Jag är med på en Facebooksida som heter ’Välkomna till Italien’. Där finns oftast frågor om platser att besöka, men även om det finns lägenheter eller hus att hyra.
Den 11 oktober dök följande text upp, där jag undanhåller namnet på personen då detta rör principfrågor:
”Hej Alla jag är lärare och fått sjukskrivning.
Jag undrar nu om, det finns en lägenhet/ hus att hyra från 15/10- till december ut . Jag hyr ut den Själv men min familj kommer att hälsa på mig behöver även de få plats i bostaden. Om du har något till en rimligt pris då jag kan inte betala mer än 10000 kr / månad är jag tacksam 😇 bättre än din bostad står tomt tänker jag 🌸🌸🌸 tack på förhand.”
Jag frågade mig:
En person i facebookgruppen svarade med följande: ”Tänk på att det behövs tillstånd från Försäkringskassan om du skall lämna landet för utlandsvistelse eller semester.” Det var inte moraliserande, så som jag övervägde, utan informativt.
Om jag reagerade genom att skriva en kommentar till henne, offentligt på facebooksidan, skulle den inte vara informativ utan moraliserande, utgående från min moral och min morals värdering av hennes påtänkta agerande.
Skälet jag skulle ha för att offentligt kommentera utifrån min moral vore inte för att föra fram min moral eller ens att brännmärka hennes agerande som motstridigt min moral.
Skälet vore istället att försöka påverka samhället och dess samhällsmoral genom att skapa ett socialt pris för brott mot en samhällsmoral. Idag förekommer rikligt med denna prissättning, speciellt inom ett specifikt område. Man skall vara för invandring och speciellt muslimer. Andas någon minsta kritik eller invändning kommer det sociala priset omedelbart i form av ordet ’Rasist’. En sådan attityd är inte önskvärd och får veta sin plats genom att värderas som rasistisk. En kritiker stigmatiseras och får betala ett socialt pris.
Jag ville därför, genom offentligt påpekande, skapa ett socialt pris för ett agerande som strider mot min samhällsmoral. Ett påpekande gentemot henne vore för mig ett principiellt sätt att befrämja min samhällsmorals existens i samhället. Det finns olika sätt att befrämja sin samhällsmoral. Du kan befrämja din samhällsmoral genom att visa den genom ditt agerande, genom att leva den. Du kan befrämja den genom att föra den till torget. Det kan göras positivt, genom att tala väl om den och berömma de som följer den. Det kan göras negativt, genom att beskriva brott mot den och genom att fördöma de som bryter mot den, där det sista är det som jag övervägde.
Men jag är svensk. Jag muttrar när någon inte respekterar kön. Men jag konfronterar dem inte med min samhällsmoral avseende köande. Jag går inte fram till en jude som bär en kippa eller en muslim som bär en hijab och hävdar min ståndpunkt, att de representerar ondskans makter. Jag bär inte ens mitt fina egenhändigt påhittade märke där symbolen för allah är överstruken och omringad av orden ’islam? No thanks’, delvis beroende på att jag, och min familj är rädd för det potentiella muslimska våldet, men också för att inte ta offentlig strid om mina ideal.
Jag skrev således inte en kommentar till kvinnan. Jag skapade inte ett socialt pris för hennes brott mot en typ av samhällsmoral. Vilket kanske var klokt eftersom det sannolikt hade blivit jag som hade blivit prissatt.
Senare i listan av kommentarer skrev en person: ”Är du lärare i Sverige. Undrar då din svenska inte är så bra. Kan missförstås.”. Ett svar till den personen, som snabbt fick två gillanden, blev ”Hur kommer det sig att du skriver som en person som utövar härskarteknik? Det kan ju lätt bli missförstånd och folk kan tro att du är en skitstövel.” Här skapas ett socialt pris gentemot den som påpekade kombinationen lärare och dålig svenska genom att beteckna den som ’utövande av härskarteknik’ och varandes ’skitstövel’, vilka bägge är kraftigt stigmatiserande uttryck.
