Socialdemokraten Lawen Redar har lett en arbetsgrupp inom sitt parti, som haft till uppgift att ge förslag på hur utanförskapet, och framför allt segregationen, i Sverige skall brytas.
https://www.svd.se/a/0V4wwG/s-arbetsgrupp-sverige-ska-inte-ha-utsatta-omraden
Idag lever en stor del av invandrarna i utanförskapsområden och i ett utanförskap relativt majoritetssamhället. Där frodas gängkulturen, hederskulturen, våld och bilar bränns. Skolresultaten är låga och den kvinnliga arbetslösheten är groteskt stor. Relativt majoritetssamhället och dess värderingar, lever folk i utanförskapsområdena i misär. Där finns dagens underklass och trasproletariat.
Socialdemokraterna synes vara väl skickade att hantera detta då de har en historia som kan berätta hur man gör. Deras tidigare basväljare, arbetarna, befann sig i en liknande situation i slutet på 1800-talet. Då bildades partiet, fackföreningar och en del av dess närliggande organisationer, t ex Konsum bildas 1899. Det som hände var att arbetarklassen lyfte sig själva från sin misär, i gott samarbete med liberala krafter, och i motstånd från högern.
Idag skall detta göras om, men nu inte med arbetarna utan med invandrarna, partiets nya basväljare. Början på det arbetet borde börja med den socialdemokratiska lärdomen, att den som lever i misär, lyfter sig själv ur misären. Att ta sig ur sin belägenhet kan blott de göra som har belägenheten. Den insikten säger att det är människorna i utanförskapsområdena som måste vilja lyfta sig och måste vilja arbeta för att lyfta sig.
Idag sägs en sådan vilja hållas tillbaka av starka statliga insatser, som skapar passivitet och en vilja att begära mer, i stället för att skapa agerande hos människorna i utanförskapsområdena. En annan återhållsamhet i viljan kan vara att majoriteten av invandrarna är muslimer, där undersökningar från olika länder har visat att muslimer inte visat en vilja till integration. Snarare det motsatta, en ovilja till integration.
Hur kan då de boende i utanförskapsområden skapa en förändringskraft, så som arbetarrörelsen skapade i slutet av 1800-talet? Kanske stelbent svenskt tänkt, men antingen skapar de egna organisationer och partier, eller så kanaliseras de genom etablerade kanaler, t ex ett politiskt parti.
Det finns idag ett försök till eget organiserande, genom moskéetablerande, genom partiet Nyans och bildningsförbundet Ibn Rushd. Dessa visar att islam är en ideologisk kraft som kan skapa organisationer. Medan moskéerna har etablerat sig, har de andra två ännu inte visat någon framträdande styrka, och idag riskerar luften gå ur Ibn Rushd, då dess styrka mindre vilat på engagemang och mer på statlig finansiering.
Ett alternativ till en islamistisk organisering är en socialdemokratisk. Idag är det Socialdemokraterna som har ett betydande stöd bland väljarna i utanförskapsområdena. Det är således de som skulle kunna initiera en folklig kraft i utanförskapsområdena med hjälp av sina sympatisörer.
Men det förutsätter att partiet kan organisera dem och att de är villiga att ägna sig åt föreningslivet. Då måste finnas något som lockar, att de ser organisering som en möjlighet att minska de negativa inslagen, som gängvåld och dåliga skolor, men även, vilket kan vara mer osäkert, minska på utanförskapet. Som jag skrev ovan, är muslimer svåra att integrera, sannolikt p g a en mycket stark kultur som visat sig vara motståndskraftig mot integration.
För att lyckas få kraft i utanförskapsområdena måste kanske socialdemokratin krydda sin organisering med islamistiska inslag. Idag har redan Socialdemokraterna visat en vilja att ge upp tidigare landvinningar avseende kvinnors möjligheter och ställning. Den kvinnoförnedrande huvudduken i olika former är inte bara accepterad utan, absurt nog, t o m ibland hyllad. Man har deklarerat att islam har bidragit till mänskligheten och att man aldrig kommer att kritisera islam. Man har varit aningen undflyende i hedersproblematiken, och velat se delar av den som en kultur som måste accepteras.
Utifrån denna analys hävdar jag att Socialdemokraterna kan vara de som kan bryta utanförskapsområdenas negativa sidor, men att det kräver, för att få med dem som skall bryta utanförskapet, att en del av de friheter vi erövrat med möda, måste överges.
