Den stränga guden flyttade in i människan. Genom demokratin blev lagarna ett system för oss, inte för en kung eller för en annan grotesk egenmäktig varelse, en gud som skulle åtlydas. Vi accepterar lagarna för att de demokratiskt bestämde, för att de är korrekta eller för att vi inser att de gagnar, kanske inte mig direkt, men indirekt. Jag lyder inte lagarna, jag följer dem.
Mot detta, den internaliserade styrningen, står lydandets förtryck, underkastelsen, som fanns före Upplysningen. Då domderade präster och de som profiterade på prästerna, mot människorna. De lärdes att de inte skulle döda, inte för att de själva kunde inse att det var orätt, utan för att prästen säger så, med hänvisning till att det var av gud bestämt, och skulle av gud att bestraffas i den mån man inte lyder. Man lydde en norm, för att undvika helvetet. Inte för att normen var rätt.
Människan före Upplysningen var mer en lydande än en följsam och reflekterande individ. I brist på internalisering av normer och med demokratins legitimitet, begränsades människan genom hårda externa regler, där lydnad gav himmelriket, medan icke-lydnad gav helvetet.
När jag idag ser hur en religion, islam, som betyder lydnad, börjar breda ut sig, ser jag Upplysningens nedrustning. Den för mig goda människan, som väljer sina normer utifrån sitt förnuft, i en samhällelig demokrati, ersätts av en lydig människa, som saknar valda normer, men som har lydnad.
Kanske Upplysningen dröjer kvar, med sina självvalda, internaliserade normer, samtidigt som människan lyder gudars påbud. Om det sker, då blir det en dubblering av normer, de internaliserade och de man lyder. Det blir ett slöseri med normer.
Men normer kan gå emot varandra. Det erfar jag när jag blir irriterad på biträdet i butiken som bär hijaben, som lydnad, på en plats som tidigare utmärktes av normen: Din livsåskådning bär du i hjärtat och demonstrerar inte. Det blir en normkonflikt som blott kan lösas genom att en norm lämnar platsen.
Idag erfar jag att Upplysningen demonteras, med sin internaliserade moral, till förmån för ett lydande. Med resultat att jag, Upplysningsmannen, framstår som obstinat, ja, t o m som rasist.
Den 10 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin