Våldtäkternas frekvens påverkas av definitionen av våldtäkt. Den har förändrats, inte minst den legala definitionen, vilket påverkar statistiken. Det som igår inte betraktades som våldtäkt, men som idag betraktas som våldtäkt, leder till en ökning av frekvensen, även om de verkliga handlingarna är desamma.
Våldtäkternas frekvens påverkas av anmälningsbenägenheten. Somliga hävdar att anmälningsbenägenheten har gått upp, och därför ökar frekvensen av våldtäkter. Men samtidigt har vi fått ett stort inflöde av människor som bär en kultur där det kan förekomma att man inte kan se att våldtäkt förekommer inom äktenskapet, ty samlaget är mannens rätt. Därför kan också den relativa anmälningsfrekvensen ha gått ner.
Men man bortser från kvinnans beteende. Risken att utsättas för våldtäkt ute i det fria beror ju på om kvinnan rör sig i det fria. Om kvinnor börjar begränsa sin rörlighet i det fria, borde rimligen den typen av våldtäkt som sker ute i det fria, på gator, i parker, på motionsslingor, minska.
Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) har nu statistik som visar att speciellt yngre och äldre kvinnor (cirka 40%) känner otrygghet att vistas utomhus under kvällen. Vad jag vet, så vet vi inte om denna otrygghet omsätts i handling, t ex att kvinnor undviker att gå ut, eller om de blott går ut i sällskap med någon annan.
(https://www.bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2021-06-21-nationella-trygghetsundersokningen---resultat-pa-kommunal-niva.html )
För att veta hur våldtäkt förändras, räcker det således inte att beakta våldtäktens definition eller anmälningsbenägenheten, utan också att observera kvinnors agerande. I den mån de minskar sin närvaro i det offentliga rummet, reduceras deras risk, och därmed också våldtäkterna.
Kunskap om kvinnors agerande torde vara oerhört viktig, ty den är ju ett mått på kvinnors frihet. I den mån de drar sig för att gå ut, är de ju utsatta för ett faktiskt utegångsförbud, något vi hänför till totalitära stater. Medan kvinnor i kvinnoförnedrande kulturer höljer sig helt i kläder och aldrig går ut utan manligt sällskap eller med många kvinnor, kanske svenska kvinnor börjar med ett beteende som liknar det beteendet, att de inte går ut utan stannar i hemmet, eller blott går ut med sällskap. Precis det som de kvinnoförnedrande kulturerna ser som föredömligt.
Vi måste därför undersöka kvinnors rörelsemönster. Det är en kunskap som behövs för att förstå i vilken grad kvinnorna lever i ett fritt samhälle.
Den 21 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin