Det finns en lag som säger att funktionshindrade har rätt till stöd. Ett sådant stöd är ’Daglig verksamhet’, som avser att öka individens möjligheter att framgent studera eller arbeta.
En studie, rapporterad i nedanstående länk, visade att av de 33 800 som under året 2014 var i Daglig verksamhet, hade 0,2 procent därefter haft ett arbete som varat i minst två år. Siffran 0,2 procent måste vara en avrundning, ty det innebär att det var 67,6 personer. Skall vi vara positiva i vår avrundning, säger vi att det var 68 personer som hade jobb i två år. Är vi lite mer negativa säger vi att det var 67 personer.
Oaktat om det var 67 eller 68 personer, är det en försvinnande liten del som fått långvarigt arbete.
Den som skrivit rapporten säger, med ett groteskt drag av ironi, kan jag tycka: ”Här kan vi konstatera att det finns utrymme för förbättring”
Onekligen. Om ambitionen är 100% i full sysselsättning, då finns det en målavvikelse på 99,8%. Det är inte ett misslyckande. Det är ett bedrägeri.
Även om man skulle säga att kanske hälften går till studier och andra hälften till arbete, då är avvikelsen 49,8%. Kanske inte bedrägeri, men inte ett misslyckande, utan värre.
Funktionsnedsatta är som alla människor i samhället, individer med rättigheter och skyldigheter. I min värld, som demokratisk socialist, innebär det att man gör sin plikt och kräver sin rätt. Till plikten hör att bidra till samhället, efter förmåga. Till rättigheterna hör att få vara en del i det produktiva samhället, rätten, men också skyldigheten att bidra genom sitt arbete.
I grunden ligger synen på arbete, som en aktivitet som inte blott gör en till en individ, utan som också gör att man deltar i skapandet av välfärden för oss alla. Arbetet är det starkaste sättet för en individ att bli något i samhället, att få bidra, att bli en del av samhället.
Därför är det så oerhört viktigt att alla bereds, inom rimliga gränser, en möjlighet att få vara del i samhället genom arbete.
Med den ideologin kring arbete, är misslyckandet, de 0,2% ett fullständigt misslyckande från statens sida att möjliggöra för alla att bli samhällsindivider.
Individen har en skyldighet att bidra. Staten har en skyldighet att möjliggöra individens bidrag, att ge varje individ en möjlighet att vara del i samhället.
Öllsjö den 3 april 2019
Länken: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-fa-funktionshindrade-far-jobb-efter-daglig-verksamhet
En studie, rapporterad i nedanstående länk, visade att av de 33 800 som under året 2014 var i Daglig verksamhet, hade 0,2 procent därefter haft ett arbete som varat i minst två år. Siffran 0,2 procent måste vara en avrundning, ty det innebär att det var 67,6 personer. Skall vi vara positiva i vår avrundning, säger vi att det var 68 personer som hade jobb i två år. Är vi lite mer negativa säger vi att det var 67 personer.
Oaktat om det var 67 eller 68 personer, är det en försvinnande liten del som fått långvarigt arbete.
Den som skrivit rapporten säger, med ett groteskt drag av ironi, kan jag tycka: ”Här kan vi konstatera att det finns utrymme för förbättring”
Onekligen. Om ambitionen är 100% i full sysselsättning, då finns det en målavvikelse på 99,8%. Det är inte ett misslyckande. Det är ett bedrägeri.
Även om man skulle säga att kanske hälften går till studier och andra hälften till arbete, då är avvikelsen 49,8%. Kanske inte bedrägeri, men inte ett misslyckande, utan värre.
Funktionsnedsatta är som alla människor i samhället, individer med rättigheter och skyldigheter. I min värld, som demokratisk socialist, innebär det att man gör sin plikt och kräver sin rätt. Till plikten hör att bidra till samhället, efter förmåga. Till rättigheterna hör att få vara en del i det produktiva samhället, rätten, men också skyldigheten att bidra genom sitt arbete.
I grunden ligger synen på arbete, som en aktivitet som inte blott gör en till en individ, utan som också gör att man deltar i skapandet av välfärden för oss alla. Arbetet är det starkaste sättet för en individ att bli något i samhället, att få bidra, att bli en del av samhället.
Därför är det så oerhört viktigt att alla bereds, inom rimliga gränser, en möjlighet att få vara del i samhället genom arbete.
Med den ideologin kring arbete, är misslyckandet, de 0,2% ett fullständigt misslyckande från statens sida att möjliggöra för alla att bli samhällsindivider.
Individen har en skyldighet att bidra. Staten har en skyldighet att möjliggöra individens bidrag, att ge varje individ en möjlighet att vara del i samhället.
Öllsjö den 3 april 2019
Länken: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-fa-funktionshindrade-far-jobb-efter-daglig-verksamhet
RSS-flöde
