En ’person’ begår ett narkotikabrott, att befinna sig i en bil där det finns 8931 gram amfetamin, vilket gör att domstolen (Lunds Tingsrätt nr. B 5436-21) betraktar brottet som tungt. Straffet för brottet är normalt 5 år och 4 månader.
’Personen’ attackerar en annan dag en ung kvinna med ett slag. Attacken var oprovocerad och enbart motiverad som ’…att skada henne för eget nöjes skull’ (s. 17). Den filmas för att spridas så att ’personen’ kan få beröm och rykte för sitt angrepp. Misshandeln betraktas som allvarlig och skall normalt leda till ett straff på 6 månader.
Totalt skall han således dömas till fängelse i 5 år och 4 månader, dvs 64 månader, plus 6 månader, totalt 5 år och 10 månader, dvs 70 månaders fängelse.
Innehav av narkotika betraktas således värt 64 månader i fängelse, medan ett oprovocerat övergrepp på en okänd ung kvinna är värt 6 månader, dvs 9% av narkotikabrottet. Förvisso är narkotika allvarliga saker, med stora samhällseffekter. Men en ung kvinna är en individ, som kanske får bära en rädsla resten av sitt liv, som kanske resten av sitt liv är noga var hon går, som resten av sitt liv tittar sig oroligt tillbaka när hon är ute i det sk fria, som numer inte är fritt för henne. Hon får det straffet, medan han pliktar straffet under 6 månader och är sedan fri. I förhållande till narkotikabrott synes övergrepp på unga kvinnor inte vara så dyrbart.
Men det blir värre.
’Personen’ var vid brottet 19 år, dvs i Sverige förmögen att göra värnplikt, förmögen att rösta om landets framtid och förmögen att köpa sprit på restaurang, men utan rätt att köpa sprit på Systembolaget. ’Personen’ var myndig när ’personen’ utförde dådet. Trots dessa rätter och trots att ’personen’ är myndig, anses ’personen’ i svensk rätt vara mindre förmögen att bära ansvaret för sina handlingar, varför ’personens’ straff reduceras. ’Personen’ får en åldersrabatt.
Till detta kommer asperationsprincipen, som innebär att man får rabatt på brott, dvs en mängdrabatt. Det mest allvarliga brottet får sin straffsats, medan de mindre allvarliga brottens straffsatser reduceras med antalet brott.
Åldersrabatten och mängdrabatten innebär att ’personens’ straff blir 5 år och 4 månader, dvs 64 månader för narkotikabrottet, medan övergreppet på den unga kvinnan reduceras från 6 månader till 2 månader, med ett totalt straff på 5 år och 6 månader, dvs 66 månader. Total rabatt, nästan 10%
’Personen’ får således plikta med 2 månader för övergreppet. Kvinnans lidande tillmäter staten, i realiteten, två månaders straff. Narkotikabrottet och övergreppet ger tillsammans 66 månader, där övergreppet på den oskyldiga kvinnan motsvarar 3% av strafftiden.
Du kan se misshandeln här. https://samnytt.se/video-ali-attackerar-forbipasserande-kvinna-med-slag-mot-huvudet/ Du ser ’personen’ begå det oprovocerade övergreppet. Du hör skrattet från en annan ’person’. Föreställ dig rädslan som sprids i samhället om vi vänjer oss vid att detta kan ske. Rättsstaten anser att risken för den rädslan och dess effekter, är avsevärt mindre än effekterna av narkotika. Ja, det är blott värt 3%, medan narkotikan är värt 97%.
Rättsstaten tror också att, antingen så blir folk inte rädda för sådana angrepp, att de kanske accepterar att sådana angrepp kan ske, eller att människor anpassar sig och undviker att vandra ensamma och att de undviker att gå nära mörkhyade människor, som ’personen’ är.
Jag tror inte att det sk rättsmedvetandet överensstämmer med rättsstatens uppfattning. Jag tror att det finns fler än jag som anser att signalen ut i samhället skall vara tydlig. Angrepp på oskyldiga kostar minst 2 år i fängelse, utan tidsrabatt, dvs frigivning innan tiden är gången, utan mängdrabatt eller åldersrabatt. Ett övergrepp på en enskild individ kan inte rabatteras. Statens omsorg måste i första hand stå till samhällsfreden, rätten att få gå i det fria.
