Jag såg att Systembolaget hade en flaska armeniskt vin i sitt tillfälliga sortiment. Jag köpte en flaska och fann att det var i min smak.
Armenien är inte bara landet där kristendomen fick sitt första fäste, utan är också en av få platser där vinet började sin segervandring över världen. Jag bestämde mig därför att prova ytterligare viner från Armenien. Eftersom jag lever i Sverige finns det blott en distributör av armeniskt vin att vända sig till, Systembolaget. De har ett beställningssortiment, där man kan få de varor som inte finns i ens egen systembutik, både de som finns i andra butiker, och de som blott finns i beställningssortimentet och inte saluförs i någon butik.
På nätet, systembolaget.se, kunde jag se fem olika flaskor rött vin från Armenien i deras sortiment. Förträffligt, tänkte jag.
Men det fanns en brasklapp vid varje av de fem flaskorna. Leverantören levererar blott i ett geografiskt område. När jag granskade området, visade det sig vara det som vi skåningar lite föraktfullt kallar 08-området.
Jag vände mig då till Systembolagets kundkontakt och frågade varför de hade den restriktionen och om det var möjligt att bolaget tog flaskorna från de butiker som hade dem och skickade till min butik i Kristianstad. Jag fick ha några interaktioner med kundtjänst, när jag till slut förstod att leverantörer kunde välja var deras produkter skall säljas, i detta fall blott i butiker i Stockholmsområdet, och att leverans via dessa butiker inte var möjlig.
Jag frågade avslutningsvis: ”Varför tar ni in vin i ert sortiment som inte kan köpas av alla era kunder? Man kan ju tänka sig att antingen inte acceptera leverantörer som begränsar sig lokalt, eller, än bättre, så kan man tänka sig att ni tar in vinet lokalt och sedan distribuerar ni det nationellt.”
Den sk kommunikatören, som presenterade sig blott med ett manligt förnamn, som jag i barmhärtighet gentemot honom inte anger, svarade:
”Leverantörerna sköter all import och äger varorna. De bestämmer hur de vill sälja sina egna produkter så att de gör det med lite vinst. Alternativet är ju att inte importera varorna alls för dem.
Eftersom vi lever i en demokratisk marknadsekonomi så kan vi ju inte tvinga en leverantör att sälja sina egna varor på ett sätt som de inte vill.”
Man kan ha tre synpunkter på Systembolagets svar:
Att en monopolist på försäljningssidan talar sig varm för demokratisk marknadsekonomi, när den inte har en marknad på försäljningssidan utan är monopolist, och inte har en ’demokratisk försäljning’ utan gör geografisk diskriminering, visar att den använder ord som den inte begriper. Systembolaget är inte alla medborgares vinleverantör, trots att de har monopol, utan tar sig friheten att ha en geografisk kundsegmentering.
Som skåning får jag vara glad att jag lever i forna Östdanmark och kan återuppliva snapphanen. Jag kan åka över bron för att i frihetens rike söka upp en vinhandlare som är glad att få sälja sina produkter från Armenien. Ty i Sverige är armeniskt vin förbehållit de som bor där Stockholms blodbad utspelade sig.
Sven-Olof Yrjö Collin
Armenien är inte bara landet där kristendomen fick sitt första fäste, utan är också en av få platser där vinet började sin segervandring över världen. Jag bestämde mig därför att prova ytterligare viner från Armenien. Eftersom jag lever i Sverige finns det blott en distributör av armeniskt vin att vända sig till, Systembolaget. De har ett beställningssortiment, där man kan få de varor som inte finns i ens egen systembutik, både de som finns i andra butiker, och de som blott finns i beställningssortimentet och inte saluförs i någon butik.
På nätet, systembolaget.se, kunde jag se fem olika flaskor rött vin från Armenien i deras sortiment. Förträffligt, tänkte jag.
Men det fanns en brasklapp vid varje av de fem flaskorna. Leverantören levererar blott i ett geografiskt område. När jag granskade området, visade det sig vara det som vi skåningar lite föraktfullt kallar 08-området.
Jag vände mig då till Systembolagets kundkontakt och frågade varför de hade den restriktionen och om det var möjligt att bolaget tog flaskorna från de butiker som hade dem och skickade till min butik i Kristianstad. Jag fick ha några interaktioner med kundtjänst, när jag till slut förstod att leverantörer kunde välja var deras produkter skall säljas, i detta fall blott i butiker i Stockholmsområdet, och att leverans via dessa butiker inte var möjlig.
Jag frågade avslutningsvis: ”Varför tar ni in vin i ert sortiment som inte kan köpas av alla era kunder? Man kan ju tänka sig att antingen inte acceptera leverantörer som begränsar sig lokalt, eller, än bättre, så kan man tänka sig att ni tar in vinet lokalt och sedan distribuerar ni det nationellt.”
Den sk kommunikatören, som presenterade sig blott med ett manligt förnamn, som jag i barmhärtighet gentemot honom inte anger, svarade:
”Leverantörerna sköter all import och äger varorna. De bestämmer hur de vill sälja sina egna produkter så att de gör det med lite vinst. Alternativet är ju att inte importera varorna alls för dem.
Eftersom vi lever i en demokratisk marknadsekonomi så kan vi ju inte tvinga en leverantör att sälja sina egna varor på ett sätt som de inte vill.”
Man kan ha tre synpunkter på Systembolagets svar:
- Vad är en demokratisk marknadsekonomi? En demokrati utmärks av att beslut fattas av en grupp människor, t ex medborgare, där majoritetens röst avgör. En marknadsekonomi utmärks av att säljare och köpare möts och genomför de transaktioner där bägge parter kan enas om produkten och priset. Det finns ingen demokrati i marknaden och ingen marknad i demokratin.
- Systembolaget verkar på en konkurrensmarknad på inköpssidan och är ett monopol på försäljningssidan. Monopolsituationen på försäljningssidan borde innebära att Systembolaget inte fick diskriminera sina kunder, förutom avseende åldersgränsen och nykterhet, dvs säljer blott till de som är nyktra och över 20 år. I övrigt borde Systembolaget, som är nationellt, ha ett nationellt sortiment, där lokala producenters produkter kan tas in lokalt och sedan distribueras via Systembolagets nationella distributionssystem. Ja, man kunde kanske slira lite på definitionen av demokrati och anse att Systembolaget skulle ha den ’demokratiska uppgiften’ att säkerställa att alla i Sverige kunde njuta av Systembolagets sortiment.
- Svaret andas en förståelse för leverantören, ’så att de gör det med lite vinst’, men visar ingen förståelse för kunderna i Riket, som ju lever under Systembolagets monopol.
Att en monopolist på försäljningssidan talar sig varm för demokratisk marknadsekonomi, när den inte har en marknad på försäljningssidan utan är monopolist, och inte har en ’demokratisk försäljning’ utan gör geografisk diskriminering, visar att den använder ord som den inte begriper. Systembolaget är inte alla medborgares vinleverantör, trots att de har monopol, utan tar sig friheten att ha en geografisk kundsegmentering.
Som skåning får jag vara glad att jag lever i forna Östdanmark och kan återuppliva snapphanen. Jag kan åka över bron för att i frihetens rike söka upp en vinhandlare som är glad att få sälja sina produkter från Armenien. Ty i Sverige är armeniskt vin förbehållit de som bor där Stockholms blodbad utspelade sig.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