Hade jag anfört det minsta av mina frågor ovan hade jag sannolikt fått betala ett socialt pris för mina frågor och för mitt hävdande av min samhällsmoral. Sannolikt för att man ser skribenten som svag, med dålig svenska och varandes sjukskriven, och därför skall visas omsorg och inte socialt fördömande. Mina krav på professionalism och samhällsmoral må riktas till de starka, till direktörerna och välavlönade politiker, men inte till de sjuka. Den sjuka har inga skyldigheter, blott rättigheter.
Men i min värld har den sjuka skyldigheter. Gentemot mig och samhället, men främst gentemot sig själv, att upprätthålla en mänsklig värdighet, vari ingår att leva upp till en samhällsmoral, trots att det kan vara arbetsamt. Ingenting är så lätt som att ha en moral när den inte kostar någonting, medan moralen visar sitt egentliga värde när den har ett pris.
Paradoxalt är att jag inser att det var jag bröt mot min värdighet. Jag bröt mot min moral när den riskerade ett pris, ett socialt pris att kallas för ’härskarteknik’ och ’skitstövel’. Jag teg. Jag undkom det social priset för min samhällsmoral. Jag undvek att utsättas för den stigmatiserande härskartekniken, att bli benämnd som skitstövel. Genom mitt tigande visade jag mig vara en skitstövel.
Likt Petrus förnekande av Jesus (Lukas 22:54-62), förnekade jag min samhällsmoral. Tuppen galler och jag, likt Petrus, gråter inombords. Satans skitstövel, säger jag till mig själv.
Den 23 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Den 11 oktober dök följande text upp, där jag undanhåller namnet på personen då detta rör principfrågor:
”Hej Alla jag är lärare och fått sjukskrivning.
Jag undrar nu om, det finns en lägenhet/ hus att hyra från 15/10- till december ut . Jag hyr ut den Själv men min familj kommer att hälsa på mig behöver även de få plats i bostaden. Om du har något till en rimligt pris då jag kan inte betala mer än 10000 kr / månad är jag tacksam 😇 bättre än din bostad står tomt tänker jag 🌸🌸🌸 tack på förhand.”
Jag frågade mig:
- Om det är en lärare som skriver detta, är det verkligen en nivå på svenska som lärare kan ha, och i så fall, vilket ämne och vilken skola godtar sådan miserabel nivå på svenska språket hos en lärare?
- Om man är lärare och agerar som lärare, dvs skriver ut att man är lärare, har man då inte en sorts professionell heder som leder till att man försöker skriva begripligt och någorlunda korrekt? Nu framstår det ju som ordspråket ’Skomakarens barn har sämst skor’, dvs att läraren är så upptagen av att lära ut korrekt grammatik att hon bortser från den under sin lediga, sjukskrivna tid.
- Om hon är sjukskriven är det för mig samhällsmoraliskt klandervärt att lämna bostaden och landet, om det inte är ordinerat av sjukskrivande läkare. Mitt normsystem säger att den som är sjukskriven stannar i hemmet och rehabiliterar sig så mycket som möjligt, för att snabbt återgå till arbetet, om inte sjukskrivande läkare ordinerar annat.
- Utifrån de tre punkterna ovan förstår du att jag blev moraliskt mycket upprörd när jag läste hennes annons. Då och där ställde jag mig själv följande fråga: Skall jag tigande låta detta stå okommenterat, eller skall jag meddela henne och alla andra på facebooksidan att jag tycker att hon är klandervärd och att hon skall stanna hemma?
En person i facebookgruppen svarade med följande: ”Tänk på att det behövs tillstånd från Försäkringskassan om du skall lämna landet för utlandsvistelse eller semester.” Det var inte moraliserande, så som jag övervägde, utan informativt.
Om jag reagerade genom att skriva en kommentar till henne, offentligt på facebooksidan, skulle den inte vara informativ utan moraliserande, utgående från min moral och min morals värdering av hennes påtänkta agerande.
Skälet jag skulle ha för att offentligt kommentera utifrån min moral vore inte för att föra fram min moral eller ens att brännmärka hennes agerande som motstridigt min moral.
