Vi är med rätta uppbragta över hur kvinnor behandlas i Iran, där de dödas för att de inte vill bära islams hijab.
Men vårt minne är kort.
Nyss lämnade den första kvinnan som varit ärkebiskop sitt ämbete. Den första kvinnliga prästen i den svenska protestantiska kyrkan vigdes 1960. Det hade möjliggjorts genom kyrkomötet 1958, där man dock lade till en samvetsklausul som sade att den präst som inte ville tjänstgöra med en kvinnlig präst skulle slippa, samt den biskop som inte accepterade kvinnliga präster skulle inte behöva viga kvinnor till präster. Denna könsapartheid i kyrkan avskaffades 1982. Det var blott 40 år sedan.
I katolska och ortodoxa kristna kyrkor finns inte kvinnliga präster. Numer finns kvinnliga rabbiner i den judiska kyrkan, men det är i liberala församlingar. Enligt traditionen finns en regel som säger att vissa böner kan blott läsas om det finns 10 män på plats. Ortodoxa judar har också den rädsla för kvinnans hår som muslimer har. I islam gäller också att kvinnor inte kan vara imamer, men det finns numer liberala församlingar med kvinnor som imamer.
De semitiska religionerna, judendomen, islam och kristendomen, har en predisposition för könsapartheid. Under många hundra år har dessa drivit en framgångsrik könsapartheid, blott mildrad under modernitetens demokratiska tryck under senare delen av 1900-talet.
Jämför med den profana världen. I det som kan kallas Sverige, kom den första kända kvinnliga regenten, Drottning Margareta, till makten år 1363, dvs för 659 år sedan. Trots att Sverige då var kristnat, kunde en kvinna få makten och undkomma Paulus krav från 1:a Korintierbrevet 14:34, att kvinnan skall tiga i församlingen. Därefter har vi haft Drottning Kristina, som kom till makten 1632, och Drottning Ulrika Eleonora d.y., som kom till makten 1718. År 1980 fick Sverige en kognatisk tronföljd, dvs att även kvinnan fick ärva tronen.
Jämför med kvinnans plats i vår gamla asatro, där det fanns två himmelriken, Valhalla, som styrdes av Oden, och Folkvang, där Freja var styrande. Den poetiska Edan säger ”Folkvang är det nionde: där avgör Freja vem som får sitta i salen. Hälften av stridens stupade väljer hon medan Oden får den andra hälften.” De kvinnliga Valkyriorna tog de slagna kämparna och förde dem till de två rikena. Således, en kvinnlig dominans, med Valkyrior och med Freja som första väljare.
Det tycks som om semiternas kvinnoförakt har legat som en hård diskriminerande filt över samhället, där kvinnans förmodat mer framträdande plats under vikingatiden fick ge vika för semiternas kvinnoförakt, tills det demokratiska samhället, under hårt motstånd från de semitiskt kristna, lyckades återföra kvinnan till en jämställd plats i samhället. Det skedde så sent som kring 1980.
Det vilar ett tungt ok över de kristna att bevisa att deras tidigare könsapartheid för alltid är borta. Eftersom de inte moderniserat sina heliga skrifter, finns jordmånen för könsapartheid kvar. Det åligger dem att visa på att deras avskaffande av könsapartheid är hållbart avskaffat. Innan dess, skall vi misstro deras jämställdhetsuttryck.
Idag, med islams ökade inflytande i Sverige, riskerar vi att glida tillbaka till tiden före 1980, då könsapartheid rådde. Det moderna demokratiska samhället lyckades besegra könsapartheid i den kristna världen. Det tycks som om samma kamp måste föras, återigen, nu mot samma semitiska religion, under namnet av islam.
Den 30 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Men vårt minne är kort.
Nyss lämnade den första kvinnan som varit ärkebiskop sitt ämbete. Den första kvinnliga prästen i den svenska protestantiska kyrkan vigdes 1960. Det hade möjliggjorts genom kyrkomötet 1958, där man dock lade till en samvetsklausul som sade att den präst som inte ville tjänstgöra med en kvinnlig präst skulle slippa, samt den biskop som inte accepterade kvinnliga präster skulle inte behöva viga kvinnor till präster. Denna könsapartheid i kyrkan avskaffades 1982. Det var blott 40 år sedan.
I katolska och ortodoxa kristna kyrkor finns inte kvinnliga präster. Numer finns kvinnliga rabbiner i den judiska kyrkan, men det är i liberala församlingar. Enligt traditionen finns en regel som säger att vissa böner kan blott läsas om det finns 10 män på plats. Ortodoxa judar har också den rädsla för kvinnans hår som muslimer har. I islam gäller också att kvinnor inte kan vara imamer, men det finns numer liberala församlingar med kvinnor som imamer.
De semitiska religionerna, judendomen, islam och kristendomen, har en predisposition för könsapartheid. Under många hundra år har dessa drivit en framgångsrik könsapartheid, blott mildrad under modernitetens demokratiska tryck under senare delen av 1900-talet.
Jämför med den profana världen. I det som kan kallas Sverige, kom den första kända kvinnliga regenten, Drottning Margareta, till makten år 1363, dvs för 659 år sedan. Trots att Sverige då var kristnat, kunde en kvinna få makten och undkomma Paulus krav från 1:a Korintierbrevet 14:34, att kvinnan skall tiga i församlingen. Därefter har vi haft Drottning Kristina, som kom till makten 1632, och Drottning Ulrika Eleonora d.y., som kom till makten 1718. År 1980 fick Sverige en kognatisk tronföljd, dvs att även kvinnan fick ärva tronen.
Jämför med kvinnans plats i vår gamla asatro, där det fanns två himmelriken, Valhalla, som styrdes av Oden, och Folkvang, där Freja var styrande. Den poetiska Edan säger ”Folkvang är det nionde: där avgör Freja vem som får sitta i salen. Hälften av stridens stupade väljer hon medan Oden får den andra hälften.” De kvinnliga Valkyriorna tog de slagna kämparna och förde dem till de två rikena. Således, en kvinnlig dominans, med Valkyrior och med Freja som första väljare.
Det tycks som om semiternas kvinnoförakt har legat som en hård diskriminerande filt över samhället, där kvinnans förmodat mer framträdande plats under vikingatiden fick ge vika för semiternas kvinnoförakt, tills det demokratiska samhället, under hårt motstånd från de semitiskt kristna, lyckades återföra kvinnan till en jämställd plats i samhället. Det skedde så sent som kring 1980.
Det vilar ett tungt ok över de kristna att bevisa att deras tidigare könsapartheid för alltid är borta. Eftersom de inte moderniserat sina heliga skrifter, finns jordmånen för könsapartheid kvar. Det åligger dem att visa på att deras avskaffande av könsapartheid är hållbart avskaffat. Innan dess, skall vi misstro deras jämställdhetsuttryck.
Idag, med islams ökade inflytande i Sverige, riskerar vi att glida tillbaka till tiden före 1980, då könsapartheid rådde. Det moderna demokratiska samhället lyckades besegra könsapartheid i den kristna världen. Det tycks som om samma kamp måste föras, återigen, nu mot samma semitiska religion, under namnet av islam.
Den 30 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
