https://www.svd.se/borattsforeningar-varnas-kommer-att-saknas-pengar
Det är väl inte så farligt, och vad har det med en eventuell sjuka att göra? Jo, sjukan är att många säger: Inte skall väl jag, eller i kortform: Ska jag?
Skall jag betala för mig när jag kan övervältra betalningen till någon annan? Jag får ju mer att roa mig med om någon annan betalar. Hedonisten i människan har talat. Hellre vältra sig i lyx och överflöd, än att betala för sig.
Det som sker i bostadsrätter är att man håller avgifterna nere. Det medför två mycket goda effekter.
Man slipper betala så mycket avgift i månaden. Man har mer i sin plånbok, till gagn för dyrare vin och finansiering av skidresa. Man får högre likviditet, i ekonomspråket, som kan användas till konsumtion, eller till sparande.
Man får sannolikt ett högre förmögenhetsvärde i bostadsrätten. I allmänhet, tror jag, har bostadsrätter med högre avgift ett lägre pris på bostadsrätten, om det mesta andra är likvärdigt. En ordinarie bostadsrättsköpare kan inte genomskåda en årsredovisning och en renoveringsplan, och se om bostadsrättsföreningen är underfinansierad relativt förslitningen. Den som kan sälja sin bostadsrätt innan förslitningen hunnit upp ekonomin, har vunnit kapital. Låga avgifter ger kortsiktigt, högre förmögenhetsvärde på bostadsrätten. Man är rikare, helt enkelt.
Låg avgift ger således både högre likviditet och högre kapital hos bostadsrättsinnehavaren. Därför har ägarna incitament att hålla låga avgifter.
Men fastigheten är en materiell sak som har förslitningar, samtidigt som nya innovationer kan komma, som ställer krav på nyinvesteringar.
Förslitning är en kostnad. Nackdelen med kostnader är att många inte är påtagliga. Avgiften, som är en utbetalning och inte en kostnad, är en mycket påtaglig sak. Den kräver åtgärder. Den gräver i den boendes plånbok. Men kostnaden kan ligga i det fördolda, inte ens synlig i räkenskaperna, trots att varje förening skall redovisa en resultaträkning, som skall rymma kostnaderna, och trots att varje förening har revisorer som skall intyga ett det är goda räkenskaper.
Kostnaden finns där. Men genom dåliga renoveringsplaner, kan kostnaden göras osynlig genom att ersättningen till förbrukningen, dvs ersättningen för förslitning, skjuts fram i tiden.
I artikeln står det att regeringen ödslar utredningsresurser på detta problem. Men att regleringar dröjer. Det är onekligen en intrikat fråga om det skall anses vara statens sak att ingripa i föreningar där individer valt att bli medlemmar, där det finns en demokrati, med en medlem en röst, och det finns en revisor, med uppgift att granska räkenskaperna. Skall vi ha kanske också ha en reglering för aktiebolag, där vi kräver en detaljerad reglering av kapitalredovisningen?
Bostadsrätter har blivit en vanligare boendeform. Likt fondsparande blivit en vanligare sparform. Detta är en del i den finansialisering som skett, där individer mindre skyddas av gemensamma former, och blivit mer marknadsutsatta. Den kollektiva formen med hyra, granskad av den kollektiva hyresrättsföreningens, ersätts av individuella former, där individens förväntas ta större ansvar, och avkrävs därför större kunskaper i tex balansräkning och resultaträkning.
Kostnaden knackar på individens dörr, men den håller dörren stängd och lever blott i utbetalningens värld, den som förr hette hyra. Individen har svaga incitament att bli finansialiserad.
Kostnad? Ska jag?
Öllsjö den 11 mars 2020