Hågkomsten av natten kan göras med olika inriktning. Vi kan ha det som en påminnelse om den eviga förföljelsen av, med Hitlers ord, folket med en stat, men utan land.
Vi behöver emellertid inte Kristallnatten till detta. Det räcker att gå till en synagoga och se vilka säkerhetsåtgärder de tvingas ta till. Galler för fönster, cementsuggor utanför, byggnaderna ingärdade bakom stängsel, säkerhetsvakter. Antisemitismen, detta gissel som förföljer både religiösa judar och etniska judar, tycks aldrig, aldrig försvinna. Tron att freden skulle komma genom etablerandet av Israel slog fel. Nu tillkom övergreppet på palestinierna som skäl att förfölja judarna. I dessa dagar ivrigt eldade av den antisemitiska religionen islam som oblygt får förkunna att judar skall dödas, även de som döljer sig bakom träd.
Men vi kan ha Kristallnatten till att upprätthålla en vaksamhet mot rasism och diskriminering.
Goda nationalekonomer på Linnéuniversitetet har visat på hur diskriminering sker på bostadsmarknaden. Det är svårare att få bostad blott p g a det namn man har. Ett svenskt namn, t ex Sven Collin, får mycket lättare bostad än om ett arabiskt klingande namn. Det är på sitt sätt svårt att sätta sig in i upplevelsen när man blir uteslutet p g a namnet. Det är ju det som är det distinkt individuella. Det är JAG. Och det är det som gör att JAG blir utesluten.
Men det finns också en diskriminering som gör att jag kan erfara hur det är att vara diskriminerad. Det är en diskriminering som är den enda genuint rasistiska diskriminering vi har i Sverige, som jag känner till. Jag är nämligen en vit man, och som sådan bespottad som förtryckare. Blott genom hudfärgen och genom könet. I somliga sammanhang känner jag att jag är dömd, långt innan jag visar något beteende, långt innan jag uttalar det första ordet. Ty jag är tydligt och klart en vit man.
På ett sätt är det bra med ny-rasismen, odlad av förvirrat folk som påstår sig vara och som inordnas i vänsterbegreppet. Det gör att jag kan ha en självupplevd erfarenhet av hur rasism kan yttra sig och vad den kan innebära. Det är självfallet långt från rasismen som yttrades under Kristallnatten, men blott känslan av att vara en speciell typ, bara p g a hudfärgen, är ohyggligt kränkande och förminskande.
Att dessa nyrasister sedan kallar sig och inordnas under vänsterbegreppet är förödmjukande mot vänstern, som aldrig har odlat rasism, i någon form.
Den tredje diskrimineringen som borde uppmärksammas under Kristallnatten, är den diskriminering som kvinnor utsätts för, och då speciellt de muslimska kvinnorna. Klädkoder som förvägrar dem rätten att sig själva klä sig, vars syfte är att förringa deras individualitet. Traditioner av när och var och med vem, kvinnor får röra sig bland andra människor. Tvång av att umgås med vissa personer. Tvång av att binda sitt hjärteband till en viss kategori, där könsidentiteten är skriande, men även religionstillhörigheten.
Detta kvinnoförtryck har inte ljudet från krasande glas. Det har inte heller ljudet från klingande kristallglas, när man skålar för den fria obundna kärleken.
Därför, med judarna i första ledet, men därefter de med arabiska namn, de vita männen, de muslimska kvinnorna, är de som skall uppmärksammas under Kristallnattens manifestationer.
Öllsjö den 9 november 2018