I en artikel ( https://www.svd.se/a/wg6xj5/slutforvar-av-karnbransle-i-finland-ska-klara-en-ny-istid ) beskrivs hur man resonerar om säkerheten. Avfallet skall läggas i kopparrör, som omges av en sorts lera, som sänks ner i tunnlar i ett urberg som skall klara nästa istid, ja, kanske t o m två istider. Läckagerisken sägs vara liten. Det är så säkert som vi kan göra det idag.
I artikeln framkommer det inte mycket om det faktum att kärnbränslet inte blott förvaras i naturen, utan även i ett samhälle. Människan nämns knappt som en riskfaktor. Blott i slutet av artikeln tar man upp hur varningsskyltarna skall se ut. På något sätt tror man att skyltarna klarar istiden, malandet och tyngden av isen, för att sedan poppa upp när isen smälter. Det gäller att varningsskyltarna rätt informerar de människor som finns då, om att de inte bör gräva och borra där avfallet ligger.
Man har tydligen tänkt på att människor kan göra misstag, att de kan ha kognitiva begränsningar, varför det gäller att minimera den risken.
Men människor kan också agera mycket medvetet och rationellt. Det radioaktiva avfallet är ett potent vapen i händer på ondskans män och kvinnor. Man säger att man förseglar förvaret. Men det som är förseglat kan öppnas. Det som har gått ner i tunnlarna kan tas upp ur tunnlarna.
Forskarna har bedömt hur berget rör sig under 100.000 år, med beaktande av att en eller kanske två istider kan komma. Men har man bedömt hur det mänskliga samhället utvecklas? Med tanke på vad som skett de senaste 100.000 åren med människan och hennes samhälle, är det magstark och orimligt att påstå att man överhuvudtaget kan fantisera, än mindre förutsäga, hur samhället ser ut om, t ex halva tiden, om 50 000 år.
Kärnkraftsavfallet är ett mycket potent gift, som kan användas av ondskefulla krafter för att utvidga sin makt. Har man gjort en prognos över vad som kan ske om Sverige eller Finland får en Hitler, en Stalin, en Mao, en Djingis Kahn, eller en som samlar alla dessa herrars ondska i ett? Kanske kärnkraftsavfallet ligger säkert nere i sina tunnlar, skyddat från påverkan av inlandsisen. Men ligger det säkert för klåfingriga, maktfullkomliga människor?
Man säkrar kärnkraftsavfallet från naturens krafter, men inte från samhällets krafter.
Den 240819
Sven-Olof Yrjö Collin