Kristersson använder Harpsund, statsministerns representationsvilla, ägd och bekostad av staten, för privata fester. Hans fru brukar gå klädd i sin arbetskostym, den Svenska kyrkans prästuniform, när hon är med Kristersson, när han representerar Sverige som statsminister. Hon har hållit gudstjänst på Harpsund, den statliga representationsbostaden.
Kristersson deltar i erosionen av två svenska värderingar, som är mycket väsentliga för ett fritt samhälle. Därtill hädar han!
I Sverige är staten skild från religionen. Sverige har inte längre någon statsreligion, även om den Svenska kyrkan får understöd av staten och handhar kyrkogårdar. Det enda övertrampet av denna grundläggande demokratiska värdering sker vid Riksdagens öppnande, då det fortfarande finns en tradition att många riksdagsledamöter besöker en kyrka efter öppnandet.
Att Kristerssons fru slår följe med honom är inte anmärkningsvärt. Däremot är det direkt stridigt mot traditionen om statens åtskillnad från religionen att statsministerns partner tillåts marknadsföra en religion genom en demonstrativ klädsel. När statsministern med följe kommer, är de blott och enbart representanter för staten Sverige, och sannerligen inte något annat, minst av allt representerar de en vidskeplig, totalitär religion, så som Kristersson svartrock till fru gör.
Statens egendom må inte utnyttjas för privat nytta. Det kallas korruption. En dogm, som användes av socialdemokratin, som idag högern försöker överta, är att man gör rätt för sig och inte ligger staten till last. Ett uttryck för denna dogm var Aina Erlander, som två gånger, sista gången när Tage gick i pension, åkte till Regeringskansliet för att återlämna pennor märkta ’Tillhör Statsverket’, som Tage hade fått med sig hem och använde hemma. Så visar man respekt för statens egendom och så skiljer man på privat och statligt.
Statens resurser skall användas för statens behov, inte för privata behov. Sådan är en självklar värdering rörande korruption. Förvisso bor Kristersson på Harpsund, men det är fortfarande statens egendom och syftet med egendomen är inte att husa en statsminister som enskild person, utan att husa en statsminister, inget annat. En fest för dottern till personen som är statsminister är inte en fest för staten, utan för personens familj.
Förvisso lär statsminister Persson och en av hans ministrar ha firat sina bröllop där. Men, de var i statens tjänst när de gifte sig. Å andra sidan var det helt privata arrangemang. Men så är också Persson och hans minister exponenter för den moderna tiden, där man gärna ser till sig själv och göder sig själv.
Kristersson ser sig således som både person och statsminister. Han är inte blott i statens tjänst som statsminister. Han ser inte heller statens egendom som statens egendom, med starkt begränsad nyttjanderätt, utan att statens egendom kan utnyttjas för privata behov.
Kristersson är en nyliberal människa som aktivt arbetar på många sätt för att erodera staten. Han och hans parti vill begränsa och minska staten. Det agerande jag beskrivit här innebär en tredje strategi, att erodera gränserna för staten, genom att bortse från principen av statens oberoende relativt religionen, och att låta statens resurser användas till privat nytta.
Till detta kommer något som onekligen är en lustighet för en ateist som jag. På dotterns fest på Harpsund använde de Harpsunds eka och rodde omkring med den. Jag reagerade på fotona av ekan. Det var jag inte ensam om. I Svenska Dagbladet den 31 oktober skrev en ledarskribent om det, med rubriken:”Harpsundsekan är inte vilken roddbåt som helst”, och menar att användandet av ekan på den privata festen inte var att visa ’stor respekt och varsamhet’ mot ekan, som är vårt kulturarv. En krönikör i Aftonbladet får samma känsla och skriver:” När jag ser studentföreningen – nästa generations ledare – ro runt i den där exklusiva träbåten, känns det som om jag drabbats av ett inbrott. Jag känner mig bestulen, och som medborgare i ett land som inte längre är mitt. Ett Sverige som börjar bli så korrupt, på alla håll och bredder, att det knakar i demokratins fundament. ” (länk 2 nedan).
Vi som sett Chrusjtjov ro i ekan, en av världens mäktigaste män som fick ro i en anspråkslös svensk eka, erfor ett stolt ögonblick i svensk historia. Den ekan är en representant och symbol för ett Sverige som är vår gemensamma stolthet. Att upplåta den till en privat studentfest är, och nu kommer lustigheten, en hädelse, en kränkning av vår stolta historia. Kristersson har tydligen inte samma helighet förbunden till ekan som en del av oss andra, jag, ledarskribenten i Svenskan och krönikören i Aftonbladet.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1: https://www.svd.se/a/rP0ael/ekan-i-harpsund-ar-inte-vilken-roddbat-som-helst
Länk 2: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/4B64KR/jag-tror-jag-kan-forsta-ulf-kristersson
Kristersson deltar i erosionen av två svenska värderingar, som är mycket väsentliga för ett fritt samhälle. Därtill hädar han!
