Igår börsintroducerades Spotify, vars tjänster förmodligen de flesta, i alla fall medelålders och yngre, känner till.
Det introducerades inte i Stockholm, utan på en börs som lättare kan bära ett enormt bolag, New York-börsen. Priset hade prognostiserats till 132 dollar. Handeln började med 165,9 dollar. Priset sjönk snabbt till 155 dollar, för att stängas på priset 149 dollar, vilket motsvarar 220 miljarder kronor.
Grundarna heter Daniel Ek och Martin Lorentzon. De inordnas nu i kretsen av svenska uppfinnare och företagsgrundare som de Laval (separatorn, Alfa-Laval,), Wenner-Gren, von Platen och Munters (kylskåp, Electrolux), Johansson (rörtången och skiftnyckeln, Bacho), vilka kom före det stora kriget. Därefter har man från den politiska högern hävdat att Socialdemokratin gick i samverkan med stor finansen, dvs de svenska företagsgrupperna, Handelsbanken och Wallenberg, varför nya stor företag, baserat på genialiska uppfinningar, slutade. Men Persson startade en klädesföretag, H&M, som blivit världsmästare på klädesdistribution, och Kamprad startade IKEA som blev världsmästare på möbeldistribution.
Nu kommer ett nytt gigantbolag, baserat på en genial uppfinning, en affärsmodell med flödande musik. Nu är det inte tunga produkter, som rörtången, som säljs. Nu är det inte förmåga att till låga kostnader producera och distribuera kläder och möbler som är poängen. Nu är det strömmar som bär musik, som är grunden för det nya storföretaget, där utvecklingen i det sladdlösa internet varit en förutsättning.
Spotify är distribution, likt H&M och IKEA, och det använder det sladdlösa internet, där Eriksson är en storspelare. Ändå har Spotify utvecklats helt fritt från de äldre svenska storföretaget (vad jag vet).
Spotify växer starkt, vilket anses vara skälet till att det är ett storförlustföretag. Förra året omsatte bolaget knappt 29 miljarder kronor, och gjorde 5 miljarder i förlust. Med ett börsvärde på 220 miljarder kronor kan vi konstatera att förväntningarna på vinster är höga. Likt den senaste (sista?) IT-bubblan, kan man undra om det finns substans i priset, eller om det är en bubbla av förväntningar?
Det vi däremot vet, är att priset kommer att variera, ty en aktiemarknad består av många aktörer, som gör olika bedömningar och har olika drömmar, varför villigheten att köpa till olika priser kommer att variera. Men följer Spotify den vanliga tendensen, kommer priset att gå ner ytterligare.
Däremot finns det mekanismer i marknaden som kommer att upprätthålla ett initialt köptryck. Idag finns sk indexfonder, som köper och säljer aktier i en ambition att hålla samma steg som ett index. Kommer det då in en ny aktie, av denna storlek, måste de köpa den, för att kunna hålla son korrelation med index. Således finns det en ren mekanik i en del av efterfrågan och utbud på aktien, och därmed en priskonsekvens.
Med tanke på att så många använder Spotify, kanske Spotify-aktien blir likt Nokia-aktien blev i Finland, och H&M-aktien varit för Sverige, en folkaktie, en del av ett försvinnande folkhem, där alla lyssnar på musik och samtidigt grundar sin pension.
Men vi har ett exempel, som blev oerhört lyckats för ägaren, men inte för de som hoppade på folkaktien, Telia, där staten vann stora summor och köparna, folket, förlorade stora summor.
En sak kan vi dock veta. Tiden för stora svenska storföretag är inte ute. Ty de skapas inte, eller hindras inte av skattesystem och allmänna ideologier. De dyker upp, och först efter att de dykt upp, kan man förklara varför de dök upp. Och det beror inte på entreprenöriell förmåga, ty det finns många som har den förmågan, men aldrig lyckas. Det är en förutsättning, men inte tillräckligt. Man måste också ha förmåga att hantera sin uppfinning, sin innovation, dvs en ledaregenskap. Men det är inte tillräckligt. Man måste också ha tur, t ex trådlösa internets utveckling för Spotify, miljonprogrammet för IKEA, den svenska mejerirörelsen för Tetra Pak. Även om en stor del i turen är att kunna utnyttja turen.
Ferrara den 4 april 2018