Detta krav på informationsskyldighet kallas gemenligt för angiverilagen. Den 26 november presenterades (länk sist) en utredning med förslag att medarbetare i Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Kronofogdemyndigheten, Kriminalvården, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten skall ha som skyldighet att anmäla, där underlåtenhet att anmäla skall vara tjänstefel. Därmed undantas lärare (med hänvisning till barnkonventionen och barns rätt till skola), sjukvårdspersonal (med hänvisning till vårdbehov och smittspridningshänsyn) och anställda inom socialtjänst (värna om utsatta). De tre grupper som undantas har protesterat ljudligt, med olika argument, och tycks ha fått utredarens stöd.
Det har debatterats med höga brösttoner. Antingen är det början till det totalitära samhället där alla till slut är som i DDR, Stasimedarbetare som golar på sina medmänniskor, eller så är man samhällssolidarisk, där alla ställer upp på svensk lag och bidrar till att skuggsamhället försvinner.
Argumenten har varit starkt polariserade. Och så tycks svenskarna vara.
Ett företag, Indikator, har bett 3000 personer att ta ställning till påståendet: ”Personal i vård och skola ska informera polis om de möter personer som är i Sverige utan tillstånd”. 40% svarade. Det fanns fem svarsalternativ, där jag slår samman de som lutar helt eller något åt ettdera hållet, att anse det vara ett bra eller mycket bra förslag, som jag kallar Bra, och de som anser det vara ett dåligt eller mycket dåligt förslag, som jag kallar Dåligt.
Bra förslag svarade 43% medan 39% svarade dåligt. Likt vid EU-folkomröstningen tycks befolkningen vara delad.
Men det finns en systematik i delningen.
För män är det 53% som anser det vara bra, medan 30% anser det vara dåligt. För kvinnor är det 33% som anser det vara bra medan 47% anser det vara dåligt. Männen är för förslaget och är något starkare i sin åsikt, medan kvinnor är mot förslaget, men inte så starkt mot det.
Fördomsfullt kan man säga att detta visar att männen är beslutsamma i att land skall med lag byggas, medan kvinnor, mindre beslutsamt och kanske med aningen mer eftertankens osäkerhet, föredrar omsorgen om människor.
Denna fördomsfulla tolkning av utfallet förstärks när man ser på individernas politiska hemvist. De som angav sig som ”Klart till vänster”, vilka kanske förordar gränslös solidaritet, angav 14% bra medan 76% dåligt. De som var ”Klart till höger”, som kanske förordar lag och ordning, angav 81% bra och 9% dåligt. Högern är således aningen än mer klar i att vara för angiveri än de som är mycket vänster och mot angiveri.
Könet polariserar, men ideologin polariserar än mer. Sverige har ju erfarit en högerkantring, först en liberalisering sedan 80-talet, men än mer höger sedan 2000-talets ingång, manifesterat genom SD:s stora framgångar, och numer med ett socialdemokratiskt parti som mimar delar av SD:s orientering. Angiveritanken hade varit omöjlig för 20 år sedan. Idag hade den kanske, med knapp marginal, vunnit en folkomröstning.
Men den starka polarisering som skett har lett till att mer lugna sätt att resonera har lyst med sin frånvaro. Det finns andra argument som kan motivera ställningstagandet än de fördomsfulla jag angav ovan, med högerns ”lag och ordning” och extremvänsterns ”gränslös solidaritet och omsorg”.
Ett argument mot angiveri kan kallas professionalismargumentet. Då hävdar man att varje yrkeskategori i staten har en huvudsaklig uppgift att fylla. Om angiveri kan ansluta till den uppgiften och kanske t o m understödja uppgiften, då skall de ha informationsskyldighet. Om däremot informationsgivande hindrar eller försvårar uppfyllandet av den huvudsakliga uppgiften, då är man mot. Angiveri kan ses som att man deltar i polisens uppgift att fånga brottslingar, vilket kan försvåra den huvudsakliga arbetsuppgiftens uppfyllande, varför man hävdar professionens plikt före den polisiära uppgiften. Med det argumentet kan man hävda att kvinnor och extremvänster står på professionens och den huvudsakliga arbetsuppgiftens sida, medan männen och extremhögern gärna ser att statens medarbetare lägger sin arbetsuppgift åt sidan för att engagera sig i den repressiva delen av staten.
Man kan hävda att existensen av människor som befinner sig olagligt i Sverige beror på att statens repressiva del har misslyckats och visats sig vara ineffektiv. Med angiverilag utan undantag kommer statens ineffektivitet att öka då yrkesgrupper som inte har ett repressivt uppdrag skall bortse från sin plikt och sitt uppdrag för att kompensera ineffektiviteten i den repressiva delen av staten.
Å andra sidan, som jag skrivit här tidigare, angiveri är inget nytt. Banker har ägnat sig åt det länge. Att angiveri avseende flyktingar blivit så infekterat beror nog på, som enkäten visade, att det är en ideologisk fråga där högerns nynationalism står mot den moderna vänsterns identitetsideologi.