I Sverige är staten skild från religionen. Sverige har inte längre någon statsreligion, även om den Svenska kyrkan får understöd av staten och handhar kyrkogårdar. Det enda övertrampet av denna grundläggande demokratiska värdering sker vid Riksdagens öppnande, då det fortfarande finns en tradition att många riksdagsledamöter besöker en kyrka efter öppnandet.
Att Kristerssons fru slår följe med honom är inte anmärkningsvärt. Däremot är det direkt stridigt mot traditionen om statens åtskillnad från religionen att statsministerns partner tillåts marknadsföra en religion genom en demonstrativ klädsel. När statsministern med följe kommer, är de blott och enbart representanter för staten Sverige, och sannerligen inte något annat, minst av allt representerar de en vidskeplig, totalitär religion, så som Kristersson svartrock till fru gör.
Statens egendom må inte utnyttjas för privat nytta. Det kallas korruption. En dogm, som användes av socialdemokratin, som idag högern försöker överta, är att man gör rätt för sig och inte ligger staten till last. Ett uttryck för denna dogm var Aina Erlander, som två gånger, sista gången när Tage gick i pension, åkte till Regeringskansliet för att återlämna pennor märkta ’Tillhör Statsverket’, som Tage hade fått med sig hem och använde hemma. Så visar man respekt för statens egendom och så skiljer man på privat och statligt.
Statens resurser skall användas för statens behov, inte för privata behov. Sådan är en självklar värdering rörande korruption. Förvisso bor Kristersson på Harpsund, men det är fortfarande statens egendom och syftet med egendomen är inte att husa en statsminister som enskild person, utan att husa en statsminister, inget annat. En fest för dottern till personen som är statsminister är inte en fest för staten, utan för personens familj.
Förvisso lär statsminister Persson och en av hans ministrar ha firat sina bröllop där. Men, de var i statens tjänst när de gifte sig. Å andra sidan var det helt privata arrangemang. Men så är också Persson och hans minister exponenter för den moderna tiden, där man gärna ser till sig själv och göder sig själv.
Kristersson ser sig således som både person och statsminister. Han är inte blott i statens tjänst som statsminister. Han ser inte heller statens egendom som statens egendom, med starkt begränsad nyttjanderätt, utan att statens egendom kan utnyttjas för privata behov.
Kristersson är en nyliberal människa som aktivt arbetar på många sätt för att erodera staten. Han och hans parti vill begränsa och minska staten. Det agerande jag beskrivit här innebär en tredje strategi, att erodera gränserna för staten, genom att bortse från principen av statens oberoende relativt religionen, och att låta statens resurser användas till privat nytta.
Till detta kommer något som onekligen är en lustighet för en ateist som jag. På dotterns fest på Harpsund använde de Harpsunds eka och rodde omkring med den. Jag reagerade på fotona av ekan. Det var jag inte ensam om. I Svenska Dagbladet den 31 oktober skrev en ledarskribent om det, med rubriken:”Harpsundsekan är inte vilken roddbåt som helst”, och menar att användandet av ekan på den privata festen inte var att visa ’stor respekt och varsamhet’ mot ekan, som är vårt kulturarv. En krönikör i Aftonbladet får samma känsla och skriver:” När jag ser studentföreningen – nästa generations ledare – ro runt i den där exklusiva träbåten, känns det som om jag drabbats av ett inbrott. Jag känner mig bestulen, och som medborgare i ett land som inte längre är mitt. Ett Sverige som börjar bli så korrupt, på alla håll och bredder, att det knakar i demokratins fundament. ” (länk 2 nedan).
Vi som sett Chrusjtjov ro i ekan, en av världens mäktigaste män som fick ro i en anspråkslös svensk eka, erfor ett stolt ögonblick i svensk historia. Den ekan är en representant och symbol för ett Sverige som är vår gemensamma stolthet. Att upplåta den till en privat studentfest är, och nu kommer lustigheten, en hädelse, en kränkning av vår stolta historia. Kristersson har tydligen inte samma helighet förbunden till ekan som en del av oss andra, jag, ledarskribenten i Svenskan och krönikören i Aftonbladet.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1: https://www.svd.se/a/rP0ael/ekan-i-harpsund-ar-inte-vilken-roddbat-som-helst
Länk 2: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/4B64KR/jag-tror-jag-kan-forsta-ulf-kristersson
RSS-flöde
