Jesus predikade med metaforer. Han berättade historier som inte var sanna som empiriska händelser, men som bar en sanningens insikt. Sådana är metaforernas makt. Medan vi inser att de inte är sanna som historisk berättelse, inser vi berättelsens sanning.
Genom den känsla metaforen skapar, och med den logik som finns i metaforen, inser vi en sanning, som inte ligger i berättelsen som sådan, utan i dess budskap.
En metafor fungerar som en god teori. Ty en teori är ju inte sann, då den aldrig finns som manifestation i sin helhet och i sin enkelhet. Styrkan i en teori, dess sanning, finns i att den bortser från obetydligheter, för att lyfta upp det väsentliga. En god teori är den som förenklar, som får oss att se och inse. Likt en god metafor.
Sagan om Ragnar och hans död i ormgropen behöver inte vara sann. Kanske den är sann, kanske inte. Men det är inte viktigt. Den historiska sanningen är inte det viktiga. Det är inte dess funktion. Det är inte dess betydelse.
https://www.youtube.com/watch?v=0M-VtE1AO1w
Betydelsen är istället metaforisk. Sagan är metaforisk. Den berättar om hämnden. Att den som skadar Ragnar, skadar hans söner och döttrar, hans hustru, hans folk. Och när de får veta om Ragnars död, kommer de att hämnas. Skadan på Ragnar kommer åter till den som skadar. Grisarna grymtar när de får veta. Och de kommer att återkomma till den som skadar Ragnar.
I sagan återkommer de med den skada som hör till sagan. Våldet.
Men betydelsen i sagan, inser alla som inser metaforen, är inte våldet, utan skadans återkomst. Så som Ragnar skadas, skall skadaren skadas. Det är hämndens logik som berättas i sagan. Inte våldets logik. Utan hämndens logik. Våldets funktion är enbart där för att tydliggöra, för att rensa bort tillfälligheter och obetydligheter. Med våldet i sagan blir hämndens logik så uppenbar, så tydlig.
I Lukasevangeliet (15:11-32) berättas Jesu saga om den förlorade sonens återkomst. Här slaktas den gödda kalven. Ingen som inser metaforens kraft, tror att man måste slakta en gödd kalv när någon som tidigare vänt dig ryggen, återkommer. Alla som inser metaforens kraft förstår att sagan handlar om kärleken man bär när den förlorade återkommer.
De grymtande grisarna hämnas. I sagan sker hämnden genom att de ristar blodörn. Ingen nu levande tror att sagan berättar att hämnden skall ske genom att rista blodörn. Hämnden sker genom de medel som finns tillgängliga för grisarna.
Om skadan mot galten består i att galten kastas ut från hagen, då kanske grisarna hämnas genom att själva lämna hagen.
Öllsjö den 8 juli 2018
Genom den känsla metaforen skapar, och med den logik som finns i metaforen, inser vi en sanning, som inte ligger i berättelsen som sådan, utan i dess budskap.
En metafor fungerar som en god teori. Ty en teori är ju inte sann, då den aldrig finns som manifestation i sin helhet och i sin enkelhet. Styrkan i en teori, dess sanning, finns i att den bortser från obetydligheter, för att lyfta upp det väsentliga. En god teori är den som förenklar, som får oss att se och inse. Likt en god metafor.
Sagan om Ragnar och hans död i ormgropen behöver inte vara sann. Kanske den är sann, kanske inte. Men det är inte viktigt. Den historiska sanningen är inte det viktiga. Det är inte dess funktion. Det är inte dess betydelse.
https://www.youtube.com/watch?v=0M-VtE1AO1w
Betydelsen är istället metaforisk. Sagan är metaforisk. Den berättar om hämnden. Att den som skadar Ragnar, skadar hans söner och döttrar, hans hustru, hans folk. Och när de får veta om Ragnars död, kommer de att hämnas. Skadan på Ragnar kommer åter till den som skadar. Grisarna grymtar när de får veta. Och de kommer att återkomma till den som skadar Ragnar.
I sagan återkommer de med den skada som hör till sagan. Våldet.
Men betydelsen i sagan, inser alla som inser metaforen, är inte våldet, utan skadans återkomst. Så som Ragnar skadas, skall skadaren skadas. Det är hämndens logik som berättas i sagan. Inte våldets logik. Utan hämndens logik. Våldets funktion är enbart där för att tydliggöra, för att rensa bort tillfälligheter och obetydligheter. Med våldet i sagan blir hämndens logik så uppenbar, så tydlig.
I Lukasevangeliet (15:11-32) berättas Jesu saga om den förlorade sonens återkomst. Här slaktas den gödda kalven. Ingen som inser metaforens kraft, tror att man måste slakta en gödd kalv när någon som tidigare vänt dig ryggen, återkommer. Alla som inser metaforens kraft förstår att sagan handlar om kärleken man bär när den förlorade återkommer.
De grymtande grisarna hämnas. I sagan sker hämnden genom att de ristar blodörn. Ingen nu levande tror att sagan berättar att hämnden skall ske genom att rista blodörn. Hämnden sker genom de medel som finns tillgängliga för grisarna.
Om skadan mot galten består i att galten kastas ut från hagen, då kanske grisarna hämnas genom att själva lämna hagen.
Öllsjö den 8 juli 2018
RSS-flöde
