Kristendomen försökte, som den totalitära lära den är, att helt genomsyra människors liv, från vaggan till graven, från morgon till natt. Människan skulle döpas och begravas av kyrkan. Människors festande skulle kristnas, varför blottet mitt i vintern fick förvisso behålla sitt matöverflöd, men skulle också glädjas över barnets födelse i stallet.
Men de kristna misslyckades i att ta över vår främsta högtid, midsommarafton. Till idag har den behållit sin fertilitetsdyrkan och har intet kristet i sig. Där misslyckades den totalitära läran.
Men ett annat misslyckande, som måste anses vara oerhört, är det som uttalas varje dag, nämligen våra dagars namn. Här misslyckades de totalitära kristna att invadera människornas liv. Asatron gav oss de namn som vi än idag har.
Måndag är mångudens dag. Tisdag är Tyrs dag, en krigsgud. Onsdag är Odens dag, den största guden i asatron. Torsdag är åskgudens dag, Tors dag. Fredag är Frejas dag, kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Medan lördagen var dagen då vikingarna tvättade sig, dvs lögade sig.
De kristna misslyckades således kapital med att kristna dagarnas namn. Inte ett enda kristet namn på någon av våra dagar.
De lyckades däremot bättre i de länder som först kristnades. Än i dag heter romarnas lördag Sabato och söndag heter Domenika, herrens dag. Men måndag heter Lunedi, dvs månens dag.
För en totalitär lära som kristendomen borde det ha varit viktigt att kristna dagarna. Två skäl kan jag finna för dem. 1.) Dagarnas namn uttalas ofta, vilket gör att asatrons gudar nämns ofta varje dag, vilket kan inspirera människor till asatro. 2.) De olika gudarna som fanns i namnen visar på polyteism, vilket strider mot de kristnas monoteistiska första bud: Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Germanerna, som vi tillhör, tog intryck av romarna, och anammade deras vecka med sju dagar, där varje dag bar ett gudanamn. Germanerna tog de sju dagarna, men ersatte deras gudanamn med namn på sina gudar.
När romarna kristnades och kristendomen blev en statsreligion, där andra religioner förföljdes och böcker brändes, ersattes deras gudanamn delvis med kristna namn. När sedan kristendomen vandrade norrut, möttes de av germanerna och deras gudanamn, där de misslyckades att ersätta dem, så som man ersatt dem i romarriket.
Ett skäl till misslyckandet kunde vara medvetet politiskt. I Romarriket blev kristendom statsreligion, medan kristendomen försökte etablera sig hos germanerna, varför de fick politiskt lirka med germanerna en aning. En politik kunde vara att inte alltför ihärdigt angripa deras dagars namn, för att därmed få ökad acceptans för sig och sin lära. Förvisso var de totalitära, men de var inte heller fullständigt politiskt dumma.
I Romarriket var kyrkans språk latinet, som också var samhälleligt dominerande, medan latinet hos germanerna blott var kyrkans och de lärdes språk. De kristna hade kontroll över språket hos romarna, men inte hos germanerna, eftersom de, aningen politiskt dumt, behöll sitt latin, och hade därför svårare att påverka via språket, där namnet på dagarna fanns.
Kanske vi lyckades att behålla och vi fick behålla våra dagars namn p g a att den totalitära kristna kyrkan inte var helt totalitär, både av politiska skäl och p g a att de inte kunde invadera folkens språk och ersätta dem med latinet. De kristna hade totalitära ambitioner men fick ge sig en aning. Därför är fortfarande fredagen fruktbarhetens dag hos oss germaner. Vilket för övrigt det även tycks vara hos romarna då deras fredag, venerdì, kan komma från Venus, som ju också är kärlekens gudinna.
Nog är det en behaglig insikt, att ’kärlekens religion’ (sic!), den totalitära kristendomen, misslyckades att ta över kärlekens dag, fredagen. Fredagen är fortfarande, både hos romarna och hos oss germaner, helgad åt en kärleksgudinna.
Sven-Olof Yrjö Collin
Men de kristna misslyckades i att ta över vår främsta högtid, midsommarafton. Till idag har den behållit sin fertilitetsdyrkan och har intet kristet i sig. Där misslyckades den totalitära läran.
Men ett annat misslyckande, som måste anses vara oerhört, är det som uttalas varje dag, nämligen våra dagars namn. Här misslyckades de totalitära kristna att invadera människornas liv. Asatron gav oss de namn som vi än idag har.
Måndag är mångudens dag. Tisdag är Tyrs dag, en krigsgud. Onsdag är Odens dag, den största guden i asatron. Torsdag är åskgudens dag, Tors dag. Fredag är Frejas dag, kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Medan lördagen var dagen då vikingarna tvättade sig, dvs lögade sig.
De kristna misslyckades således kapital med att kristna dagarnas namn. Inte ett enda kristet namn på någon av våra dagar.
De lyckades däremot bättre i de länder som först kristnades. Än i dag heter romarnas lördag Sabato och söndag heter Domenika, herrens dag. Men måndag heter Lunedi, dvs månens dag.
För en totalitär lära som kristendomen borde det ha varit viktigt att kristna dagarna. Två skäl kan jag finna för dem. 1.) Dagarnas namn uttalas ofta, vilket gör att asatrons gudar nämns ofta varje dag, vilket kan inspirera människor till asatro. 2.) De olika gudarna som fanns i namnen visar på polyteism, vilket strider mot de kristnas monoteistiska första bud: Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Germanerna, som vi tillhör, tog intryck av romarna, och anammade deras vecka med sju dagar, där varje dag bar ett gudanamn. Germanerna tog de sju dagarna, men ersatte deras gudanamn med namn på sina gudar.
När romarna kristnades och kristendomen blev en statsreligion, där andra religioner förföljdes och böcker brändes, ersattes deras gudanamn delvis med kristna namn. När sedan kristendomen vandrade norrut, möttes de av germanerna och deras gudanamn, där de misslyckades att ersätta dem, så som man ersatt dem i romarriket.
Ett skäl till misslyckandet kunde vara medvetet politiskt. I Romarriket blev kristendom statsreligion, medan kristendomen försökte etablera sig hos germanerna, varför de fick politiskt lirka med germanerna en aning. En politik kunde vara att inte alltför ihärdigt angripa deras dagars namn, för att därmed få ökad acceptans för sig och sin lära. Förvisso var de totalitära, men de var inte heller fullständigt politiskt dumma.
I Romarriket var kyrkans språk latinet, som också var samhälleligt dominerande, medan latinet hos germanerna blott var kyrkans och de lärdes språk. De kristna hade kontroll över språket hos romarna, men inte hos germanerna, eftersom de, aningen politiskt dumt, behöll sitt latin, och hade därför svårare att påverka via språket, där namnet på dagarna fanns.
Kanske vi lyckades att behålla och vi fick behålla våra dagars namn p g a att den totalitära kristna kyrkan inte var helt totalitär, både av politiska skäl och p g a att de inte kunde invadera folkens språk och ersätta dem med latinet. De kristna hade totalitära ambitioner men fick ge sig en aning. Därför är fortfarande fredagen fruktbarhetens dag hos oss germaner. Vilket för övrigt det även tycks vara hos romarna då deras fredag, venerdì, kan komma från Venus, som ju också är kärlekens gudinna.
Nog är det en behaglig insikt, att ’kärlekens religion’ (sic!), den totalitära kristendomen, misslyckades att ta över kärlekens dag, fredagen. Fredagen är fortfarande, både hos romarna och hos oss germaner, helgad åt en kärleksgudinna.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
