Det finns ord som används mycket frekvent, men inte med en upplysande vilja, utan med en politisk vilja med starka drag av konfrontation, där avsikten är att besudla och, likt offentliga skampålar, skämma ut en motståndare eller ett fenomen. Orden med dess egentliga ursprungliga innebörd var tyngda av värderingar, men nu har man frigjort orden från sina egentliga innebörder, men behållit värderingarna, som man utnyttjar för skambeläggande och för konfrontation.
Det är ett bedrägligt användande av ord, där orden blir skampålar. Här kommer några av dessa ord som tömts på sin betydelse, men som bevarat sina värderingar, i avsikt, inte att upplysa, utan att skambelägga.
Rasism: Ordet hävdade ursprungligen att människors värde beror på deras ras, vilket först betecknades med hudfärg, där vit (eller snarare rosa) var överlägset andra hudfärger, speciellt den bruna eller svarta hudfärgen. Sedan gled ordet över till att beteckna etniciteter, dvs kultur, där västerländsk kultur var överlägsen. Redan här borde man övergett ordet och använt t ex etnicitism för att beteckna begreppet. Slutligen har rasism betecknat de som vänder sig mot fri invandring av kreti och pleti, dvs frigjort sig även från etnicitet. Kvar finns blott den värdering som ordet ursprungligen hade. Från att ta avstånd från icke-vita har det blivit ett skällsord för de som tar avstånd från fri invandring, där den ursprungliga negativa värdering klistrats på de invandrarkritiska genom ordet. Ordet har slutat att beteckna något, men hållit kvar den starka värderingen. Den som idag säger ’rasism’ säger egentligen bara den gamla värderingen: ’fy skam!’
Fascism: Fascism var ursprungligen en starkt nationalistisk ideologi, med inslag av diktatur och opinionsförtryck genom hot om våld eller våldsutövning. Den fick därmed en starkt negativ värdering hängd på sig av demokrater och frihetsälskare. Idag används ordet för att beteckna Trump och Sverigedemokraterna. När det gäller Trump finns det små spår av fascism i hans agerande genom Amerika först, ett utnyttjande av presidentorder, vilket är auktoritärt, och vilja att använda Nationalgardet inom landet. Men det mest karakteristiska för fascism är våldsanvändningen, vilket inte är karakteristiskt för Trump eller hans anhängare. I Sverige är det egentliga ordet fascism överhuvudtaget inte relevant för Sverigedemokraterna. Men ordens begreppsliga relevans är inte det viktiga för dessa ordanvändare. Det är ordens medföljande värdering de söker. Den som idag kallar Sverigedemokrater fascister säger egentligen bara den gamla värderingen: ’Pi katten’
Nazism: Putin angrep Ukraina bl a utifrån motivet att bekämpa nazismen i Ukraina. Det fanns förvisso några nazister i en stridande trupp på Ukrainas sida, men att det fåtalet kunde utgöra motiv för att angripa ett land, är inte rimligt. Snarare är ordet nazism riktat till den ryska menigheten, som ju efter USSR:s fall blott har en stolthet kvar, att de tror att det var de som besegrade nazismen. Putin vill skambelägga Ukraina genom ordet nazism, inte berätta om något egentligt fenomen.
Folkmord: Folkmordets egentliga begrepp formerades kring nazisternas förföljelse av judarna (Förintelsen) och muslimernas förföljelse av kurderna, men även av de ryska kommunisternas förföljelse av främst ukrainare (Holodomor). Även om blott Förintelsen rymmer en avsikt att förgöra folket, är folkmordets karakteristik att med dödligt våld förfölja en specifik folkgrupp. Idag har folkmordsordet blivit ett slagträ när det gäller Israels grymma krig i Gaza. Men blotta faktumet att Israel uppmanar Gazas befolkning att flytta från platser som skall angripas, gör att det är begreppsligt felaktigt att beteckna deras krig som folkmord. Men begreppslig korrekthet är irrelevant för de som vill exploatera den starka värdering som finns kring folkmord, speciellt efter Förintelsen. Som om nazisterna delade ut flygblad till judarna med uppmaningen att fly några dagar innan soldaterna kom för att hämta judarna till Auschwitz.
Islamofob: Ordet betecknar en irrationell rädsla för islam. Det refererar således till irrationella, förnuftsvidriga emotioner ytterst grundade i genuin okunskap. Men den betydelsen har man dränerat från ordet och idag betecknar det allt avståndstagande från islam, oaktat om det är irrationellt baserat eller om avståndstagandet grundar sig på förnuftsmässiga argument, byggt på kunskap om islam, dess texter och dess praktik. Det negativa i fobi överförs genom ordet till den förnuftsmässiga, och därmed sakliga och seriösa kritiken av islam.
Antisemitism. Det är förvisso ett märkligt ord i sig eftersom de som har starkast antisemitism idag, de arabiska muslimerna, själva är semiter. Men det har blivit ett ord som betyder judefientlighet, vilket är starkt negativt laddat då judarna fortfarande bär Förintelsens märke. Men idag har ordet blivit en legitim beteckning på dem som blott är rationellt kritiska mot staten Israels agerande i Gaza och på Västbanken. Att hävda att Israel är en imperialistisk stat på Västbanken och en stat som bedriver ett oproportionerligt grymt krig på Gaza stämplas som antisemitism, och blir därmed en kritik som uttrycker förföljelse av judar, trots att hävdandet blott och enbart kan vara riktat mot en stat som beter sig lika illa som Ryssland.