Den 28 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Länkar:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-slapps-utredningen-om-anmalningsplikt-for-offentliganstallda
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fragan-om-anmalningsplikt-bland-vard-och-skolpersonal-polariserar-svenskarna
Det har debatterats med höga brösttoner. Antingen är det början till det totalitära samhället där alla till slut är som i DDR, Stasimedarbetare som golar på sina medmänniskor, eller så är man samhällssolidarisk, där alla ställer upp på svensk lag och bidrar till att skuggsamhället försvinner.
Argumenten har varit starkt polariserade. Och så tycks svenskarna vara.
Ett företag, Indikator, har bett 3000 personer att ta ställning till påståendet: ”Personal i vård och skola ska informera polis om de möter personer som är i Sverige utan tillstånd”. 40% svarade. Det fanns fem svarsalternativ, där jag slår samman de som lutar helt eller något åt ettdera hållet, att anse det vara ett bra eller mycket bra förslag, som jag kallar Bra, och de som anser det vara ett dåligt eller mycket dåligt förslag, som jag kallar Dåligt.
Bra förslag svarade 43% medan 39% svarade dåligt. Likt vid EU-folkomröstningen tycks befolkningen vara delad.
Men det finns en systematik i delningen.
För män är det 53% som anser det vara bra, medan 30% anser det vara dåligt. För kvinnor är det 33% som anser det vara bra medan 47% anser det vara dåligt. Männen är för förslaget och är något starkare i sin åsikt, medan kvinnor är mot förslaget, men inte så starkt mot det.
Fördomsfullt kan man säga att detta visar att männen är beslutsamma i att land skall med lag byggas, medan kvinnor, mindre beslutsamt och kanske med aningen mer eftertankens osäkerhet, föredrar omsorgen om människor.
Denna fördomsfulla tolkning av utfallet förstärks när man ser på individernas politiska hemvist. De som angav sig som ”Klart till vänster”, vilka kanske förordar gränslös solidaritet, angav 14% bra medan 76% dåligt. De som var ”Klart till höger”, som kanske förordar lag och ordning, angav 81% bra och 9% dåligt. Högern är således aningen än mer klar i att vara för angiveri än de som är mycket vänster och mot angiveri.
Könet polariserar, men ideologin polariserar än mer. Sverige har ju erfarit en högerkantring, först en liberalisering sedan 80-talet, men än mer höger sedan 2000-talets ingång, manifesterat genom SD:s stora framgångar, och numer med ett socialdemokratiskt parti som mimar delar av SD:s orientering. Angiveritanken hade varit omöjlig för 20 år sedan. Idag hade den kanske, med knapp marginal, vunnit en folkomröstning.
Men den starka polarisering som skett har lett till att mer lugna sätt att resonera har lyst med sin frånvaro. Det finns andra argument som kan motivera ställningstagandet än de fördomsfulla jag angav ovan, med högerns ”lag och ordning” och extremvänsterns ”gränslös solidaritet och omsorg”.
Ett argument mot angiveri kan kallas professionalismargumentet. Då hävdar man att varje yrkeskategori i staten har en huvudsaklig uppgift att fylla. Om angiveri kan ansluta till den uppgiften och kanske t o m understödja uppgiften, då skall de ha informationsskyldighet. Om däremot informationsgivande hindrar eller försvårar uppfyllandet av den huvudsakliga uppgiften, då är man mot. Angiveri kan ses som att man deltar i polisens uppgift att fånga brottslingar, vilket kan försvåra den huvudsakliga arbetsuppgiftens uppfyllande, varför man hävdar professionens plikt före den polisiära uppgiften. Med det argumentet kan man hävda att kvinnor och extremvänster står på professionens och den huvudsakliga arbetsuppgiftens sida, medan männen och extremhögern gärna ser att statens medarbetare lägger sin arbetsuppgift åt sidan för att engagera sig i den repressiva delen av staten.
Man kan hävda att existensen av människor som befinner sig olagligt i Sverige beror på att statens repressiva del har misslyckats och visats sig vara ineffektiv. Med angiverilag utan undantag kommer statens ineffektivitet att öka då yrkesgrupper som inte har ett repressivt uppdrag skall bortse från sin plikt och sitt uppdrag för att kompensera ineffektiviteten i den repressiva delen av staten.
Å andra sidan, som jag skrivit här tidigare, angiveri är inget nytt. Banker har ägnat sig åt det länge. Att angiveri avseende flyktingar blivit så infekterat beror nog på, som enkäten visade, att det är en ideologisk fråga där högerns nynationalism står mot den moderna vänsterns identitetsideologi.
Den 28 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Länkar:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-slapps-utredningen-om-anmalningsplikt-for-offentliganstallda
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fragan-om-anmalningsplikt-bland-vard-och-skolpersonal-polariserar-svenskarna
RSS-flöde
