Men Chrusjtjov svävar fortfarande över oss. I ett ögonblick av generositet gentemot det land där han varit partichef, gav han Krim till Ukraina 1954. Under Sovjetunionen väckte det inte större rabalder, kanske p g a att rabalder skulle ha belönats med Sibirienvistelse. Efter Sovjetunionens kollaps, blev det mer problematiskt, och slutligen, 2014, återgick Krim till Ryssland, efter en omdiskuterad folkomröstning.
Ukraina protesterade och andra länder protesterade, men tämligen lamt, eftersom Krim trots allt var gammalt ryskt territorium, förutom de där 60 åren.
Men Ukraina och Ryssland befinner sig i en konflikt, där blott Krim är ett inslag. Striderna i Donetsk är ett annat inslag. Bråket om gasen ett tredje. Och nyligen kapade Ryssland tre ukrainska båtar och fängslade dess besättning.
Ryssland och Ukraina är som släktingar som kivar om saker. Det är historiskt korrekt, ty med visst fog ser Ryssland Ukraina som Rysslands födelseplats. Från Kiev kom Kiev-rus, som skapade Ryssland när de for norrut. Ja, det hörs t o m i dess namn, Ryssland.
Det är den täta historien som man måste ha i åminnelse när man ser dagens konflikt.
Samtidigt skall man se hur Rysslands tuppkam har växt sedan 90-talets förödelse av USSR-stormakten. De agerar nu likt Kennedy, och hävdar Ukraina som sin intressesfär. De har accepterat, men med protest, att bli omgärdat av USA:s stridsmakten under NATO-flagg. Även om det måtte ha setts med avsky, kunde Ryssland inte hävda någon stark länk till de baltiska staterna när de anslöt sig till NATO. Ryssland behöll ju också kontakten till Östersjön genom St Peterburg och Kaliningrad, den gamla tyska staden Königsberg, som de erövrade och behöll efter andra världskriget.
Men idag väcks förhoppningar hos krigshetsare på bägge sidor genom Rysslands agerande. I Svenska Dagbladet skriver en sådan krigshetsare om att Ukrainas öde kan bli Sveriges och kan motivera att Sverige ansluter sig till NATO.
https://www.svd.se/natos-behandling-av-ukraina--varnande-exempel-for-sverige
Men då bortser krigshetsaren från att Sverige inte är Ukraina. Även om vi gärna tror att Kiev-rus ursprungligen var vikingar som kom från Roslagen, så känner inte Ryssland att Sverige ingår i deras intressesfär eller i dess historia. Senast vi ingick i deras historia, förlorades Ukraina genom Karl XII och hans misslyckande vid Poltava.
Vi skall därför inte dras in i NATO-propagandan. Vi skall därför inte heller dras in i en konfrontation med Ryssland. Det är en speciell granne och skall behandlas speciellt. Men vi måste förstå Rysslands känslor inför sina grannar och speciellt, inför deras historia. Det innebär inte att vi skall acceptera deras agerande. Men det innebär att vi borde hävda mot Ryssland, det vi själva hävdar. Frihet och oberoende, men med Ryssland som granne.
Öllsjö den 12 december 2018