Skälet vore istället att försöka påverka samhället och dess samhällsmoral genom att skapa ett socialt pris för brott mot en samhällsmoral. Idag förekommer rikligt med denna prissättning, speciellt inom ett specifikt område. Man skall vara för invandring och speciellt muslimer. Andas någon minsta kritik eller invändning kommer det sociala priset omedelbart i form av ordet ’Rasist’. En sådan attityd är inte önskvärd och får veta sin plats genom att värderas som rasistisk. En kritiker stigmatiseras och får betala ett socialt pris.
Jag ville därför, genom offentligt påpekande, skapa ett socialt pris för ett agerande som strider mot min samhällsmoral. Ett påpekande gentemot henne vore för mig ett principiellt sätt att befrämja min samhällsmorals existens i samhället. Det finns olika sätt att befrämja sin samhällsmoral. Du kan befrämja din samhällsmoral genom att visa den genom ditt agerande, genom att leva den. Du kan befrämja den genom att föra den till torget. Det kan göras positivt, genom att tala väl om den och berömma de som följer den. Det kan göras negativt, genom att beskriva brott mot den och genom att fördöma de som bryter mot den, där det sista är det som jag övervägde.
Men jag är svensk. Jag muttrar när någon inte respekterar kön. Men jag konfronterar dem inte med min samhällsmoral avseende köande. Jag går inte fram till en jude som bär en kippa eller en muslim som bär en hijab och hävdar min ståndpunkt, att de representerar ondskans makter. Jag bär inte ens mitt fina egenhändigt påhittade märke där symbolen för allah är överstruken och omringad av orden ’islam? No thanks’, delvis beroende på att jag, och min familj är rädd för det potentiella muslimska våldet, men också för att inte ta offentlig strid om mina ideal.
Jag skrev således inte en kommentar till kvinnan. Jag skapade inte ett socialt pris för hennes brott mot en typ av samhällsmoral. Vilket kanske var klokt eftersom det sannolikt hade blivit jag som hade blivit prissatt.
Senare i listan av kommentarer skrev en person: ”Är du lärare i Sverige. Undrar då din svenska inte är så bra. Kan missförstås.”. Ett svar till den personen, som snabbt fick två gillanden, blev ”Hur kommer det sig att du skriver som en person som utövar härskarteknik? Det kan ju lätt bli missförstånd och folk kan tro att du är en skitstövel.” Här skapas ett socialt pris gentemot den som påpekade kombinationen lärare och dålig svenska genom att beteckna den som ’utövande av härskarteknik’ och varandes ’skitstövel’, vilka bägge är kraftigt stigmatiserande uttryck.
Hade jag anfört det minsta av mina frågor ovan hade jag sannolikt fått betala ett socialt pris för mina frågor och för mitt hävdande av min samhällsmoral. Sannolikt för att man ser skribenten som svag, med dålig svenska och varandes sjukskriven, och därför skall visas omsorg och inte socialt fördömande. Mina krav på professionalism och samhällsmoral må riktas till de starka, till direktörerna och välavlönade politiker, men inte till de sjuka. Den sjuka har inga skyldigheter, blott rättigheter.
Men i min värld har den sjuka skyldigheter. Gentemot mig och samhället, men främst gentemot sig själv, att upprätthålla en mänsklig värdighet, vari ingår att leva upp till en samhällsmoral, trots att det kan vara arbetsamt. Ingenting är så lätt som att ha en moral när den inte kostar någonting, medan moralen visar sitt egentliga värde när den har ett pris.
Paradoxalt är att jag inser att det var jag bröt mot min värdighet. Jag bröt mot min moral när den riskerade ett pris, ett socialt pris att kallas för ’härskarteknik’ och ’skitstövel’. Jag teg. Jag undkom det social priset för min samhällsmoral. Jag undvek att utsättas för den stigmatiserande härskartekniken, att bli benämnd som skitstövel. Genom mitt tigande visade jag mig vara en skitstövel.
Likt Petrus förnekande av Jesus (Lukas 22:54-62), förnekade jag min samhällsmoral. Tuppen galler och jag, likt Petrus, gråter inombords. Satans skitstövel, säger jag till mig själv.
Den 23 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
