Är folk spritt språng tokiga materialister, att de skall ha och ha? Jagar de ett ständigt ökande ägande, att ha, ha, och ha, med skuldsättning som mörk avigsida? Materialism byggd på skuld.
Ja, så kan det vara. Men det kan också vara konsumtionism, vilket inte är detsamma som materialism.
I en studentkorridor för 40 år sedan insåg jag betydelsen i begreppet materialist. En person sade där att en riktig och god materialist är den som har saker som betyder något för den.
I mitt arbetsrum står ett skrivbord som min far gjort vid, som ursprungligen gjordes på min mormor och morfars gård, av någon stor låda. Mitt framför mig hänger tavlan ’Mormors öga’, med bilden hämtad från en veckotidning och med en ram i gips och målad med guldfärg, som är avskavt på sina ställen och där gipset har spruckit. Men tavlan är den som jag såg varje gång vi hälsade på min farmor, en person som fortfarande betyder mycket för mig.
Detta är blott två exempel på saker som jag har, som omger mig, som betyder något för mig, och som är en del av den som är jag. Det finns de som säger att jag har så många böcker för att jag kämpar med mitt klassursprung. Det kan vara en möjlig förklaring, men är inte min medvetna intention. Istället är det att ha alla dessa världar runt omkring mig, tillgängliga genom att bara sträcka ut en hand till boken. Även de är en del av mig.
Sådan är materialisten. Den lever genom sina saker och låter sig till vis del definieras av sina saker. De är inte blott saker. De är Sven-Olofs saker. De är en verksam del i mitt liv.
Kan det inte vara så att alla dessa kreditköp inte handlar om att ha en sak, utan om att konsumera, att snabbt få en sak, som snabbt förbrukas som sak, och sedan blir ett dött ting som göms i ett förråd eller lämnas till återbruk? Saken betyder inget, blott känslan av att ha haft den, är det som leder köpet. Medan materialistens ’ha’ är presens, som ständigt i varje sekund är en del av materialisten, är konsumtionistens ’ha’ alltid förgången tid, att ha haft. Materialistens saker åldras med materialisten, eftersom de är en del av den. Soffan blir mer och mer nedsutten, likt materialistens kropp. Medan konsumtionisten säljer eller slänger sin soffa och åker till IKEA för att köpa en ny soffa. Ty konsumtionistens soffa är dåtid, den är köpt.
Men det kan också vara så att alla dessa köp handlar blottt om upplevelsen av köpet. Köpisten är den person som inte bryr sig så mycket om det den köper. Den upplever en berusning i köpets akt. Den gör inte köpet för att få en sak att leva med. Inte heller för att snabbt förbruka, utan blott för att genomföra ett köp. Att köpa en sak görs inte för att ha saken, utan saken är blott en bekräftelse på att köpisten fått njuta av att köpa. Det som köpisten egentligen konsumerar, är köpet.
Köpisten är shopparen som lever för sin shopping, dvs för sina köp. Shopaholic finns ju som begrepp, njutningen att köpa. Inte njutningen i att få en sak. Inte njutningen att leva med sin sak. Utan njutningen att genomföra ett köp. När köpet är genomfört är njutningen förbrukad och saken man får som bekräftelse på sin njutning, blir en börda att bära som man sedan snabbt försöker bli av med.
I Båstad dök ett uttryck upp, att vaska. Man köpte champagne på restaurangen, som sedan hälldes ut på golvet. Man berusades av köpet, inte av champagnen. Det blev dock så smutsigt på golvet att restaurangen erbjöd servicen att servitrisen tog emot beställningen och hällde ut champagnen i vasken, därav uttrycket ’att vaska’.
Tänk därför nästa gång du köper något. Är du en materialist, som skall ha saken som en del av dig, eller är du en konsumtionist, som köper för att snabbt förbruka saken, eller är du en köpist, som köper för att köpa?
Den 6 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin