Florence Bergeaud-Blackler är en fransk antropolog som skrivit en bok som getts den svenska titeln ”Broderism: Det muslimska brödraskapets nätverk i Europa”. I boken visar hon hur organisationen infiltrerar europeiska universitet, partier, myndigheter och andra organisationer, för att göra dem sharia-anpassade. Deras metod kallar hon broderism, och hon varnar för den och dess konsekvenser.
För svenskar är det ingen nyhet eftersom Sameh Egyptson beskrev samma utveckling, men då enbart i Sverige, i sin avhandling, ’Global politisk islam’, framlagd samma år, 2023, som hon publicerade sin bok på franska.
Var bor Florence? Om det sade hon, enligt artikeln (länk sist): ” Jag kan tyvärr inte berätta var jag bor”. Under hennes besök på Bokmässan i Göteborg följdes hon av poliser. Hon lever med polisiär dygnsbevakning och på hemlig adress. Även det känner vi igen i Sverige, ty Florence har samma liv som Lars Vilks hade, innan han dog som konsekvens av polisbevakningen.
Det finns andra forskare kring islam som gömmer sig och några som skriver under pseudonym. Det finns muslimer som uppfattar kunskap om och uttryck om islam som ett hot mot sin övertygelse och som med hjälp av islams inneboende våldsamhet låter det yttra sig i islamsk fascism, där de försöker förhindra uttryck genom våld eller hot om våld.
I Kristianstad höll en imam en predikan där han tog upp den del i Koranen (4:34) som säger att en gift man som har en fru som inte är lydig skall först förmana henne, sedan vägra henne sängen och slutligen slå henne. En inspelad video över hans predikan kom ut. Omedelbart kom fördömande från politiker och opinionsyttrare på högerkanten (ej från vänsterkanten). Företrädare för moskén sade att predikaren inte skulle få fler uppdrag. Men, varför denna upprördhet? Han predikade utifrån islams heliga bok. Församlingen satt tyst under predikan. Ingen ställde sig upp och protesterade, t ex genom att säga att modern islam inte bryr sig om Koranen 4:34. Ingen reste sig och gick demonstrativt ut. Efter tillställningen genomfördes inte en muslimsk stenkastning utanför moskén likt den koranbrännare fått utstå. Kvinnoapartheid, som 4:34 är uttryck för, är inte en anmärkningsvärd företeelse i islam och muslimska församlingar. Kvinnor får ju inte vara på samma plats som männen i moskén och de må inte predika.
I Manchester en vecka senare mördades två personer och några skadades. Platsen var en synagoga, där de mördade och skadade var judar, som hade samlats för att fira Jom kippur, de vidskepliga judarnas dag då de försonas med sina fiender, och erkänner att de inte levt efter sin guds förmaning men lovar att försöka göra det nästa år. Initialt uppgav polisen att de utredde det som terrorbrott, men uppgav inte grunden för misstanken. Ej heller uppgav de mördarens namn. Senare avslöjade de namnet och identifierade honom som brittisk medborgare med syriskt ursprung. Tre personer har häktats, men utan uppgift om varför. Rabbin i synagogan sade att detta var en väntad effekt av det myckna israel- och judehatet i samhället. Premiärministern visste dock att motivet var antisemitiskt, ty han sade att personer blev angripna p g a att de var judar. En myndighetsperson hävdade att det fanns indikationer på att attacken var islamism eftersom mördaren bar en falsk självmordsväst.
Några timmar efter morden hölls pro-palestinska demonstrationer, några med sedvanligt våld, som hävdade att Israel begår folkmord. Här visar sig Bergeaud-Blackler’s tes i sin nakenhet, att muslimska krafter samverkar med vänstern i länderna, eftersom den nya vänstern och muslimerna har likheter i kritik mot kolonialism och bägge har identitetsperspektiv. Ett terrordåd i sitt eget land, som sannolikt är antisemitiskt motiverat, får inte dessa personer att uppträda anständigt och deklarera att våld är barbariskt, vilket ju paradoxalt är deras grund när de angriper Israels krig. Dagen i Manchester var inte försoningens dag.
Forskare och konstnärer som behöver polisskydd, forskare som skriver under pseudonym, opinionsmakare som protesterar mot islams uttryck, men som döljer eller inte ens förstår att det är islams uttryck, och personer som inte stillar sin demonstrationslystnad för att visa sin respekt för människor som mördades i ett antisemitiskt dåd. Allt detta pekar på riktigheten i Bergeaud-Blackler tes, men inte blott begränsat till det muslimska brödraskapet, utan till islam som sådant. Islam är en intolerant religiös ideologi som knaprar sig fram, delvis med hjälp av organisationer som muslimska brödraskapet, delvis med hjälp av extremvänstern och av opinionsyttrare som vill sola sig i tolerans och mångfald, men också, och kanske fram för allt, genom sin oerhörda ideologiska kraft och makt över sina anhängare.
Till syvende og sist, att vara upprörd, som så många var, över den kvinnofientliga predikan som imamen höll i Kristianstad, är att se med ett öga, att se hans ord, men inte att se med det andra ögat, att kvinnorna var separerade från männen i moskén och att församlingen inte protesterade. Och att inte vara förmögen att med hjälp av sitt förnuft, det som kan skapa och använda principer, att se denna lilla, lilla spillra av kvinnoapartheid i Kristianstad som en del i en utveckling vars värsta uttryck är fascism, våldets förtryck av uttryck.
Sven-Olof Collin
För svenskar är det ingen nyhet eftersom Sameh Egyptson beskrev samma utveckling, men då enbart i Sverige, i sin avhandling, ’Global politisk islam’, framlagd samma år, 2023, som hon publicerade sin bok på franska.
Var bor Florence? Om det sade hon, enligt artikeln (länk sist): ” Jag kan tyvärr inte berätta var jag bor”. Under hennes besök på Bokmässan i Göteborg följdes hon av poliser. Hon lever med polisiär dygnsbevakning och på hemlig adress. Även det känner vi igen i Sverige, ty Florence har samma liv som Lars Vilks hade, innan han dog som konsekvens av polisbevakningen.
Det finns andra forskare kring islam som gömmer sig och några som skriver under pseudonym. Det finns muslimer som uppfattar kunskap om och uttryck om islam som ett hot mot sin övertygelse och som med hjälp av islams inneboende våldsamhet låter det yttra sig i islamsk fascism, där de försöker förhindra uttryck genom våld eller hot om våld.
I Kristianstad höll en imam en predikan där han tog upp den del i Koranen (4:34) som säger att en gift man som har en fru som inte är lydig skall först förmana henne, sedan vägra henne sängen och slutligen slå henne. En inspelad video över hans predikan kom ut. Omedelbart kom fördömande från politiker och opinionsyttrare på högerkanten (ej från vänsterkanten). Företrädare för moskén sade att predikaren inte skulle få fler uppdrag. Men, varför denna upprördhet? Han predikade utifrån islams heliga bok. Församlingen satt tyst under predikan. Ingen ställde sig upp och protesterade, t ex genom att säga att modern islam inte bryr sig om Koranen 4:34. Ingen reste sig och gick demonstrativt ut. Efter tillställningen genomfördes inte en muslimsk stenkastning utanför moskén likt den koranbrännare fått utstå. Kvinnoapartheid, som 4:34 är uttryck för, är inte en anmärkningsvärd företeelse i islam och muslimska församlingar. Kvinnor får ju inte vara på samma plats som männen i moskén och de må inte predika.
I Manchester en vecka senare mördades två personer och några skadades. Platsen var en synagoga, där de mördade och skadade var judar, som hade samlats för att fira Jom kippur, de vidskepliga judarnas dag då de försonas med sina fiender, och erkänner att de inte levt efter sin guds förmaning men lovar att försöka göra det nästa år. Initialt uppgav polisen att de utredde det som terrorbrott, men uppgav inte grunden för misstanken. Ej heller uppgav de mördarens namn. Senare avslöjade de namnet och identifierade honom som brittisk medborgare med syriskt ursprung. Tre personer har häktats, men utan uppgift om varför. Rabbin i synagogan sade att detta var en väntad effekt av det myckna israel- och judehatet i samhället. Premiärministern visste dock att motivet var antisemitiskt, ty han sade att personer blev angripna p g a att de var judar. En myndighetsperson hävdade att det fanns indikationer på att attacken var islamism eftersom mördaren bar en falsk självmordsväst.
Några timmar efter morden hölls pro-palestinska demonstrationer, några med sedvanligt våld, som hävdade att Israel begår folkmord. Här visar sig Bergeaud-Blackler’s tes i sin nakenhet, att muslimska krafter samverkar med vänstern i länderna, eftersom den nya vänstern och muslimerna har likheter i kritik mot kolonialism och bägge har identitetsperspektiv. Ett terrordåd i sitt eget land, som sannolikt är antisemitiskt motiverat, får inte dessa personer att uppträda anständigt och deklarera att våld är barbariskt, vilket ju paradoxalt är deras grund när de angriper Israels krig. Dagen i Manchester var inte försoningens dag.
Forskare och konstnärer som behöver polisskydd, forskare som skriver under pseudonym, opinionsmakare som protesterar mot islams uttryck, men som döljer eller inte ens förstår att det är islams uttryck, och personer som inte stillar sin demonstrationslystnad för att visa sin respekt för människor som mördades i ett antisemitiskt dåd. Allt detta pekar på riktigheten i Bergeaud-Blackler tes, men inte blott begränsat till det muslimska brödraskapet, utan till islam som sådant. Islam är en intolerant religiös ideologi som knaprar sig fram, delvis med hjälp av organisationer som muslimska brödraskapet, delvis med hjälp av extremvänstern och av opinionsyttrare som vill sola sig i tolerans och mångfald, men också, och kanske fram för allt, genom sin oerhörda ideologiska kraft och makt över sina anhängare.
Till syvende og sist, att vara upprörd, som så många var, över den kvinnofientliga predikan som imamen höll i Kristianstad, är att se med ett öga, att se hans ord, men inte att se med det andra ögat, att kvinnorna var separerade från männen i moskén och att församlingen inte protesterade. Och att inte vara förmögen att med hjälp av sitt förnuft, det som kan skapa och använda principer, att se denna lilla, lilla spillra av kvinnoapartheid i Kristianstad som en del i en utveckling vars värsta uttryck är fascism, våldets förtryck av uttryck.
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
