Anna Kinberg Batra avskedades som landshövding efter att hon delat ut tjänster till personer som hon ville ha sidan om sig i sitt arbete som landshövding. JO granskade och fördömde hennes agerande som varande mot Regeringsformen, vår grundlag!, varpå regeringen tog bort henne från posten.
En professor i Förvaltningsrätt, Olle Lundin, säger i en intervju: ”De flesta politiker har nog hyfsad koll på vad som egentligen står i grundlagen och vet hur det funkar på en statlig myndighet. Jag tror inte heller att politiker är benägna att överträda grundlagen. Det borde rimligen vara tvärtom”
( https://www.svt.se/nyheter/utrikes/experten-om-kinberg-batras-agerande-ren-och-skar-korruption )
Ja, de som stiftar lagar, de som driver staten, är de som i första hand står bakom lagarna och regleringarna. Bland politiker ser vi de mest laglydiga, de som mest, till punkt och pricka, följer minsta demokratiskt fattad lag och reglering.
Varför hör jag gapskratt i rymden efter att ha skrivit ovanstående stycke, som är så viktigt att jag både gjort texten fetare och i kursivt, och, enligt professorn i Förvaltningsrätt, är så självklart att det egentligen varken behöver fetning eller kursivering, ja, det behöver inte ens skrivas ut, så självklart är det. Kan det verkligen finnas, inte blott en, utan kanske några fler som skrattar åt ovanstående stycke? Ja, jag tycker mig t o m höra en röst som säger: Ditt dumma naiva stycke.
Jag och en kollega intervjuade en förvaltningschef på en kommun. Han berättade om ett skeende där politiker och förvaltningsledning tagit sig friheter och avslutade: ”Någon kommer att få krypa in i finkan för detta. Jag hoppas att det inte blir jag.” En nyligen publicerad undersökning jag skrev om för ett tag sedan, visade att bostadsområden där politiker bor, sällan får se utbyggnad av flerfamiljshus, dvs sådana som kan riskera att härbärgera sociala problem. Jag gjorde nyligen en undersökning där jag blev ögonvittne till hur en ledande politiker personligt försökte påverka en förvaltningschef att fatta ett beslut som var fördelaktigt för politikern och hans grannar.
En kollega till mig undersöker flitigt kommuners vilja att följa de redovisningsrekommendationer de har att följa. Hans undersökningar visar att mitt ovanstående kursiverade stycke inte alltid beskriver verkligheten i kommunerna, för att uttrycka sig milt. Han brukar säga att lagar och regleringar ses ofta i kommunerna, av förvaltningen och av politikerna, på sin höjd som rekommendationer.
Sverige har haft en politisk tradition, byggd på Hägerströms (1868-1939) rättspositivistiska filosofi som socialdemokraterna tog till sig när de skulle bygga sitt folkhem. Medan borgarna hävdar att det finns mänskliga rättigheter från naturen, t ex den privata egendomsrätten, menar den gamla socialdemokraten (inte den moderna, se länk nedan) att naturrätten, med ord från Hägerström, blott är människans intresse höljt av en metafysisk mantel. Människor har de rättigheter som makten ger dem vid varje unikt tillfälle. Därmed står politiken över lagen. Därför har vi ingen konstitutionsdomstol och en relativt svag grundlag. I socialdemokratins värld styr inte naturen, med sin naturrätt, utan folket, med sitt parlament, dvs politikerna.
Den traditionen ger rimligen politiker som ser lätt på lagarna, ty de är alltid föremål för folkstyret. En forna socialdemokratisk kommunpamp hade sannolikt sagt att lagen är viktig, men viktigare är att göra gott för folket, varför pampen sannolikt hade förstått Batras agerande, om än klandrat det för att vara obegåvat.
Men den laglösa traditionen riskerar alltid att få egenmäktiga politiker. Ty för sådana politiker kan det råda som ursprungligen (enligt Wiktionary) John Seldens skrev i sin bok Table-Talk (1650): Do as I say not as I do, dvs att andra skall göra som jag säger, inte som jag gör. Den utsagan kan härledas till Jesus fördömelse över fariséerna i Matteusevangeliet 23:1-4. Läs och reflektera kring om vi kan ersätta orden ’skriftlärda’ och ’fariséerna’ med ’politiker’: ”Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: ’De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.”
Demokrati, dvs folkstyre, är inte att folket, via sina politiker, styr och ställer. Vår moderna demokrati innebär att folket tillsätter politiker via hemliga val, som sedan utformar lagar i Riksdagen, vilka är de som styr samhället. Från våra gamla landskapslagar hämtar vi uttrycket: Land skall med lag byggas, där vi i modern tid lagt till att lagarna utformas av demokratiskt valda politiker.
