Ju högre upp i de sociala klasserna man kommer, ju mer håller de ordning på vem deras förfäder var. Det tycks vara viktigt att notera om det funnits någon framstående i släkten. Som om de som håller ordning på släktet själva är så ringa att de måste få glansen från någon som de har någon beröring med.
Men att skåda bak i släktet kan göras för att förstå vem man själv är, utifrån var man kommer ifrån. De släktingar man träffat, har påverkat en direkt, och kanske haft en betydelse för den man är. De som levde innan man själv levde, som man därför inte har träffat och därmed undgått deras direkta påverkan, har ju påverkat de som man själv träffat, varför de har en indirekt påverkan.
Jag lät göra en gentest, som jag fick som julpresent. Den visade att jag har en mycket stor del gener från Sverige, men även från Finland, vilket inte är så förvånande, eftersom min mormor kom från Finland. Sedan kom dock mer överraskande, vilket förmodligen får läggas min mormor till last, gener som klassas som baltiska, och en liten del som är i ett band från södra Grekland, över södra Italien och innefattande Sicilien.
Jag har skämtsamt sagt att mitt hetsiga humör kan läggas på min finska mormor. Mer seriöst har jag använt min mormor som förklaring till min huds benägenhet att snabbt bli brun. Idag kan jag anföra en annan trolig förklaring, de där 2 % sicilianskt/grekiskt blod som strömmar i mig.
Men gentesten är, precis som släkthistorian, en dålig prediktor på vem jag är. Forskare, men även politiker, stångas kring vad som bäst förklarar individens agerande. Är det dess gener, dess sociala historia, eller dess sociala aktuella sammanhang? De muslimska fascisterna, som kastade sten vid påskupploppet, var de determinerade till stenkastning av deras aktuella sociala underklassposition i ett starkt segregerat samhälle? Var de determinerade av deras sociala historia, vari islam och dess våldsamma kultur finns? Eller var de determinerade av att ha arabiska gener i sin kropp?
Men detta sökande efter sitt ursprung, detta kvarhållande av släkte, dessa sociala krafter, allt är faktorer som förvisso kan påverka. Men den som agerar är inte den gamla adelsdamen på 1800-talet, inte mina eventuella 2,8% sicilianska rötter, inte den fascistiska religionen, utan Jag.
Juridiken har mycket ringa plats för determinerande krafter. Blott vansinne är en determinerande kraft, som gör aktören oansvarig. I övrigt är vi, trots vårt blåa blod, trots sicilianskt blod, trots arabiskt blod, ansvariga för våra handlingar, ty de är utförda av ett Jag, som är en fri agent, om inte ens är underkastad gudars krav eller allsmäktighet.
De fascistiskt agerade muslimerna, som faktiskt gjorde det som deras gud kräver av dem, att försvara religionen och guden, har fällts i svensk domstol. Domstolen tog ingen som helst hänsyn till argumentet är därtill är de nödda och tvungna, ledda av guden och försvarandes religionens heder. Juridiken är sannerligen platsen för ateisten, där ingen gud tillåts agera och ta på sig ansvar, ty det är Jag som har ansvar.
Men, det är en sanning med modifikation. Om man begår ett brott, och man följer en ideologi som betecknas som hedersideologi eller som nedvärderande av folkgrupp, då kan straffet ökas, ty då är det hedersbrott eller brott mot folkgrupp. I dessa fall tillmätts ideologin en kraft som adderar straff, inte reducerar straff.
Men överlag får ändå sägas att platsen för Jaget, där det är helt ovidkommande om du har blått blod, sicilianskt blod eller arabiskt blod, är juridiken.
Juridiken är platsen för individen.
Den 15 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Men att skåda bak i släktet kan göras för att förstå vem man själv är, utifrån var man kommer ifrån. De släktingar man träffat, har påverkat en direkt, och kanske haft en betydelse för den man är. De som levde innan man själv levde, som man därför inte har träffat och därmed undgått deras direkta påverkan, har ju påverkat de som man själv träffat, varför de har en indirekt påverkan.
Jag lät göra en gentest, som jag fick som julpresent. Den visade att jag har en mycket stor del gener från Sverige, men även från Finland, vilket inte är så förvånande, eftersom min mormor kom från Finland. Sedan kom dock mer överraskande, vilket förmodligen får läggas min mormor till last, gener som klassas som baltiska, och en liten del som är i ett band från södra Grekland, över södra Italien och innefattande Sicilien.
Jag har skämtsamt sagt att mitt hetsiga humör kan läggas på min finska mormor. Mer seriöst har jag använt min mormor som förklaring till min huds benägenhet att snabbt bli brun. Idag kan jag anföra en annan trolig förklaring, de där 2 % sicilianskt/grekiskt blod som strömmar i mig.
Men gentesten är, precis som släkthistorian, en dålig prediktor på vem jag är. Forskare, men även politiker, stångas kring vad som bäst förklarar individens agerande. Är det dess gener, dess sociala historia, eller dess sociala aktuella sammanhang? De muslimska fascisterna, som kastade sten vid påskupploppet, var de determinerade till stenkastning av deras aktuella sociala underklassposition i ett starkt segregerat samhälle? Var de determinerade av deras sociala historia, vari islam och dess våldsamma kultur finns? Eller var de determinerade av att ha arabiska gener i sin kropp?
Men detta sökande efter sitt ursprung, detta kvarhållande av släkte, dessa sociala krafter, allt är faktorer som förvisso kan påverka. Men den som agerar är inte den gamla adelsdamen på 1800-talet, inte mina eventuella 2,8% sicilianska rötter, inte den fascistiska religionen, utan Jag.
Juridiken har mycket ringa plats för determinerande krafter. Blott vansinne är en determinerande kraft, som gör aktören oansvarig. I övrigt är vi, trots vårt blåa blod, trots sicilianskt blod, trots arabiskt blod, ansvariga för våra handlingar, ty de är utförda av ett Jag, som är en fri agent, om inte ens är underkastad gudars krav eller allsmäktighet.
De fascistiskt agerade muslimerna, som faktiskt gjorde det som deras gud kräver av dem, att försvara religionen och guden, har fällts i svensk domstol. Domstolen tog ingen som helst hänsyn till argumentet är därtill är de nödda och tvungna, ledda av guden och försvarandes religionens heder. Juridiken är sannerligen platsen för ateisten, där ingen gud tillåts agera och ta på sig ansvar, ty det är Jag som har ansvar.
Men, det är en sanning med modifikation. Om man begår ett brott, och man följer en ideologi som betecknas som hedersideologi eller som nedvärderande av folkgrupp, då kan straffet ökas, ty då är det hedersbrott eller brott mot folkgrupp. I dessa fall tillmätts ideologin en kraft som adderar straff, inte reducerar straff.
Men överlag får ändå sägas att platsen för Jaget, där det är helt ovidkommande om du har blått blod, sicilianskt blod eller arabiskt blod, är juridiken.
Juridiken är platsen för individen.
Den 15 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
