Igår skrev jag om en ung man som inte omfattades av normen ’Allas lika värde’, utan vars människovärde reducerades genom normen ’Nästan allas lika värde’. Idag fortsätter jag på det temat.
Angela Merkel är en kristen från forna DDR som var kansler i det enade Tyskland under många år. När flyktingarna stod vid gränsen, beslöt hon att öppna gränsen och hävdade: Wir shaffen das, dvs vi klarar det. Hon besökte en flyktingförläggning och skriver varmt om flyktingarna i sin memoarbok, ’Frihet’, där hon förstår att de flytt från förföljelse, krig, men kanske också ekonomiskt armod. Utanför står demonstranter som däremot nämns med tydligt negativa ord, vars bevekelsegrund är solklar för henne och som absolut inte medges en förstående tanke.: ”Det finns ingen tolerans gentemot dem som ifrågasätter värdet hos andra människor”. (Frihet, s. 463) Senare skriver hon: ”Europas själ är toleransen…Man måste se med den andres ögon” (s.507). Detta seende emellertid något som inte ankommer alla, ty alla är inte lika värda ett seende med den andres ögon. Hon gav sig inte en sekund att se demonstranternas agerande utifrån deras ögon. Flyktingarna tillhörde de andra, men inte demonstranterna. Hon agerar utifrån normen ’Nästan allas lika värde’.
I Sverige fanns liknande sentiment. Flyktingarna hälsades med värme, medan de som var kritiska eller som t o m demonstrerade på olika sätt mot flyktingarna blev kallade rasister, inte p g a att de hade kungjort någon rasism, utan för att de var negativa mot flyktingmottagningen. Kraften i avståndstagandet mot demonstranterna var oerhört stark eftersom man använde ordet rasist, vilket är kraftigt stigmatiserande i Sverige. Jag minns hur förnedrande folk spekulerade om de främlingskritiska/fientliga, att de var nazister, att de var outbildade, främst unga pojkar, sannolikt utan flickvänner.
Merkel och de varma flyktingmottagarna deklamerade högt dogmen ’Allas lika värde’ när de såg flyktingarna. Men när de vände sig om och såg demonstranterna, då mindes de att deras motto var ’Nästan allas lika värde’ och reducerade demonstranterna på det mest vedervärdiga sätt, som om de saknade det värde som alla de andra hade.
Normen ’Allas lika värde’ gäller endast de som tycker som de som uttalar normen, och omfattar de som de normerande innefattar i normen. Däremot utesluts de som inte har samma syn på flyktingarna/främlingarna. De föraktas och reduceras genom stigmatisering, för att säkerställa deras uteslutning. De lyssnas inte på. Inget försök till förståelse. Inget lyssnande. Blott nedgörande avvisning.
Merkel m fl har en norm som korrekt lyder: ’Nästan allas lika värde’.
Sven-Olof Yrjö Collin
Angela Merkel är en kristen från forna DDR som var kansler i det enade Tyskland under många år. När flyktingarna stod vid gränsen, beslöt hon att öppna gränsen och hävdade: Wir shaffen das, dvs vi klarar det. Hon besökte en flyktingförläggning och skriver varmt om flyktingarna i sin memoarbok, ’Frihet’, där hon förstår att de flytt från förföljelse, krig, men kanske också ekonomiskt armod. Utanför står demonstranter som däremot nämns med tydligt negativa ord, vars bevekelsegrund är solklar för henne och som absolut inte medges en förstående tanke.: ”Det finns ingen tolerans gentemot dem som ifrågasätter värdet hos andra människor”. (Frihet, s. 463) Senare skriver hon: ”Europas själ är toleransen…Man måste se med den andres ögon” (s.507). Detta seende emellertid något som inte ankommer alla, ty alla är inte lika värda ett seende med den andres ögon. Hon gav sig inte en sekund att se demonstranternas agerande utifrån deras ögon. Flyktingarna tillhörde de andra, men inte demonstranterna. Hon agerar utifrån normen ’Nästan allas lika värde’.
I Sverige fanns liknande sentiment. Flyktingarna hälsades med värme, medan de som var kritiska eller som t o m demonstrerade på olika sätt mot flyktingarna blev kallade rasister, inte p g a att de hade kungjort någon rasism, utan för att de var negativa mot flyktingmottagningen. Kraften i avståndstagandet mot demonstranterna var oerhört stark eftersom man använde ordet rasist, vilket är kraftigt stigmatiserande i Sverige. Jag minns hur förnedrande folk spekulerade om de främlingskritiska/fientliga, att de var nazister, att de var outbildade, främst unga pojkar, sannolikt utan flickvänner.
Merkel och de varma flyktingmottagarna deklamerade högt dogmen ’Allas lika värde’ när de såg flyktingarna. Men när de vände sig om och såg demonstranterna, då mindes de att deras motto var ’Nästan allas lika värde’ och reducerade demonstranterna på det mest vedervärdiga sätt, som om de saknade det värde som alla de andra hade.
Normen ’Allas lika värde’ gäller endast de som tycker som de som uttalar normen, och omfattar de som de normerande innefattar i normen. Däremot utesluts de som inte har samma syn på flyktingarna/främlingarna. De föraktas och reduceras genom stigmatisering, för att säkerställa deras uteslutning. De lyssnas inte på. Inget försök till förståelse. Inget lyssnande. Blott nedgörande avvisning.
Merkel m fl har en norm som korrekt lyder: ’Nästan allas lika värde’.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
