Människor faller ner från balkonger. De slår sig mycket, inte sällan förolyckas de. Det tycks mestadels vara kvinnor som råkar ut för balkongdöden. Inte sällan finns misstanken, eller konstaterandet att det är en man som kastat ut kvinnan från balkongen. Som man utbrister jag, så oerhört fegt att ge sig på kvinnor. Men det är inte bara fegt att mörda. Det är monstruöst.
De som utövar detta våld ser ut som människor, med ben och huvud och kanske t o m språk. Därför måste vi tyvärr kalla dem för människor. Men deras akt är monstruös. Därför måste vi kalla dem mänskliga monster (MM).
MM:s balkongmord är oftast begångna inom ett skamkultursammanhang (det som andra kallar hederskultur). Det sk hedersvåldet, som jag kallar skamvåldet, är spritt i samhället. Om det vittnar Tris, Tjejers rätt i samhället (https://www.tris.se/). Kvinnor, speciellt de unga kvinnorna, får inte älska den de älskar. De gifts bort till farbröder. Till personer de inte älskar. Deras vagina, deras kroppar, är värdefulla saker som familjen hanterar. I skamkulturen är de som har unga kvinnliga kroppar inte människor, de har ingen individualism. De förvägras rätten att ha kärlek. De bevakas och får inte gå utanför lägenheten utan familjens beskydd. De förvägras det mest grundläggande, mänsklig frihet. Friheten att älska.
Fadime förvägrades sin frihet till kärlek. Hon mördades av ett MM. Sin egen far! I Sverige! (https://www.youtube.com/watch?v=o2DdUX4Ua8U&fbclid=IwAR20m4TvAY1_QbieHu4jJ2rnIZ32haMGEAQcGJmF2PsBmk-SShlQcpoDmw0)
Den som förvägrar en annan människa hennes frihet, vari självklart ingår hennes frihet att älska, är ett monster. Ett mänskligt monster utan mänsklighet. De är skamkulturens MM.
Men nu kommer jag till de medicinska mänskliga monstren, dvs MMM.
Nab-kliniken (Nabkliniken.se) gör något som är så oerhört djupt oetiskt, något som representerar det vidrigaste i skamkulturen, som är så ofattbart vidrigt att det är svårt att föreställa sig för en svensk. Något som är så ohyggligt ovärdigt i ett mänskligt samhälle.
Nap-kliniken, vars klinikchef heter Susanna Jafari, gör sk oskuldsoperationer. En operation som attackerar kvinnans vagina i syfte att manipulera kvinnans vagina så att det uppstår en blödning vid penetration. (https://www.ottar.se/artiklar/klinik-i-stockholm-utf-r-oskuldsoperationer).
De MM som på detta sätt driver skamkulturen lever efter föresatsen att kvinnan aldrig skall ha erfarit en penetration innan äktenskapet. Beviset för att kvinnan aldrig upplevt en penetration är att hon blöder på bröllopsnatten. En blödning från vaginan. Skamkulturens blod.
Det är omöjligt för mig, som svensk, som levt i den svenska kulturen, att föreställa sig att denna praktik är av människa skapad. Detta är så primitivt, så ohyggligt omänskligt. Detta är den mänskligt ovärdiga, groteska skamkulturen. En kultur, som egentligen inte borde få nämnas samtidigt som ordet kultur, då det är en vidrig sedvänja där kontrollen av kvinnan och hennes sexualitet är fullkomligt groteskt.
Nap-kliniken befrämjar, legitimerar och profiterar på skamkulturen. Människorna på kliniken är MM. De som tvingar dit kvinnor är MM. Den kvinna som frivilligt går dit, rättfärdiggör eller underkastar sig MM.
Som tur är, är Sverige Sverige, det är ett land med en stark tradition av jämställdhet och hyllar den mänskliga friheten. Det svenska samhället slår därför till, hårt och bestämt mot denna typ av vidrig skamkultur. Inte minst idag, då vi har en feministisk regering. En regering som med alla medel försvarar kvinnors rätt till frihet. Kärlekens frihet. En kärlekens regering!
Staten stängde omedelbart Nap-kliniken. De som har genomfört de groteska ingreppen utvisades från landet, med skälet att de inte är värdiga att leva i ett fritt land då de förvägrar andra människor deras frihet. De är ju MM.
Staten tog resolut hand om dem som genomfört ingreppen, med Susanna Jafari i spetsen. Staten tog personalen som deltagit i detta våldsutövande, denna kränkning av svenskens frihet, och körde dem till Arlanda och utvisade dem till ett strängt muslimskt land (okänt vilket), så att de där kan leva ut sin kulturgärning, där de kan leva i den kultur de företräder, skamkulturen. Statsminister Löfven skrev i sin presskommuniké att dessa människor har förlorat rätten att vara i Sverige, ett land av frihet, ett civiliserat land. Han skrev ”Vi ger inte plats i vårt samhälle för dem och deras skamkultur. Sverige är ett land med jämställdhet och med den självklara mänskliga friheten att älska den man älskar. Sverige är ett kärlekens land. Min regering är en kärlekens regering” Ja, så skrev han.
Det kan låta dramatiskt, men handen på hjärtat, inget annat agerande är väl tänkbart? Mänskliga monster (MM) måste bekämpas. För varje människas frihets skull.
Den 25 januari
Sven-Olof Collin
De som utövar detta våld ser ut som människor, med ben och huvud och kanske t o m språk. Därför måste vi tyvärr kalla dem för människor. Men deras akt är monstruös. Därför måste vi kalla dem mänskliga monster (MM).
MM:s balkongmord är oftast begångna inom ett skamkultursammanhang (det som andra kallar hederskultur). Det sk hedersvåldet, som jag kallar skamvåldet, är spritt i samhället. Om det vittnar Tris, Tjejers rätt i samhället (https://www.tris.se/). Kvinnor, speciellt de unga kvinnorna, får inte älska den de älskar. De gifts bort till farbröder. Till personer de inte älskar. Deras vagina, deras kroppar, är värdefulla saker som familjen hanterar. I skamkulturen är de som har unga kvinnliga kroppar inte människor, de har ingen individualism. De förvägras rätten att ha kärlek. De bevakas och får inte gå utanför lägenheten utan familjens beskydd. De förvägras det mest grundläggande, mänsklig frihet. Friheten att älska.
Fadime förvägrades sin frihet till kärlek. Hon mördades av ett MM. Sin egen far! I Sverige! (https://www.youtube.com/watch?v=o2DdUX4Ua8U&fbclid=IwAR20m4TvAY1_QbieHu4jJ2rnIZ32haMGEAQcGJmF2PsBmk-SShlQcpoDmw0)
Den som förvägrar en annan människa hennes frihet, vari självklart ingår hennes frihet att älska, är ett monster. Ett mänskligt monster utan mänsklighet. De är skamkulturens MM.
Men nu kommer jag till de medicinska mänskliga monstren, dvs MMM.
Nab-kliniken (Nabkliniken.se) gör något som är så oerhört djupt oetiskt, något som representerar det vidrigaste i skamkulturen, som är så ofattbart vidrigt att det är svårt att föreställa sig för en svensk. Något som är så ohyggligt ovärdigt i ett mänskligt samhälle.
Nap-kliniken, vars klinikchef heter Susanna Jafari, gör sk oskuldsoperationer. En operation som attackerar kvinnans vagina i syfte att manipulera kvinnans vagina så att det uppstår en blödning vid penetration. (https://www.ottar.se/artiklar/klinik-i-stockholm-utf-r-oskuldsoperationer).
De MM som på detta sätt driver skamkulturen lever efter föresatsen att kvinnan aldrig skall ha erfarit en penetration innan äktenskapet. Beviset för att kvinnan aldrig upplevt en penetration är att hon blöder på bröllopsnatten. En blödning från vaginan. Skamkulturens blod.
Det är omöjligt för mig, som svensk, som levt i den svenska kulturen, att föreställa sig att denna praktik är av människa skapad. Detta är så primitivt, så ohyggligt omänskligt. Detta är den mänskligt ovärdiga, groteska skamkulturen. En kultur, som egentligen inte borde få nämnas samtidigt som ordet kultur, då det är en vidrig sedvänja där kontrollen av kvinnan och hennes sexualitet är fullkomligt groteskt.
Nap-kliniken befrämjar, legitimerar och profiterar på skamkulturen. Människorna på kliniken är MM. De som tvingar dit kvinnor är MM. Den kvinna som frivilligt går dit, rättfärdiggör eller underkastar sig MM.
Som tur är, är Sverige Sverige, det är ett land med en stark tradition av jämställdhet och hyllar den mänskliga friheten. Det svenska samhället slår därför till, hårt och bestämt mot denna typ av vidrig skamkultur. Inte minst idag, då vi har en feministisk regering. En regering som med alla medel försvarar kvinnors rätt till frihet. Kärlekens frihet. En kärlekens regering!
Staten stängde omedelbart Nap-kliniken. De som har genomfört de groteska ingreppen utvisades från landet, med skälet att de inte är värdiga att leva i ett fritt land då de förvägrar andra människor deras frihet. De är ju MM.
Staten tog resolut hand om dem som genomfört ingreppen, med Susanna Jafari i spetsen. Staten tog personalen som deltagit i detta våldsutövande, denna kränkning av svenskens frihet, och körde dem till Arlanda och utvisade dem till ett strängt muslimskt land (okänt vilket), så att de där kan leva ut sin kulturgärning, där de kan leva i den kultur de företräder, skamkulturen. Statsminister Löfven skrev i sin presskommuniké att dessa människor har förlorat rätten att vara i Sverige, ett land av frihet, ett civiliserat land. Han skrev ”Vi ger inte plats i vårt samhälle för dem och deras skamkultur. Sverige är ett land med jämställdhet och med den självklara mänskliga friheten att älska den man älskar. Sverige är ett kärlekens land. Min regering är en kärlekens regering” Ja, så skrev han.
Det kan låta dramatiskt, men handen på hjärtat, inget annat agerande är väl tänkbart? Mänskliga monster (MM) måste bekämpas. För varje människas frihets skull.
Den 25 januari
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
