Jag odlar malört. Eller snarare, malörten odlar sig. Ty den är perenn, dvs flerårig. Man sätter en planta i jorden. Kanske behöver man se till att den får hyfsat med vatten. Lagom till Bartolomeidagen den 24 augusti, skördas blomställningarna, för att torkas och därefter får de avge sin beska i brännvin, så att kräftorna får vad de behöver, en stark och god Skåne.
De som odlar dillen till kräftorna får däremot arbeta mer än jag, ty dill är inte en perenn växt, dvs den är inte flerårig, utan är en slit-och-slängprodukt, där man får bereda marken och så frön varje år.
Många av jordbrukets produkter idag är icke-perenna växter. Det innebär att man måste bereda marken varje år, att det inte finns rötter i jorden över åren som binder jorden och som även binder kol, och slutligen att man måste så frön varje år.
Med perenna växter spar man arbete och man får djupare rötter, som både binder jord och mineraler. Det förefaller som om perenna växter har fördelar som ettåriga växter saknar. Ändock har jordbruket mestadels ettåriga växter. Varför?
Idag finns det hållbarhetsarbete som går ut på att skapa perenna växter till jordbruket. Du kan läsa om ett sådant arbete det på denna länk: https://www.axfoundation.se/projekt/perenna-grodor
Vi måste ständigt bli smartare. Vi måste behandla vår jord, så som vi själva vill bli behandlade. Och vi håller på. Axfoundation är blott en av många organisationer och företag och individer som söker efter ett smartare sätt att hantera vår jord. På det att inte blott vi kan leva på och av jorden, utan även våra barn, barnbarn och barnbarnsbarnsbarnsbarn.
Vi vill inte vara den sista generationen. Därför måste vi använda det som har gett oss det vi har, vårt förnuft, vår förmåga att skapa kunskap. Men vi måste också använda vår samhälleliga förmåga, att skapa ett samhälle som tar tillvara kunskapen och använder den för framtiden och inte blott för nutiden. Carpe diem är inte, och kan inte vara, människans slagord. Människan kan inte, får inte, bör inte, leva i nuet utan i framtiden.
Men vår olycka är att vi tycks kunna använda vårt förnuft för att skapa det oförnuftiga. Och vi tycks ha en oerhörd förmåga att skapa samhälle som är osamhällleliga, dvs omöjliga för människan som art att fortleva i. Vi tycks vara en varelse som saknar det som allt liv har som naturligt, att överleva.
Människan borde vara en perenn varelse. Därför borde vi vara förmögna att skapa ett perent samhälle.
Den 7 maj 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
De som odlar dillen till kräftorna får däremot arbeta mer än jag, ty dill är inte en perenn växt, dvs den är inte flerårig, utan är en slit-och-slängprodukt, där man får bereda marken och så frön varje år.
Många av jordbrukets produkter idag är icke-perenna växter. Det innebär att man måste bereda marken varje år, att det inte finns rötter i jorden över åren som binder jorden och som även binder kol, och slutligen att man måste så frön varje år.
Med perenna växter spar man arbete och man får djupare rötter, som både binder jord och mineraler. Det förefaller som om perenna växter har fördelar som ettåriga växter saknar. Ändock har jordbruket mestadels ettåriga växter. Varför?
Idag finns det hållbarhetsarbete som går ut på att skapa perenna växter till jordbruket. Du kan läsa om ett sådant arbete det på denna länk: https://www.axfoundation.se/projekt/perenna-grodor
Vi måste ständigt bli smartare. Vi måste behandla vår jord, så som vi själva vill bli behandlade. Och vi håller på. Axfoundation är blott en av många organisationer och företag och individer som söker efter ett smartare sätt att hantera vår jord. På det att inte blott vi kan leva på och av jorden, utan även våra barn, barnbarn och barnbarnsbarnsbarnsbarn.
Vi vill inte vara den sista generationen. Därför måste vi använda det som har gett oss det vi har, vårt förnuft, vår förmåga att skapa kunskap. Men vi måste också använda vår samhälleliga förmåga, att skapa ett samhälle som tar tillvara kunskapen och använder den för framtiden och inte blott för nutiden. Carpe diem är inte, och kan inte vara, människans slagord. Människan kan inte, får inte, bör inte, leva i nuet utan i framtiden.
Men vår olycka är att vi tycks kunna använda vårt förnuft för att skapa det oförnuftiga. Och vi tycks ha en oerhörd förmåga att skapa samhälle som är osamhällleliga, dvs omöjliga för människan som art att fortleva i. Vi tycks vara en varelse som saknar det som allt liv har som naturligt, att överleva.
Människan borde vara en perenn varelse. Därför borde vi vara förmögna att skapa ett perent samhälle.
Den 7 maj 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
