Klimathysteri och hållbarhet har det blivit av den naturliga frågan, hur vi kan förbättra vår samvaro med naturen. Vi, precis som alla andra djur och växter, ingår i naturen och påverkar den. Med skillnaden att vi har förmågan att kollapsa naturen. Samtidigt som vi också har och kan skaffa oss än mer förmåga att hantera naturen och vår relation till den.
Man behöver inte vara en klimatneurotiker för att inse att all denna plast som finns överallt, kan reduceras, till gagn för naturen. Man kan vara en mycket lättjefull människa, som hoppas att solceller snart blir så bra och billiga, att de kan sättas på taket, och därmed ge mig energi, utan att jag behöver lyfta ett finger.
Men resorna då? Idag är man en miljöbov av guds nåde om man flyger. Helst skall man gå. Fast då får man upp andningen, vilket ökar utsläppen av koldioxid, så helst skall man vara hemma och inte röra sig så hastigt att man får ökad andning.
Tåg är ett behagligt resande, när de går och kommer fram i tid. Det är som gjort för människan, då man reser med tiden, och slipper flygets jetlag, som just är ett tecken på att människan farit ur sin tid.
Men det är svårt och dyrt att åka tåg relativt att flyga. Därför sägs det att dagens fluga, att åka tåg och därmed inte belasta naturen så mycket, är en klassfråga. Det är den övre medelklassen som kan ta tåget. De kan åka genom olika länder och köpa biljetter, ty de behärskar en mängd språk. De har råd med de dyrare biljetterna. Och de har tid, eller den form av flexibla arbeten, som gör det möjligt för dem att sitta på de långsammare tågen, relativt flygen.
Resor som är mer naturvänliga, sk klimatsmarta, är således en klassfråga.
För att minska på klassklyftorna i resandet borde därför alla klassmedvetna politiker göra sitt yttersta för att minska svårigheten att köpa tågbiljetter, så att även de som bara kan svenska, skall kunna åka till Sicilien med tåg. De skall pressa priserna, ty om det nu är så att tåget belastar naturen mindre än flyg, borde ju den belastningen återspeglas i priset. Och slutligen, hastigheten måste öka, t ex anknytningar, där man byter tåg, skall vara sömlösa.
Men vi kan också se med lite tacksamhet på den övre medelklassen, som är de som gjort det fashionabelt att åka tåg. För det första, minskar de därmed en aning på den enorma belastning som de annars skapar, genom sina weekendresor till ’faaaaantastiska New York’, Mauritius och en italiensk skidort med ’faaaaaantastiska utförsmöjligheter’.
Men ytterligare tacksamhet kan också komma av att de, med sina politiska resurser, kanske sätter press på järnvägsbolagen att underlätta tågresandet. Och sedan, inte minst, så som det alltid sker i samhällen, medelklassen kommer därefter efter och imiterar den övre klassens beteende. Och slutligen kommer strukturer och värderingar på plats som underlättar även för arbetarklassen att åka tåg.
Den övre medelklassen fashionabla tågresande är således det gamla vanliga avantgardet, som har resurser, att gå före och leda utvecklingen.
Öllsjö den 9 april 2019
Man behöver inte vara en klimatneurotiker för att inse att all denna plast som finns överallt, kan reduceras, till gagn för naturen. Man kan vara en mycket lättjefull människa, som hoppas att solceller snart blir så bra och billiga, att de kan sättas på taket, och därmed ge mig energi, utan att jag behöver lyfta ett finger.
Men resorna då? Idag är man en miljöbov av guds nåde om man flyger. Helst skall man gå. Fast då får man upp andningen, vilket ökar utsläppen av koldioxid, så helst skall man vara hemma och inte röra sig så hastigt att man får ökad andning.
Tåg är ett behagligt resande, när de går och kommer fram i tid. Det är som gjort för människan, då man reser med tiden, och slipper flygets jetlag, som just är ett tecken på att människan farit ur sin tid.
Men det är svårt och dyrt att åka tåg relativt att flyga. Därför sägs det att dagens fluga, att åka tåg och därmed inte belasta naturen så mycket, är en klassfråga. Det är den övre medelklassen som kan ta tåget. De kan åka genom olika länder och köpa biljetter, ty de behärskar en mängd språk. De har råd med de dyrare biljetterna. Och de har tid, eller den form av flexibla arbeten, som gör det möjligt för dem att sitta på de långsammare tågen, relativt flygen.
Resor som är mer naturvänliga, sk klimatsmarta, är således en klassfråga.
För att minska på klassklyftorna i resandet borde därför alla klassmedvetna politiker göra sitt yttersta för att minska svårigheten att köpa tågbiljetter, så att även de som bara kan svenska, skall kunna åka till Sicilien med tåg. De skall pressa priserna, ty om det nu är så att tåget belastar naturen mindre än flyg, borde ju den belastningen återspeglas i priset. Och slutligen, hastigheten måste öka, t ex anknytningar, där man byter tåg, skall vara sömlösa.
Men vi kan också se med lite tacksamhet på den övre medelklassen, som är de som gjort det fashionabelt att åka tåg. För det första, minskar de därmed en aning på den enorma belastning som de annars skapar, genom sina weekendresor till ’faaaaantastiska New York’, Mauritius och en italiensk skidort med ’faaaaaantastiska utförsmöjligheter’.
Men ytterligare tacksamhet kan också komma av att de, med sina politiska resurser, kanske sätter press på järnvägsbolagen att underlätta tågresandet. Och sedan, inte minst, så som det alltid sker i samhällen, medelklassen kommer därefter efter och imiterar den övre klassens beteende. Och slutligen kommer strukturer och värderingar på plats som underlättar även för arbetarklassen att åka tåg.
Den övre medelklassen fashionabla tågresande är således det gamla vanliga avantgardet, som har resurser, att gå före och leda utvecklingen.
Öllsjö den 9 april 2019
RSS-flöde
