Individen i Sverige betalar skatt på sin inkomst. Förvisso finns en flora av avdrag, men det avdrag som skall tilldra sig vår uppmärksamhet är avdrag för resa till arbete. Det är, vad jag förstår, det enda avdrag som medges för inkomster förvärvande. Som individ har du ju många kostnader för att reproducera dig och för att producera dig som arbetare. Hus, mat, kläder m m. Dessa kostnader är emellertid inte avdragsgilla, trots att de är förutsättningar för din inkomst.
Jämför detta med den skatt som företag erlägger. De har inkomster, men de får göra avdrag för kostnader de har som är förbundna med inkomsterna. Ja, det kan t o m få avdrag för vad som kan kallas välgörenhet, men som kan, mer eller mindre krystat, relateras till verksamheten, dvs inkomsterna intjänande.
När kostnaderna är avdragna, då finns förhoppningsvis en vinst. Det är den som belastas med skatt. Gör man ingen vinst, undkommer man skatt. Då blir frågan:
Varför betalar bolag enbart skatt på sin vinst och inte, som individer, på sin omsättning?
Det finns löneskatter som är hänförliga till individen, som grundar t ex pension. Men det finns skatter som individen betalar, som inte är hänförliga till individen. Det är den delen av skatterna som kan kallas solidaritet, att man delar med sig, och skatter för ett anständigt samhälle, dvs en kostnad varje individ bär för att få leva i ett gott samhälle.
Skatt är således ett pris för social omsorg, dvs den individuella nyttan, och priset för ett stabilt samhälle, vilket är den kollektiva nyttan, och välgörenheten, dvs solidariteten.
Att bolag undkommer den individuella nyttan kan vara rimligt, även om det finns inslag där staten går in och räddar bolag. Däremot är det svårare att inse varför bolag är undantagna den kollektiva nyttan. En förutsättning för bolags framgång, har forskare visat, är stabila institutioner. Dessa är framför allt drivna av staten, t ex polisen och rättssystemet.
En omfattande del av statsapparaten är gjord för att värna och skydda egendom, privat och kollektiv. Detta beskydd åtnjuter alla företag, både vinstgivande, och därmed skattebelagda, och förlustdrivna, och därmed undantagna från beskattning.
Jag tyckte om grundtanken i den solidariska lönepolitiken, ty den innebar att risken för dåligt skötta bolag låg hos ägaren, och inte hos arbetaren. Alla skulle ha samma lön, oaktat hur det gick för företaget. Det skulle innebära att blott de goda företagen överlevde. De dåligt skötta, som skulle ha kunnat överleva genom att betala sina arbetare lägre löner, gick under.
Detsamma skulle kunna göras genom en skattereform som innebär att all verksamhet med intäkter beläggs med skatt, liknande individernas skattebelastning. Argumentet är att företagen skall betala för den statliga nyttigheten, oaktat om de går med vinst eller förlust. Och grundargumentet är detsamma som i den solidariska lönepolitiken, att driva företag till prestation, och att ta bort, genom konkurs, de som inte drivs på ett bra sätt.
Eftersom detta resonemang är så uppenbart, måste jag ha missat en tanke någonstans. Vilken?
Öllsjö den 31 juli 2018
Jämför detta med den skatt som företag erlägger. De har inkomster, men de får göra avdrag för kostnader de har som är förbundna med inkomsterna. Ja, det kan t o m få avdrag för vad som kan kallas välgörenhet, men som kan, mer eller mindre krystat, relateras till verksamheten, dvs inkomsterna intjänande.
När kostnaderna är avdragna, då finns förhoppningsvis en vinst. Det är den som belastas med skatt. Gör man ingen vinst, undkommer man skatt. Då blir frågan:
Varför betalar bolag enbart skatt på sin vinst och inte, som individer, på sin omsättning?
Det finns löneskatter som är hänförliga till individen, som grundar t ex pension. Men det finns skatter som individen betalar, som inte är hänförliga till individen. Det är den delen av skatterna som kan kallas solidaritet, att man delar med sig, och skatter för ett anständigt samhälle, dvs en kostnad varje individ bär för att få leva i ett gott samhälle.
Skatt är således ett pris för social omsorg, dvs den individuella nyttan, och priset för ett stabilt samhälle, vilket är den kollektiva nyttan, och välgörenheten, dvs solidariteten.
Att bolag undkommer den individuella nyttan kan vara rimligt, även om det finns inslag där staten går in och räddar bolag. Däremot är det svårare att inse varför bolag är undantagna den kollektiva nyttan. En förutsättning för bolags framgång, har forskare visat, är stabila institutioner. Dessa är framför allt drivna av staten, t ex polisen och rättssystemet.
En omfattande del av statsapparaten är gjord för att värna och skydda egendom, privat och kollektiv. Detta beskydd åtnjuter alla företag, både vinstgivande, och därmed skattebelagda, och förlustdrivna, och därmed undantagna från beskattning.
Jag tyckte om grundtanken i den solidariska lönepolitiken, ty den innebar att risken för dåligt skötta bolag låg hos ägaren, och inte hos arbetaren. Alla skulle ha samma lön, oaktat hur det gick för företaget. Det skulle innebära att blott de goda företagen överlevde. De dåligt skötta, som skulle ha kunnat överleva genom att betala sina arbetare lägre löner, gick under.
Detsamma skulle kunna göras genom en skattereform som innebär att all verksamhet med intäkter beläggs med skatt, liknande individernas skattebelastning. Argumentet är att företagen skall betala för den statliga nyttigheten, oaktat om de går med vinst eller förlust. Och grundargumentet är detsamma som i den solidariska lönepolitiken, att driva företag till prestation, och att ta bort, genom konkurs, de som inte drivs på ett bra sätt.
Eftersom detta resonemang är så uppenbart, måste jag ha missat en tanke någonstans. Vilken?
Öllsjö den 31 juli 2018
RSS-flöde
