Ingen vill vara förlorare. De flesta vill vara vinnare. När något dyker upp som framgång då är kön av ansvariga för framgången lång. När ett misslyckande dyker upp, då övergår kön till att peka finger och kön av ansvariga är tom.
När Högskolan Kristianstads ekonomutbildning klassades som i nivå med de två andra, högsta rankade, Jönköpings Handelshögskola och Handelshögskolan i Stockholm, då ersattes den första förvåningen av en kö av generösa människor, de som villigt tog på sig ansvaret för framgången. Vad jag vet, gjordes ingen grundlig analys över vad som skapade framgången.
Det tycks vara ett vanligt fenomen, att framgång föder segrare medan misslyckande föder bortförklaringar.
När det gick bra för telefonbolaget Ericsson, berodde det på deras goda tekniker. När det gick dåligt, berodde det på något mer diffust, på den blandade ägarstrukturen, där Handelsbankssfären och Wallenbergsfären styrde, sannolikt i osämja, där av dåliga resultat.
När det går bra för ett bolag, kan man läsa i årsredovisningen att satsningar gått hem och att personalen gjort ett fantastiskt arbete. När det går dåligt, då är det ett ’utmanande’ makroekonomiskt läge som är förklaringen, inte lat personal eller usel strategi.
När ett parti lyckas, beror det på deras goda politik. När de går ner i opinionen beror det på att de inte fått ut sin politik. Inte på att deras politik inte är attraktiv.
I redovisningsforskningen finns ett fenomen som heter Big Bath. Det är empiriskt konstaterat att när en ny VD tillträder, då rensar man i redovisningen, t ex gör man nedskrivningar och avskrivningar som ökar kostnaderna, men blott på pappret, och redovisar därför sämre resultat. Men året därpå, då VD:s suttit ett år, redovisar man förbättringar i resultaten, helst remarkabla förbättringar. Man gör den nye VD till en vinnare, som villigt tar på sig det fulla ansvaret, dock med klädsamt refererande till de dugliga medarbetarna …de som för ett år sedan uppenbart var odugliga.
Det är således så, att vinnare föder framgång, men framgång föder också villiga vinnare.
Den 23 MARS 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
När Högskolan Kristianstads ekonomutbildning klassades som i nivå med de två andra, högsta rankade, Jönköpings Handelshögskola och Handelshögskolan i Stockholm, då ersattes den första förvåningen av en kö av generösa människor, de som villigt tog på sig ansvaret för framgången. Vad jag vet, gjordes ingen grundlig analys över vad som skapade framgången.
Det tycks vara ett vanligt fenomen, att framgång föder segrare medan misslyckande föder bortförklaringar.
När det gick bra för telefonbolaget Ericsson, berodde det på deras goda tekniker. När det gick dåligt, berodde det på något mer diffust, på den blandade ägarstrukturen, där Handelsbankssfären och Wallenbergsfären styrde, sannolikt i osämja, där av dåliga resultat.
När det går bra för ett bolag, kan man läsa i årsredovisningen att satsningar gått hem och att personalen gjort ett fantastiskt arbete. När det går dåligt, då är det ett ’utmanande’ makroekonomiskt läge som är förklaringen, inte lat personal eller usel strategi.
När ett parti lyckas, beror det på deras goda politik. När de går ner i opinionen beror det på att de inte fått ut sin politik. Inte på att deras politik inte är attraktiv.
I redovisningsforskningen finns ett fenomen som heter Big Bath. Det är empiriskt konstaterat att när en ny VD tillträder, då rensar man i redovisningen, t ex gör man nedskrivningar och avskrivningar som ökar kostnaderna, men blott på pappret, och redovisar därför sämre resultat. Men året därpå, då VD:s suttit ett år, redovisar man förbättringar i resultaten, helst remarkabla förbättringar. Man gör den nye VD till en vinnare, som villigt tar på sig det fulla ansvaret, dock med klädsamt refererande till de dugliga medarbetarna …de som för ett år sedan uppenbart var odugliga.
Det är således så, att vinnare föder framgång, men framgång föder också villiga vinnare.
Den 23 MARS 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