Den 17 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.svd.se/a/0V4wwG/s-arbetsgrupp-sverige-ska-inte-ha-utsatta-omraden
Idag lever en stor del av invandrarna i utanförskapsområden och i ett utanförskap relativt majoritetssamhället. Där frodas gängkulturen, hederskulturen, våld och bilar bränns. Skolresultaten är låga och den kvinnliga arbetslösheten är groteskt stor. Relativt majoritetssamhället och dess värderingar, lever folk i utanförskapsområdena i misär. Där finns dagens underklass och trasproletariat.
Socialdemokraterna synes vara väl skickade att hantera detta då de har en historia som kan berätta hur man gör. Deras tidigare basväljare, arbetarna, befann sig i en liknande situation i slutet på 1800-talet. Då bildades partiet, fackföreningar och en del av dess närliggande organisationer, t ex Konsum bildas 1899. Det som hände var att arbetarklassen lyfte sig själva från sin misär, i gott samarbete med liberala krafter, och i motstånd från högern.
Idag skall detta göras om, men nu inte med arbetarna utan med invandrarna, partiets nya basväljare. Början på det arbetet borde börja med den socialdemokratiska lärdomen, att den som lever i misär, lyfter sig själv ur misären. Att ta sig ur sin belägenhet kan blott de göra som har belägenheten. Den insikten säger att det är människorna i utanförskapsområdena som måste vilja lyfta sig och måste vilja arbeta för att lyfta sig.
Idag sägs en sådan vilja hållas tillbaka av starka statliga insatser, som skapar passivitet och en vilja att begära mer, i stället för att skapa agerande hos människorna i utanförskapsområdena. En annan återhållsamhet i viljan kan vara att majoriteten av invandrarna är muslimer, där undersökningar från olika länder har visat att muslimer inte visat en vilja till integration. Snarare det motsatta, en ovilja till integration.
Hur kan då de boende i utanförskapsområden skapa en förändringskraft, så som arbetarrörelsen skapade i slutet av 1800-talet? Kanske stelbent svenskt tänkt, men antingen skapar de egna organisationer och partier, eller så kanaliseras de genom etablerade kanaler, t ex ett politiskt parti.
Det finns idag ett försök till eget organiserande, genom moskéetablerande, genom partiet Nyans och bildningsförbundet Ibn Rushd. Dessa visar att islam är en ideologisk kraft som kan skapa organisationer. Medan moskéerna har etablerat sig, har de andra två ännu inte visat någon framträdande styrka, och idag riskerar luften gå ur Ibn Rushd, då dess styrka mindre vilat på engagemang och mer på statlig finansiering.
Ett alternativ till en islamistisk organisering är en socialdemokratisk. Idag är det Socialdemokraterna som har ett betydande stöd bland väljarna i utanförskapsområdena. Det är således de som skulle kunna initiera en folklig kraft i utanförskapsområdena med hjälp av sina sympatisörer.
Men det förutsätter att partiet kan organisera dem och att de är villiga att ägna sig åt föreningslivet. Då måste finnas något som lockar, att de ser organisering som en möjlighet att minska de negativa inslagen, som gängvåld och dåliga skolor, men även, vilket kan vara mer osäkert, minska på utanförskapet. Som jag skrev ovan, är muslimer svåra att integrera, sannolikt p g a en mycket stark kultur som visat sig vara motståndskraftig mot integration.
För att lyckas få kraft i utanförskapsområdena måste kanske socialdemokratin krydda sin organisering med islamistiska inslag. Idag har redan Socialdemokraterna visat en vilja att ge upp tidigare landvinningar avseende kvinnors möjligheter och ställning. Den kvinnoförnedrande huvudduken i olika former är inte bara accepterad utan, absurt nog, t o m ibland hyllad. Man har deklarerat att islam har bidragit till mänskligheten och att man aldrig kommer att kritisera islam. Man har varit aningen undflyende i hedersproblematiken, och velat se delar av den som en kultur som måste accepteras.
Utifrån denna analys hävdar jag att Socialdemokraterna kan vara de som kan bryta utanförskapsområdenas negativa sidor, men att det kräver, för att få med dem som skall bryta utanförskapet, att en del av de friheter vi erövrat med möda, måste överges.
Den 17 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
