Det finns de som anser att priset som uppnås på en fri marknad är bland det vackraste som finns. Där har två parter, med djupt olika intresse, den ena är intresserad av ett högt pris, den andre av ett lågt pris, som under frivillighet kommit fram till en gemenskap, en gemenskap i ett pris. Kan något vara mer demokratiskt än ett pris på en marknad, ty det uppnås genom två motparters gemenskap, skapad genom parternas frihet till förhandling?
Pytt heller, säger socialisten, med sin marxistiska materialism i grunden. Priset är en förhandling, där förhandlingsteknik råder, dvs det finns en kompetens att förhandla priset, där kompetensen kan vara olika, och därmed blir utfallet inte en gemenskap mellan likar, utan beroende på förhandlarnas kompetens.
Men än värre är att förhandlingarna påverkas, ja, kanske t o m avgörs av vilka resurser parterna har när de kommer till marknaden. Parterna är inte likar när de möts. Den som är i ett nödgande behov av produkten eller servicen, är benägen att acceptera ett högre pris, än den som kan slå sig till ro och invänta ett bättre pris. Den som är hungrig betalar mer för brödet, än den som är mätt.
På så sätt framstår priset som tyranni, där behovet, som en funktion av resurser, styr priset. Det som framstår som frivilligt vid bytet, är ofrivilligt ty behovet tvingar fram utbytets pris. Priset kan därför också vara ett uttryck för behovens tyranni.
Blott när parterna är lika i resurser och förhandlingsteknik, är utbytet fritt. När parterna är asymmetriska i resurser och förhandlingskompetens är utbytet ofritt.
Bonden som arbetsköpare, som ser regnet komma i morgon, som möter en arbetssäljare som kan välja mellan att arbeta med skörden idag eller gå till en fabrik idag, är ofri i förhandlingen med arbetssäljaren. Därtill är jag nödd och tvungen, muttrar bonden när han förhandlar om lönen till arbetssäljaren. Priset för arbetssäljarens arbete blir högre än om regnet inte hade varit på väg, eller om fabrikens möjlighet inte hade funnits.
Marknadens pris kan därför vara mer ett uttryck för exploatering än för frihet.
Den 27 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Pytt heller, säger socialisten, med sin marxistiska materialism i grunden. Priset är en förhandling, där förhandlingsteknik råder, dvs det finns en kompetens att förhandla priset, där kompetensen kan vara olika, och därmed blir utfallet inte en gemenskap mellan likar, utan beroende på förhandlarnas kompetens.
Men än värre är att förhandlingarna påverkas, ja, kanske t o m avgörs av vilka resurser parterna har när de kommer till marknaden. Parterna är inte likar när de möts. Den som är i ett nödgande behov av produkten eller servicen, är benägen att acceptera ett högre pris, än den som kan slå sig till ro och invänta ett bättre pris. Den som är hungrig betalar mer för brödet, än den som är mätt.
På så sätt framstår priset som tyranni, där behovet, som en funktion av resurser, styr priset. Det som framstår som frivilligt vid bytet, är ofrivilligt ty behovet tvingar fram utbytets pris. Priset kan därför också vara ett uttryck för behovens tyranni.
Blott när parterna är lika i resurser och förhandlingsteknik, är utbytet fritt. När parterna är asymmetriska i resurser och förhandlingskompetens är utbytet ofritt.
Bonden som arbetsköpare, som ser regnet komma i morgon, som möter en arbetssäljare som kan välja mellan att arbeta med skörden idag eller gå till en fabrik idag, är ofri i förhandlingen med arbetssäljaren. Därtill är jag nödd och tvungen, muttrar bonden när han förhandlar om lönen till arbetssäljaren. Priset för arbetssäljarens arbete blir högre än om regnet inte hade varit på väg, eller om fabrikens möjlighet inte hade funnits.
Marknadens pris kan därför vara mer ett uttryck för exploatering än för frihet.
Den 27 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