Den 30 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
( https://www.gp.se/ledare/annu-ett-tecken-pa-socialdemokratins-dod.11757852-bbf3-4456-8776-20a0f41033f2 )
En professor i Förvaltningsrätt, Olle Lundin, säger i en intervju: ”De flesta politiker har nog hyfsad koll på vad som egentligen står i grundlagen och vet hur det funkar på en statlig myndighet. Jag tror inte heller att politiker är benägna att överträda grundlagen. Det borde rimligen vara tvärtom”
( https://www.svt.se/nyheter/utrikes/experten-om-kinberg-batras-agerande-ren-och-skar-korruption )
Ja, de som stiftar lagar, de som driver staten, är de som i första hand står bakom lagarna och regleringarna. Bland politiker ser vi de mest laglydiga, de som mest, till punkt och pricka, följer minsta demokratiskt fattad lag och reglering.
Varför hör jag gapskratt i rymden efter att ha skrivit ovanstående stycke, som är så viktigt att jag både gjort texten fetare och i kursivt, och, enligt professorn i Förvaltningsrätt, är så självklart att det egentligen varken behöver fetning eller kursivering, ja, det behöver inte ens skrivas ut, så självklart är det. Kan det verkligen finnas, inte blott en, utan kanske några fler som skrattar åt ovanstående stycke? Ja, jag tycker mig t o m höra en röst som säger: Ditt dumma naiva stycke.
Jag och en kollega intervjuade en förvaltningschef på en kommun. Han berättade om ett skeende där politiker och förvaltningsledning tagit sig friheter och avslutade: ”Någon kommer att få krypa in i finkan för detta. Jag hoppas att det inte blir jag.” En nyligen publicerad undersökning jag skrev om för ett tag sedan, visade att bostadsområden där politiker bor, sällan får se utbyggnad av flerfamiljshus, dvs sådana som kan riskera att härbärgera sociala problem. Jag gjorde nyligen en undersökning där jag blev ögonvittne till hur en ledande politiker personligt försökte påverka en förvaltningschef att fatta ett beslut som var fördelaktigt för politikern och hans grannar.
En kollega till mig undersöker flitigt kommuners vilja att följa de redovisningsrekommendationer de har att följa. Hans undersökningar visar att mitt ovanstående kursiverade stycke inte alltid beskriver verkligheten i kommunerna, för att uttrycka sig milt. Han brukar säga att lagar och regleringar ses ofta i kommunerna, av förvaltningen och av politikerna, på sin höjd som rekommendationer.
Sverige har haft en politisk tradition, byggd på Hägerströms (1868-1939) rättspositivistiska filosofi som socialdemokraterna tog till sig när de skulle bygga sitt folkhem. Medan borgarna hävdar att det finns mänskliga rättigheter från naturen, t ex den privata egendomsrätten, menar den gamla socialdemokraten (inte den moderna, se länk nedan) att naturrätten, med ord från Hägerström, blott är människans intresse höljt av en metafysisk mantel. Människor har de rättigheter som makten ger dem vid varje unikt tillfälle. Därmed står politiken över lagen. Därför har vi ingen konstitutionsdomstol och en relativt svag grundlag. I socialdemokratins värld styr inte naturen, med sin naturrätt, utan folket, med sitt parlament, dvs politikerna.
Den traditionen ger rimligen politiker som ser lätt på lagarna, ty de är alltid föremål för folkstyret. En forna socialdemokratisk kommunpamp hade sannolikt sagt att lagen är viktig, men viktigare är att göra gott för folket, varför pampen sannolikt hade förstått Batras agerande, om än klandrat det för att vara obegåvat.
Men den laglösa traditionen riskerar alltid att få egenmäktiga politiker. Ty för sådana politiker kan det råda som ursprungligen (enligt Wiktionary) John Seldens skrev i sin bok Table-Talk (1650): Do as I say not as I do, dvs att andra skall göra som jag säger, inte som jag gör. Den utsagan kan härledas till Jesus fördömelse över fariséerna i Matteusevangeliet 23:1-4. Läs och reflektera kring om vi kan ersätta orden ’skriftlärda’ och ’fariséerna’ med ’politiker’: ”Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: ’De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.”
Demokrati, dvs folkstyre, är inte att folket, via sina politiker, styr och ställer. Vår moderna demokrati innebär att folket tillsätter politiker via hemliga val, som sedan utformar lagar i Riksdagen, vilka är de som styr samhället. Från våra gamla landskapslagar hämtar vi uttrycket: Land skall med lag byggas, där vi i modern tid lagt till att lagarna utformas av demokratiskt valda politiker.
Den 30 september 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
( https://www.gp.se/ledare/annu-ett-tecken-pa-socialdemokratins-dod.11757852-bbf3-4456-8776-20a0f41033f2 )
RSS-flöde
