Den gifta kvinnan skall underkasta sig maken och hans beslut. I den mån hon bringar förmögenhet med sig i boet, övergår förmögenheten till mannen, som använder den efter eget gottfinnande, till gagn för honom och eventuellt hans familj. Kvinnan kan inte skilja sig från mannen, förutom under extrema förhållanden, där mannens otrohet inte är giltigt skäl. Kvinnan får inte lämna hemmet utan mannens godkännande utan anses då vara på flykt från familjen, vilket är ett giltigt skäl för mannen att kräva skilsmässa. En gift kvinna som lämnat hemmet på eget bevåg kan hämtas tillbaka av polisen.
Allt detta är skrönor som jag precis läst i två böcker, ’Mary’ och ’Maria’, skrivna av Mary Wollstonecraft (1759-1797), en av feminismens första filosofer och kvinnorättsaktivister. Det som jag, år 2025, upplever som skrönor om barbari, är berättelser ur det liv som kvinnor hade under den tid och i det samhälle som Mary skrev om sina två böcker. Hon återger inte några påhitt, utan kvinnans livssituation i England under hennes tid. Mary var en tidig feminist, som med tydlighet beskrev kvinnors groteska livsförhållanden.
Men skrönorna är inte historiska reliker från England i slutet av 1700-talet. De finns levande och tillämpade idag.
Jag hörde nyligen en liknande sådan historia, återgiven av en ung kvinna som lever i en delvis muslimsk miljö. Hennes far har tydligt och klart sagt till henne att oaktat vad hon sade och hävdade skulle han ta hennes framtida gifta mans historia och berättelse som den sanna, och han förväntade sig att hon, hans dotter, skulle underkasta sig mannens order och dictum.
Just denna kvinna lever i ett annat europeiskt land, men fenomenet finns i Sverige, ytterst genom den sk hederskulturen som främst finns i muslimska familjer i Sverige, men som säkert också kan återfinnas i ortodoxt kristna och judiska familjer. Det är den abrahamitiska kvinnofientligheten, där kvinnan är en mannens egendom, för mannen att förfara efter eget gottfinnande.
Dagens svenska feminister borde läsa Mary Wollstonecrafts båda böcker och inse att de ger en faktisk beskrivning av många kvinnors liv i Sverige idag, år 2025.
Sven-Olof Yrjö Collin
Allt detta är skrönor som jag precis läst i två böcker, ’Mary’ och ’Maria’, skrivna av Mary Wollstonecraft (1759-1797), en av feminismens första filosofer och kvinnorättsaktivister. Det som jag, år 2025, upplever som skrönor om barbari, är berättelser ur det liv som kvinnor hade under den tid och i det samhälle som Mary skrev om sina två böcker. Hon återger inte några påhitt, utan kvinnans livssituation i England under hennes tid. Mary var en tidig feminist, som med tydlighet beskrev kvinnors groteska livsförhållanden.
Men skrönorna är inte historiska reliker från England i slutet av 1700-talet. De finns levande och tillämpade idag.
Jag hörde nyligen en liknande sådan historia, återgiven av en ung kvinna som lever i en delvis muslimsk miljö. Hennes far har tydligt och klart sagt till henne att oaktat vad hon sade och hävdade skulle han ta hennes framtida gifta mans historia och berättelse som den sanna, och han förväntade sig att hon, hans dotter, skulle underkasta sig mannens order och dictum.
Just denna kvinna lever i ett annat europeiskt land, men fenomenet finns i Sverige, ytterst genom den sk hederskulturen som främst finns i muslimska familjer i Sverige, men som säkert också kan återfinnas i ortodoxt kristna och judiska familjer. Det är den abrahamitiska kvinnofientligheten, där kvinnan är en mannens egendom, för mannen att förfara efter eget gottfinnande.
Dagens svenska feminister borde läsa Mary Wollstonecrafts båda böcker och inse att de ger en faktisk beskrivning av många kvinnors liv i Sverige idag, år 2025.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
