Den gamla kvinnans ränder sitter kvar. Hon höjer glaset och säger något ur sitt liv, som blev satt i henne under hennes unga år, och som sitter så hårt att det kommer fram när hon är mycket gammal.
https://www.youtube.com/watch?v=-iegYa6wTeg
Hon utropar en skål för Hitler och hälsar genom att säga: Heil Hitler.
De som är yngre, som sitter vid samma bord, fnittrar inför det helt otidsenliga, det politiskt inkorrekta, och försöker tillrättavisa henne. Men hennes skål sitter fast i henne, varför hon upprepar den och hälsar Hitler.
Det har säkert inget med nazismen att göra. Inte ens med Hitler att göra. Det är sannolikt ett uttryck som etsades fast i henne när hon var ung.
Vi säger ’skål’, men tänker inte det minsta på dess betydelse. Som lär härröra antingen från att man drack från skålar, eller att man sammanför dryckesbehållarna, man skålar dem.
En annan tysk, Immanuel Kant, försökte fostra oss till att tänka, att våga vara så autonoma att vi tänkte en egen tanke, att vi ständigt reflekterade, och, inte minst, inför ett agerande tog vi fram en princip som enligt det kategoriska imperativet kunde användas överallt och av alla.
Hos Kant sker inget av reflex, utan genom reflektion. Den äldre kvinnan reflekterar inte utan utför en reflex. Hon är inte autonom, utan utför en invand handling.
Vi människor ekonomiserar med vår reflektion. Vi kan inte reflektera över allt. Då hade vi blivit handlingsförlamade. Somt är rutiner, annat är traditioner, som vi utför utan att följa Kants propå, att våga tänka, att reflektera, att ständigt ifrågasätta vårt agerande.
Den gamla kvinnan får aningen förståelse, ty alla vet att hon levde sina formerande år under en stark påverkan från nazismen. Men då nazismen är förklarad ideologi non grata, hyschas hon och man försöker förmå henne att inte låta det gamla livet spöka i nutiden.
Men att hon utför skålen till Hitlers ära, är inte mer anmärkningsvärt än ett annat kollektivt fenomen av samma art. I protestantiska länder tenderar människor att vara protestanter. I katolska länder tenderar folk att vara katoliker. I muslimska länder tenderar folk att vara muslimer. Det finns ingen möjlighet att alla dessa protestanter, katoliker och muslimer har suttit ner och reflekterat över vilken gud de skall tro på och vilken religion de vill följa. De har fått samma ränder som den gamla kvinnan. Medan hon skålar för Hitler, ber protestanten till den protestantiska guden, katoliken till den katolska guden och muslimen till allah. Dessa är inte autonoma individer enligt Kants önskan, utan primitiva traditionsmänniskor som antagit omgivningens traditioner och fått de ränder som de sedan bär på.
Idag tar man fram lagstiftning som skall hindra människor från att utföra handlingar som strider mot en grupps ränder och som kan förmå individer i dessa grupper att t o m begå våldsamma handlingar. Att bränna en koran är en hädelse, en kränkning av muslimers ränder, och skall därför förhindras då det riskerar att utlösa den muslimska fascismen.
En sådan lagstiftning vänder sig mot Kants krav på autonomi då den vill förhindra att en grupps ränder blir kritiserade och därmed reflekterande kring. Brännandet av koranen är förvisso tramsigt, men det uppenbarar muslimers ränder. Det borde inte medföra lagstiftning mot brännandet, utan det borde medföra reflektioner kring de muslimska ränderna.
Den 16 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.youtube.com/watch?v=-iegYa6wTeg
Hon utropar en skål för Hitler och hälsar genom att säga: Heil Hitler.
De som är yngre, som sitter vid samma bord, fnittrar inför det helt otidsenliga, det politiskt inkorrekta, och försöker tillrättavisa henne. Men hennes skål sitter fast i henne, varför hon upprepar den och hälsar Hitler.
Det har säkert inget med nazismen att göra. Inte ens med Hitler att göra. Det är sannolikt ett uttryck som etsades fast i henne när hon var ung.
Vi säger ’skål’, men tänker inte det minsta på dess betydelse. Som lär härröra antingen från att man drack från skålar, eller att man sammanför dryckesbehållarna, man skålar dem.
En annan tysk, Immanuel Kant, försökte fostra oss till att tänka, att våga vara så autonoma att vi tänkte en egen tanke, att vi ständigt reflekterade, och, inte minst, inför ett agerande tog vi fram en princip som enligt det kategoriska imperativet kunde användas överallt och av alla.
Hos Kant sker inget av reflex, utan genom reflektion. Den äldre kvinnan reflekterar inte utan utför en reflex. Hon är inte autonom, utan utför en invand handling.
Vi människor ekonomiserar med vår reflektion. Vi kan inte reflektera över allt. Då hade vi blivit handlingsförlamade. Somt är rutiner, annat är traditioner, som vi utför utan att följa Kants propå, att våga tänka, att reflektera, att ständigt ifrågasätta vårt agerande.
Den gamla kvinnan får aningen förståelse, ty alla vet att hon levde sina formerande år under en stark påverkan från nazismen. Men då nazismen är förklarad ideologi non grata, hyschas hon och man försöker förmå henne att inte låta det gamla livet spöka i nutiden.
Men att hon utför skålen till Hitlers ära, är inte mer anmärkningsvärt än ett annat kollektivt fenomen av samma art. I protestantiska länder tenderar människor att vara protestanter. I katolska länder tenderar folk att vara katoliker. I muslimska länder tenderar folk att vara muslimer. Det finns ingen möjlighet att alla dessa protestanter, katoliker och muslimer har suttit ner och reflekterat över vilken gud de skall tro på och vilken religion de vill följa. De har fått samma ränder som den gamla kvinnan. Medan hon skålar för Hitler, ber protestanten till den protestantiska guden, katoliken till den katolska guden och muslimen till allah. Dessa är inte autonoma individer enligt Kants önskan, utan primitiva traditionsmänniskor som antagit omgivningens traditioner och fått de ränder som de sedan bär på.
Idag tar man fram lagstiftning som skall hindra människor från att utföra handlingar som strider mot en grupps ränder och som kan förmå individer i dessa grupper att t o m begå våldsamma handlingar. Att bränna en koran är en hädelse, en kränkning av muslimers ränder, och skall därför förhindras då det riskerar att utlösa den muslimska fascismen.
En sådan lagstiftning vänder sig mot Kants krav på autonomi då den vill förhindra att en grupps ränder blir kritiserade och därmed reflekterande kring. Brännandet av koranen är förvisso tramsigt, men det uppenbarar muslimers ränder. Det borde inte medföra lagstiftning mot brännandet, utan det borde medföra reflektioner kring de muslimska ränderna.
Den 16 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
