Jag minns inte vad flygbiljetten kostade. Men jag minns att jag tyckte det var så billigt att jag kunde resa oftare till min son.
På planet försökte jag läsa av vad det var för folk på planet. De som satt på planet avvek kraftfullt från de som reser från Kristianstads subventionerade flygplats en måndagsmorgon. Då finns knytblusar och kostymer i överflöd. Det är affärspersoner, höga tjänstemän och politiker som flyger från Kristianstad. Biljetterna kostar säkert det dubbla för deras resa än min till Krakow, trots att Kristianstads kommunmedborgare betalar delar av biljettpriset. Den kostnad som faller på biljettpriset betalas sannolikt inte av personen som reser, utan av en organisation. Vilket gör den till en avdragbar kostnad för organisationen. Dessa personer tillhör inte folket, utan en liten elit som i stor utsträckning flyger till Stockholm med andras pengar.
De som åker med Ryanair mellan Malmö och Krakow är sannolikt inte affärspersoner, tjänstemän eller politiker. Det är folket som åker. Ryanair är IKEA-varianten på transport. Starkt standardiserat, stränga krav på bagage, med lågt pris, vilket öppnar transporten för alla. Fattiga studenter, ekonomiska medelklassmän som jag, familjer som annars inte skulle ha råd att flyga, sitter i flygplanet. Inte en enda kostym såg jag. Inte en enda knytblus såg jag. Däremot bullriga personer som röjde enklare folk, som inte lärt sig det diskreta flygbeteendet man erfar på planet från Kristianstad till Stockholm.
Ryanair får folket att lyfta. I världen av klasskamp lyfter Ryanair arbetarklassen, de som inte haft tur med arv och med positioner. De som har magra mängder av penningar, men som vill se en annan del av världen, eller likt mig, vill besöka sin son.
Ryanair är för transporter, vad IKEA är för hemmets möbler, en möjlighet för alla att få njuta av ett snabbt transportsätt. Nu behöver de inte sitta i en dålig tredjeklass-kupé på tåget, utan de kan och får sitta, precis som de högt uppsatta organisationsmänniskorna, i en flygstol. Förvisso lite trängre, med strängare krav på sig, men med transportens möjligheter.
Precis som IKEA, som jagar kostnader så att arbetare får lida, har Ryanair sina kostnadsjakter och därmed följande konflikter med sina anställda. Och med konkurrenter som klagar.
Men det går inte att komma från att jag erfor en frihetskänsla när jag satt i flygplanet, på väg till min son i Krakow. Här satt folk som fick resa. Och som reste för sina egna, skattade pengar.
Ryanair har därför numer en plats i mitt folkhem. De som ökar vanligt folks möjligheter att se andra platser och att hälsa på personer de längtar efter. Den som expanderar andra människor och deras möjligheter, skall hyllas.
Öllsjö den 2 augusti 2018