Sedan kom de bi-sexuella, som frankt hävdade just denna omöjlighets möjlighet, att de var både A och icke-A. De kunde förvisso fått hjälp av Hegel, som med sitt alternativ till motsägelselagen sade att motsägelselagen är statisk, och därför overklig, ty verkligheten kännetecknas av utveckling, den han fann i dialektiken, där motsatserna förenas i ett Aufhebung, som vi inte har ett bra svenskt ord för, men som innebär en förändring där de tidigare motsatserna förenas, på en högre nivå. Men dialektiken var inte till nytta för de bisexuella, eftersom de frankt hävdade att de var på samma nivå, de var människor, men ändå förenade motsatserna.
Idag angrips logiken av de som hävdar att de är asexuella. De säger att man eller kvinna, men även man och kvinna, är meningslösa begreppspar, då de asexuella är varken eller.
Men logiken kan få leva, en aning, då det finns de som hävdar att de befinner sig i motsatsparets spännvidd, där kön erkänns som kategorisering, men att de är det tredje, det utelämnade, varken A eller icke-A, utan en negation av dikotomin A och icke-A.
Som forskare tvingas man leva i logikens tyranni. Har man en kategori A, finns alltid icke-A, som står mot A, och som inte är A. Det blir ett endimensionellt tänkande, där det skapas blott en dimension, A som sträcker sig till icke-A. Men samtidigt öppnar denna tyranni för en upptäckarglädje, t ex när man finner ut flera dimensioner. Så trodde jag först att det fanns oberoende och beroende styrelseledamöter, men strax fann jag att beroendet hade minst två dimensioner, socialt och kognitivt, vilket innebar att en ledamot samtidigt kunde vara socialt oberoende, dvs utan någon annan social relation till t ex ägarna, men kognitivt beroende, då de hade t ex samma utbildning, på samma anstalt, och därför tänkte likartat om strategi.
Det är därför utbrytarförsöken från logiken, samtidigt som man behåller logiken, som är så potentiellt belönande. Däremot går det knappast att bryta sig ur logiken och stanna utanför den. Hegel lyckades, men det är få, ja, ingen i dagens seriösa vetenskap, som lyckas med det.
Återstår att se om jag lyckas, ty jag tycker mig kunna visa på att ägaren styr sin ledning, men att den styrningen baseras på den uppfattning ägarna fått om företaget, vilket de fått av ledningen, som således skapat en bild av företaget hos ägarna, och därmed av vad som behöver ledas. Således, ledningen styr ägarnas uppfattning om hur ledningen behöver styras. Vem är det då som styr?
Fråga dig därför alltid, om något är presenterat som någonting, och absolut inte som någonting annat, som dess negation, om det finns något tredje och om det finns något som gör att det som framstår som en motsats, inte är en motsats. På så sätt kan du vända logikens tyranni till något kritiskt utvecklande.
Den 17 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin