Att bli pensionär är en märkvärdig upplevelse. I slutet av varje månad kommer pengar, trots att jag inte gjort en endaste timme i lektionssalen, inte genomfört en enda timmes handledning, inte deltagit på ett enda institutionsmöte, inte gjort en enda regressionsanalys, och, framför allt, inte deltagit på ett enda korrigeringssamtal.
På den mörka sidan av pensionen för en forn professor är frånvaron av diskussioner med studenter, doktorander och värderade kollegor. Förvisso lär man sig mycket när man läser sina artiklar och böcker, men insikter nås starkare, och med betydligt större nöje via interaktion med goda människor.
På den ljusa sidan finns frånvaron av interaktion med dåliga och t o m onda människor. De är oftast några påtvingade kollegor och ofta de medarbetare som fått beslutsfattande positioner. Så mycket tid, så mycket energi, så mycket själslig kraft som hade kunnat besparats om inte de hade funnits.
På den ljusa sidan finns att mailkontot numer är mycket överblickbart. Ja, så överblickbart är kontot att jag numer ofta kollar spamkatalogen. Det, att frekvent kolla spamkatalogen, är kanske ett av de säkraste bevisen på att man är i pension, att man är betydelselös, så betydelselös att ingen, inte ens min fiende, skickar mig ett mail. Det är således ett ljus med mörka drag.
På den ljusa sidan finns kalendern, eller snarare, alla luckor i den. Tiden är förbi då jag hade en kalender där utrymmet på varje dag inte räckte till för alla möten. Idag har jag en träff om två veckor, och ytterligare en träff en vecka senare. Det innebär, likt mailen, att jag är betydelselös, men också att jag är fri.
De framgångsrika akademikerna kallas, efter sin pension, till föreläsningar, konferenser och utvärderingar. Eftersom jag är betydelselös, men också, paradoxalt nog, eftersom jag är betydelsefull genom att vara persona non grata på två högskolor och två universitet, kallas jag inte. Det kan ses som trist, då man gärna vill vara ihågkommen och ha känslan av att vara viktig. Men det gör det också möjligt att nå till det mest ljusa med pensionen, Friheten!
Friheten:
Det svåra med pensionen är att avsluta sitt 40-åriga yrkesliv. Det tar två till tre år att göra det avslutet. Sedan börjar ett nytt liv. Där jag är nu, idag.
Sven-Olof Yrjö Collin
På den mörka sidan av pensionen för en forn professor är frånvaron av diskussioner med studenter, doktorander och värderade kollegor. Förvisso lär man sig mycket när man läser sina artiklar och böcker, men insikter nås starkare, och med betydligt större nöje via interaktion med goda människor.
På den ljusa sidan finns frånvaron av interaktion med dåliga och t o m onda människor. De är oftast några påtvingade kollegor och ofta de medarbetare som fått beslutsfattande positioner. Så mycket tid, så mycket energi, så mycket själslig kraft som hade kunnat besparats om inte de hade funnits.
På den ljusa sidan finns att mailkontot numer är mycket överblickbart. Ja, så överblickbart är kontot att jag numer ofta kollar spamkatalogen. Det, att frekvent kolla spamkatalogen, är kanske ett av de säkraste bevisen på att man är i pension, att man är betydelselös, så betydelselös att ingen, inte ens min fiende, skickar mig ett mail. Det är således ett ljus med mörka drag.
På den ljusa sidan finns kalendern, eller snarare, alla luckor i den. Tiden är förbi då jag hade en kalender där utrymmet på varje dag inte räckte till för alla möten. Idag har jag en träff om två veckor, och ytterligare en träff en vecka senare. Det innebär, likt mailen, att jag är betydelselös, men också att jag är fri.
De framgångsrika akademikerna kallas, efter sin pension, till föreläsningar, konferenser och utvärderingar. Eftersom jag är betydelselös, men också, paradoxalt nog, eftersom jag är betydelsefull genom att vara persona non grata på två högskolor och två universitet, kallas jag inte. Det kan ses som trist, då man gärna vill vara ihågkommen och ha känslan av att vara viktig. Men det gör det också möjligt att nå till det mest ljusa med pensionen, Friheten!
Friheten:
- att kunna välja vilken bok man vill läsa och inte begränsas av att den skall röra företagsstyrning,
- att kunna välja att gå upp klockan 4 eller klockan 9, utan att riskera effekter på ens förmåga under dagen
- att blott bli upprörd över världens dumheter, men inte av medarbetares dumheter
- att inte behöva anpassa sig till medarbetare
- att i mycket stor utsträckning kunna välja de personer jag träffar
- att skriva en text en gång, sedan granska den, och undkomma reviewers ändlösa kommentarer, så som denna text undkommit andras kommentarer
- att få vara i Italien när det passar mig och vädret och fru och barn, helt oaktat terminstid och lektioner
Det svåra med pensionen är att avsluta sitt 40-åriga yrkesliv. Det tar två till tre år att göra det avslutet. Sedan börjar ett nytt liv. Där jag är nu, idag.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
