Mannen, inför kvinnans skönhet och behag, tappar sin besinning och kan begå de värsta brott, vari ingår att glömma sin gud och kanske t o m glömmer han att be, dvs att visa guden sin underkastelse. Kanske det senare antyder vad det är frågan om. Guden konkurrerar helt enkelt om mannens uppmärksamhet och gunst, varvid guden inte tål att mannen, om så blott för en sekund, glömmer att han är satt under gudens makt och underkastelse, och faller handlöst i en beundran av en kvinna och hennes hår.
De två senaste abrahamitiska religionerna, kristendomen och islam, har aningen olika sätt att angripa problemet. Man kan t o m hävda att de ser problemet på olika sätt. Kanske det antyder att islam och judendomen är mer lika varandra, i sitt gränslösa hat av kvinnan, medan kristendomen har en aning mer jämställd syn på problemet med den estetiska och erotiska berusningen.
Två citat belyser skillnaderna. Först koranen och sedan ett avsnitt från nya testamentet.
koranen 24:31: ”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag.”
Matteus 5:27-30: ”Ni har hört det sägas: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.’ Men jag säger: den som ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta. Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kastas i Gehenna. Och om din högra hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kommer till Gehenna.”
Inför frestelserna skall muslimen se till att den som frestar tar bort frestelsen, genom att slå ned blicken och dölja sina behag. Kvinnan frestar och det är hennes sak att ta bort frestelserna. Mannen, han som erfar frestelserna, saknar kraft att hantera sina lustar. Han är en primitiv känslomaskin, utan förmåga att bärga sig.
Inför kvinnan skall den kristne själv hantera att han blir frestad. På honom sätts ett stort ansvar, att hantera sitt begär. Den kristne sätter stor tro på mannen, som sannerligen inte är svag, utan t o m så stark att han kan rycka ut sitt eget öga.
Som man kan jag därför bättre fördra den kristna synen, ty den säger 1. Det är inte kvinnan som är problemet, utan mannen; 2. Mannen har styrka att hantera det problem han själv skapar, och 3. Mannen skall hantera sitt problem, inte kvinnan.
Det går också att se en glidning i den kristna texten, där det är lätt att tänka att texten öppnar för att även kvinnan kan se med begär, och att även kvinnan har ansvaret att riva ut sitt öga. På så sätt finns det en antydan om en jämställd syn på människans drifter.
Slutligen finns ett gott skratt i korancitatet. Där räknas upp en mängd män som må se kvinnans behag. De är nära släkt. Just giftermål mellan nära släktningar anses ju vara ett problem i en del muslimska kretsar. Kanske den sedvänjan kommer från att män och kvinnor som är nära släkt får erfara varandras, eller i alla fall, kvinnans behag, vilket ökar sannolikhet för gifte inom släkten. Vilket leder till problem med inavel.
För oss andra, vi med moral och inte med religion, står att hantera estetiken och erotiken på bästa sätt, att med all den styrka vi har som moraliska aktörer, göra det bästa, för oss och för andra. Vari inte ingår att rycka ut ögon eller kräva estetikens och erotikens absoluta motsats, att kvinnor, eller för den delen, män höljer sig. Njut av att vara människa och leva bland människor, på ett moraliskt sätt.
Den 12 december 2020
Sven-Olof Collin