Religion framställs ibland som en känsla och ett behov av att världen är besjälad. Det är att ta ett fenomen som vi upplever hos oss själva, en själ, och föra över fenomenet på all den materia som är död, endast underkastad naturens lagar.
Religion är ett mänskligt övergrepp på naturen och på världen. Människan, i all sin mäktighet och översittarattityd, förtrollar naturen och gör den till vad en människa är, en aktör med moral. Men förtrollningen rymmer en än mer översittarattityd, ty i förtrollningen lägger översittarmänniskan vad man vill att människan skall ha, men som hon saknar, den perfekta moralen och den perfekta förmågan att göra gott. Hon skapar guden till att vara den människa som människan skulle vilja vara, den perfekta, den absolut goda.
Men trots sin ambition med det perfekta, kryper ändock människan in, med sin ondska och med sina lustar, och då speciellt mannens lustar, sannolikt p g a att det är män som skapat guden. Därför stadgar guden, dvs den som människan skapat till sin avbild, olika saker som röjer dess mänskliga ursprung.
Kvinnan skall hölja sitt hår inför brunstiga män, vilket stadgas i de semitiska religionerna. Men kvinnan skall även hölja sitt hår när den inträder i kyrkan eller moskén. Det vill säga, gud är inte perfekt, utan är en kåt man som måste ges en chans att behålla förståendet, därav kvinnans höljande av håret i den heliga byggnaden.
Men denna fantasiskapelse med människan som grund, ges också människans benägenhet till våld. Guden är rikt utrustad med våld, t ex har guden tillgång till den eviga elden, som kommer att drabba de som inte följer påhittet. Guden blir än mer människolik när den får människans ondska. Men guden blir än mer ond än vad människan kan vara. Som om det perfekta även måste vara perfekt ond. Hitler, i all sin omänskliga ondska, är trots allt en bristande liten människa relativt semiternas väldiga gud, och dennes väldiga monumentala ondska, Syndafloden, som får Förintelsen att framstå som en marginell företeelse.
Men människan har lyckligtvis gjort en andra besjälning. Förr, hos de vidskepliga, lades människans själ över alltet. Därefter kom den vetenskapliga revolutionen, varvid naturlagar skapades, eller upptäcktes. Även dessa kan ses som en imitation av människan. Ty, förutom en själ, har människan förnuftet, dvs den mänskliga intellektuella förmågan att skapa principer och lagar. Den tjänar oss onekligen väl, ty det tycks som om förnuftet och naturen står i bättre samklang än själen och naturen. Förnuftet har skapat lagen, att om det regnar blir man våt. Det är en mycket användbar lag, ty det tycks faktiskt vara på det sättet. Därför kan man skyla sig, och därvid undgå den naturlagens effekter. Naturlagarna har en empirisk relevans, vilket den andra fantasiskapelsen saknar.
Vetenskapens förtrollning genom skapande av naturlagar, har varit mer framgångsrik i att hjälpa människan, än förtrollningen genom att besjäla världen med en gud. Vetenskapen har hjälpt människan till större frihet och till längre liv, medan religionen blott har underkastat människan andra människors maktbegär.
Vetenskapens försteg framför religionen visar sig i dess dagar så tydligt när människor skadas av jordbävning. Då kör man de skadade, inte till den förtrollning som lett fram till kyrkor och böner, som kyrkan och moskén representerar, utan man kör dem till sjukhuset, där inga präster finns, men väl läkare och sjuksköterskor, som betydligt mer framgångsrikt kan ta hand om människor.
Den första förtrollningen och besjälningen var ett stort misslyckande, medan förtrollningen genom förnuftet var, på det stora hela, betydligt mer framgångsrik. Låt oss därför överge vår första skapelse, vårt första troll, guden, och behålla och utveckla vår andra skapelse, vårt goda troll, vetenskapen.
Den 2 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin