I årets budget fanns stora skattesänkningar. De var riktade främst till höginkomsttagare, delvis i syfte att reducera marginalskatten, vilket enligt borgerliga ekonomer är ett hinder för att förmå högproduktiva individer att arbeta mer. Om man sitt anletes svett arbetar ytterligare en timme, och som tack kanske får 40 kronor av den intjänade hundralappen, då stannar man i stället hemma och läser en bok i trädgården. Men den logiken gäller bara de som tjänar så mycket att de kan välja att stanna hemma och läsa en bok. För den som behöver pengarna, spelar det ingen roll om den får 40 kronor eller 70 kronor. Den jobbar ändå. Därför är marginalskatt blott ett problem för den som tjänar bra.
Det är emellertid intressant att se hur massmedia framställer skattesänkningen. Mest vanligt ar varit att framställa den som en skattesänkning för rika män. Man ger det en könsdimension, vilket även regeringen gjort genom att ha könsperspektiv i budgeten.
I den forna socialdemokratiska tidningen, Aftonbladet, har man rubriken: ”Budgeten gynnar män med höga löner” (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KMP1dy/vinnare-och-forlorare-i-regeringens-budget ). Detta könsperspektiv har även moderattidningen Svenska Dagbladet: ”Främst män som tjänar på sänkta skatterna på arbete” (hittar inte någon länk till artikeln)
Däremot har vänstertidningen Proletären inte ett könsperspektiv: ”Regeringen sänker skatten för de rika.” (https://proletaren.se/artikel/regeringen-sanker-skatten-de-rika)
Könsdimensionen är korrekt eftersom det är fler män än kvinnor som är höginkomsttagare. Enligt en uppgift är det ungefär 300 000 män och 150 000 kvinnor som tjänar gott på skattesänkningen. Men om man har könsdimensionen som väsentlig, då borde man skriva att kvinnor tjänar på budgeten eftersom sjukvården, som är kvinnodominerad, får ytterligare 3 miljarder kronor.
I skattereduktionen framhävs könet, inte positionen. Positionen hade kunnat peka mot ett begrepp som den ortodoxa vänstern använder, klassen, dvs människors plats i produktionen. De med ledande positioner är oftast de med högst lön. Det är dessa som får mest skattelättnad, helt oberoende av deras kön. Så ser en ortodox vänsters beskrivning ut. Den stämmer mer överens med rubriken från tidningen Proletären.
Den nya vänstern, men även borgerliga skribenter, ser inte klass utan gender, eller som i detta fall, den enklare könsdimensionen. Rika män, alltid dessa män, suckar den nya vänstern.
Enligt en uppgift är det ungefär 300 000 män och 150 000 kvinnor som tjänar gott på skattesänkningen, totalt 450 000 individer.
Den ortodoxa vänstern ser 450 000 individer och deras förmodade plats i produktionssystemet, där de har marknadssituation och maktsituation som möjliggör för dem att ta ut mycket resurser, dvs lön från produktionen.
Den nya vänster ser de 300 000 männen, vilket är 67% av de som den gamla vänster ser, och förkunnar att budgeten är för dem. De 33 procenten kvinnor som vältrar sig i skattelättnader förekommer inte i rubrikerna hos den nya vänstern och de borgerliga skribenterna.
Som ortodox, gammal vänster kan jag förstå att de borgerliga föredrar könsperspektivet, då deras kvinnor tar större utrymme i samhället och att det perspektivet kan lägga i mörker det de skyr mest, klassbegreppet.
Som ortodox, gammal vänster kan jag förstå att den nya vänstern tar till könsperspektivet, även om de borde ta till genderperspektivet, dvs könsupplevelsen och inte det fysiska könet, ty i den woke-rörelse som den nya vänster utgör, är kön och sexualitet i fokus, speciellt det extremt individualiserade perspektivet, där självidentifierad kategorisering är central.
Idag stöds könsperspektivet av den nya vänstern och av de borgerliga, medan klassperspektivet blott återfinns hos några akademiska sociologer och i den åldrande ortodoxa vänstern, i ett fåtal tidningar och i en trädgård i Öllsjö. De gör inte mycket väsen av sig, varför klassperspektivet på skattelättnaderna inte förekommer i offentligheten.
Men det är INTE rika penisbärare som vinner på skattelättnaderna utan människor med mäktiga positioner i samhällets produktion. BASTA!
Den 21 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin