhetens mål är sannerligen inte att ta bort könet som sådant. Det innebär bara att man tar bort könet där det är irrelevant, som t ex när man komponerar en styrelse. Däremot, på t ex ett dansgolv, när omständigheterna är sådana, då utvecklas de könsmässiga signalerna och heta blickar möter varandra.
Som det står i Predikaren, 3:e kapitlet, vers 1-5: ”1. Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. 2. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. 3. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. 4. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. 5. Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.”
I den nya, omarbetade versionen, för 2050, står 6. Könet har sin tid och personen har sin tid.
Den 22 november 2020
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
