Jag blev irriterad på en avslutande mening i en artikel. Det handlar om att universitetslärare måste vara närmare studenterna i framtiden p g a den teknologiska utvecklingen. Björn Lundberg, doktor i historia, och således hyfsat bildad, avslutar artikeln med följande ord: ” Men hur ska vi ha möjlighet att göra det när utbildningarna inom humaniora och samhällsvetenskap tvingats banta till ett minimum för att möta ständiga effektiviseringskrav?”
(https://www.svd.se/a/Xb9GQn/ai-applikationen-chatgpt-klarar-snart-universitetstentor )
Petimätern säger att illitterata i ekonomi i allmänhet och organisationsstyrning i synnerhet borde inte uttala sig om ekonomins organisationsstyrning.
Jag tror att Björn inte avser effektivitetskrav utan avser t ex krav på att kursernas kostnader skall gå ner, men med samma grad av genomströmning.
Relationen mellan input, t ex kostnaderna, och output, t ex genomströmningen, benämns produktivitet. Det är INTE effektivitet, som ju är outputens relation till målsättningen. Således menar Björn att det är produktivitetskraven som kan vara hindrande, inte effektivitetskraven. Tragiskt nog kan det finnas ett uns av riktighet i hans utsaga, ty de akademiska administratörerna kanske också blandar samman produktivitet med effektivitet?
Petimätern blir irriterad över andra uttryck som ekonomiskt illitterata använder. Inte minst termen ’kostnad’, denna för ekonomer så heliga och så oerhört viktiga term. Kostnad är resursförbrukning. Om du har köpt två kilo mjöl för 20 kronor, och använder halva påsen till bullar, då är mjölkostnaden för bullarna…inte 20 kronor, ty 20 kronor är en utbetalning i samband med baket. Kostnaden för bullbaket är 10 kronor, ty det är priset på den resurs som förbrukades i bullbaket. Kvar har du ett kilo mjöl, vilket är en tillgång som kan användas senare och som kan värderas till 10 kronor. Således, av utbetalningen på 20 kronor, blev 10 kronor en kostnad och 10 kronor blev en tillgång.
Ekonomi som kunskapsfält har liknande problem som t ex statskunskap, som ju förvaltar ett av våra viktigaste begrepp, demokrati. Precis som med kostnad, används demokratibegreppet med precision i statskunskapen, medan det används flyktigt och okunnigt i samhället.
Därför måste akademiker i sina kunskapsfält ständigt vara folkbildare. De måste ständigt vara ute i samhällsdebatten. Inte för att driva opinion och politik, utan för att sprida den kunskap de har. De skall inte nöja sig med att sitta och knorra och gnälla som språkliga petimäter. Likt detta blogginlägg.
Den 18 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
(https://www.svd.se/a/Xb9GQn/ai-applikationen-chatgpt-klarar-snart-universitetstentor )
Petimätern säger att illitterata i ekonomi i allmänhet och organisationsstyrning i synnerhet borde inte uttala sig om ekonomins organisationsstyrning.
Jag tror att Björn inte avser effektivitetskrav utan avser t ex krav på att kursernas kostnader skall gå ner, men med samma grad av genomströmning.
Relationen mellan input, t ex kostnaderna, och output, t ex genomströmningen, benämns produktivitet. Det är INTE effektivitet, som ju är outputens relation till målsättningen. Således menar Björn att det är produktivitetskraven som kan vara hindrande, inte effektivitetskraven. Tragiskt nog kan det finnas ett uns av riktighet i hans utsaga, ty de akademiska administratörerna kanske också blandar samman produktivitet med effektivitet?
Petimätern blir irriterad över andra uttryck som ekonomiskt illitterata använder. Inte minst termen ’kostnad’, denna för ekonomer så heliga och så oerhört viktiga term. Kostnad är resursförbrukning. Om du har köpt två kilo mjöl för 20 kronor, och använder halva påsen till bullar, då är mjölkostnaden för bullarna…inte 20 kronor, ty 20 kronor är en utbetalning i samband med baket. Kostnaden för bullbaket är 10 kronor, ty det är priset på den resurs som förbrukades i bullbaket. Kvar har du ett kilo mjöl, vilket är en tillgång som kan användas senare och som kan värderas till 10 kronor. Således, av utbetalningen på 20 kronor, blev 10 kronor en kostnad och 10 kronor blev en tillgång.
Ekonomi som kunskapsfält har liknande problem som t ex statskunskap, som ju förvaltar ett av våra viktigaste begrepp, demokrati. Precis som med kostnad, används demokratibegreppet med precision i statskunskapen, medan det används flyktigt och okunnigt i samhället.
Därför måste akademiker i sina kunskapsfält ständigt vara folkbildare. De måste ständigt vara ute i samhällsdebatten. Inte för att driva opinion och politik, utan för att sprida den kunskap de har. De skall inte nöja sig med att sitta och knorra och gnälla som språkliga petimäter. Likt detta blogginlägg.
Den 18 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