Vad denna genomgång visar är att vi har fenomenet Nyspråk, det som Orwell beskrev i sin bok 1984, där språket var ett sätt för den auktoritära staten att begränsa individernas tankemässiga frihet. Ordanvändningen i dagens Nyspråk som jag här visat, innebär att använda ords värdeladdning, men inte dess egentliga innehåll, för att skambelägga de som inte tycker som en själv.
Sven-Olof Yrjö Collin
Det är ett bedrägligt användande av ord, där orden blir skampålar. Här kommer några av dessa ord som tömts på sin betydelse, men som bevarat sina värderingar, i avsikt, inte att upplysa, utan att skambelägga.
Rasism: Ordet hävdade ursprungligen att människors värde beror på deras ras, vilket först betecknades med hudfärg, där vit (eller snarare rosa) var överlägset andra hudfärger, speciellt den bruna eller svarta hudfärgen. Sedan gled ordet över till att beteckna etniciteter, dvs kultur, där västerländsk kultur var överlägsen. Redan här borde man övergett ordet och använt t ex etnicitism för att beteckna begreppet. Slutligen har rasism betecknat de som vänder sig mot fri invandring av kreti och pleti, dvs frigjort sig även från etnicitet. Kvar finns blott den värdering som ordet ursprungligen hade. Från att ta avstånd från icke-vita har det blivit ett skällsord för de som tar avstånd från fri invandring, där den ursprungliga negativa värdering klistrats på de invandrarkritiska genom ordet. Ordet har slutat att beteckna något, men hållit kvar den starka värderingen. Den som idag säger ’rasism’ säger egentligen bara den gamla värderingen: ’fy skam!’
Fascism: Fascism var ursprungligen en starkt nationalistisk ideologi, med inslag av diktatur och opinionsförtryck genom hot om våld eller våldsutövning. Den fick därmed en starkt negativ värdering hängd på sig av demokrater och frihetsälskare. Idag används ordet för att beteckna Trump och Sverigedemokraterna. När det gäller Trump finns det små spår av fascism i hans agerande genom Amerika först, ett utnyttjande av presidentorder, vilket är auktoritärt, och vilja att använda Nationalgardet inom landet. Men det mest karakteristiska för fascism är våldsanvändningen, vilket inte är karakteristiskt för Trump eller hans anhängare. I Sverige är det egentliga ordet fascism överhuvudtaget inte relevant för Sverigedemokraterna. Men ordens begreppsliga relevans är inte det viktiga för dessa ordanvändare. Det är ordens medföljande värdering de söker. Den som idag kallar Sverigedemokrater fascister säger egentligen bara den gamla värderingen: ’Pi katten’
Nazism: Putin angrep Ukraina bl a utifrån motivet att bekämpa nazismen i Ukraina. Det fanns förvisso några nazister i en stridande trupp på Ukrainas sida, men att det fåtalet kunde utgöra motiv för att angripa ett land, är inte rimligt. Snarare är ordet nazism riktat till den ryska menigheten, som ju efter USSR:s fall blott har en stolthet kvar, att de tror att det var de som besegrade nazismen. Putin vill skambelägga Ukraina genom ordet nazism, inte berätta om något egentligt fenomen.
Folkmord: Folkmordets egentliga begrepp formerades kring nazisternas förföljelse av judarna (Förintelsen) och muslimernas förföljelse av kurderna, men även av de ryska kommunisternas förföljelse av främst ukrainare (Holodomor). Även om blott Förintelsen rymmer en avsikt att förgöra folket, är folkmordets karakteristik att med dödligt våld förfölja en specifik folkgrupp. Idag har folkmordsordet blivit ett slagträ när det gäller Israels grymma krig i Gaza. Men blotta faktumet att Israel uppmanar Gazas befolkning att flytta från platser som skall angripas, gör att det är begreppsligt felaktigt att beteckna deras krig som folkmord. Men begreppslig korrekthet är irrelevant för de som vill exploatera den starka värdering som finns kring folkmord, speciellt efter Förintelsen. Som om nazisterna delade ut flygblad till judarna med uppmaningen att fly några dagar innan soldaterna kom för att hämta judarna till Auschwitz.
Islamofob: Ordet betecknar en irrationell rädsla för islam. Det refererar således till irrationella, förnuftsvidriga emotioner ytterst grundade i genuin okunskap. Men den betydelsen har man dränerat från ordet och idag betecknar det allt avståndstagande från islam, oaktat om det är irrationellt baserat eller om avståndstagandet grundar sig på förnuftsmässiga argument, byggt på kunskap om islam, dess texter och dess praktik. Det negativa i fobi överförs genom ordet till den förnuftsmässiga, och därmed sakliga och seriösa kritiken av islam.
Antisemitism. Det är förvisso ett märkligt ord i sig eftersom de som har starkast antisemitism idag, de arabiska muslimerna, själva är semiter. Men det har blivit ett ord som betyder judefientlighet, vilket är starkt negativt laddat då judarna fortfarande bär Förintelsens märke. Men idag har ordet blivit en legitim beteckning på dem som blott är rationellt kritiska mot staten Israels agerande i Gaza och på Västbanken. Att hävda att Israel är en imperialistisk stat på Västbanken och en stat som bedriver ett oproportionerligt grymt krig på Gaza stämplas som antisemitism, och blir därmed en kritik som uttrycker förföljelse av judar, trots att hävdandet blott och enbart kan vara riktat mot en stat som beter sig lika illa som Ryssland.
Vad denna genomgång visar är att vi har fenomenet Nyspråk, det som Orwell beskrev i sin bok 1984, där språket var ett sätt för den auktoritära staten att begränsa individernas tankemässiga frihet. Ordanvändningen i dagens Nyspråk som jag här visat, innebär att använda ords värdeladdning, men inte dess egentliga innehåll, för att skambelägga de som inte tycker som en själv.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