Den 7 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
’Personen’ attackerar en annan dag en ung kvinna med ett slag. Attacken var oprovocerad och enbart motiverad som ’…att skada henne för eget nöjes skull’ (s. 17). Den filmas för att spridas så att ’personen’ kan få beröm och rykte för sitt angrepp. Misshandeln betraktas som allvarlig och skall normalt leda till ett straff på 6 månader.
Totalt skall han således dömas till fängelse i 5 år och 4 månader, dvs 64 månader, plus 6 månader, totalt 5 år och 10 månader, dvs 70 månaders fängelse.
Innehav av narkotika betraktas således värt 64 månader i fängelse, medan ett oprovocerat övergrepp på en okänd ung kvinna är värt 6 månader, dvs 9% av narkotikabrottet. Förvisso är narkotika allvarliga saker, med stora samhällseffekter. Men en ung kvinna är en individ, som kanske får bära en rädsla resten av sitt liv, som kanske resten av sitt liv är noga var hon går, som resten av sitt liv tittar sig oroligt tillbaka när hon är ute i det sk fria, som numer inte är fritt för henne. Hon får det straffet, medan han pliktar straffet under 6 månader och är sedan fri. I förhållande till narkotikabrott synes övergrepp på unga kvinnor inte vara så dyrbart.
Men det blir värre.
’Personen’ var vid brottet 19 år, dvs i Sverige förmögen att göra värnplikt, förmögen att rösta om landets framtid och förmögen att köpa sprit på restaurang, men utan rätt att köpa sprit på Systembolaget. ’Personen’ var myndig när ’personen’ utförde dådet. Trots dessa rätter och trots att ’personen’ är myndig, anses ’personen’ i svensk rätt vara mindre förmögen att bära ansvaret för sina handlingar, varför ’personens’ straff reduceras. ’Personen’ får en åldersrabatt.
Till detta kommer asperationsprincipen, som innebär att man får rabatt på brott, dvs en mängdrabatt. Det mest allvarliga brottet får sin straffsats, medan de mindre allvarliga brottens straffsatser reduceras med antalet brott.
Åldersrabatten och mängdrabatten innebär att ’personens’ straff blir 5 år och 4 månader, dvs 64 månader för narkotikabrottet, medan övergreppet på den unga kvinnan reduceras från 6 månader till 2 månader, med ett totalt straff på 5 år och 6 månader, dvs 66 månader. Total rabatt, nästan 10%
’Personen’ får således plikta med 2 månader för övergreppet. Kvinnans lidande tillmäter staten, i realiteten, två månaders straff. Narkotikabrottet och övergreppet ger tillsammans 66 månader, där övergreppet på den oskyldiga kvinnan motsvarar 3% av strafftiden.
Du kan se misshandeln här. https://samnytt.se/video-ali-attackerar-forbipasserande-kvinna-med-slag-mot-huvudet/ Du ser ’personen’ begå det oprovocerade övergreppet. Du hör skrattet från en annan ’person’. Föreställ dig rädslan som sprids i samhället om vi vänjer oss vid att detta kan ske. Rättsstaten anser att risken för den rädslan och dess effekter, är avsevärt mindre än effekterna av narkotika. Ja, det är blott värt 3%, medan narkotikan är värt 97%.
Rättsstaten tror också att, antingen så blir folk inte rädda för sådana angrepp, att de kanske accepterar att sådana angrepp kan ske, eller att människor anpassar sig och undviker att vandra ensamma och att de undviker att gå nära mörkhyade människor, som ’personen’ är.
Jag tror inte att det sk rättsmedvetandet överensstämmer med rättsstatens uppfattning. Jag tror att det finns fler än jag som anser att signalen ut i samhället skall vara tydlig. Angrepp på oskyldiga kostar minst 2 år i fängelse, utan tidsrabatt, dvs frigivning innan tiden är gången, utan mängdrabatt eller åldersrabatt. Ett övergrepp på en enskild individ kan inte rabatteras. Statens omsorg måste i första hand stå till samhällsfreden, rätten att få gå i det fria.
Den 7 april 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
