Aktivism är på modet. Mina forna arbetsgivare, universitet, men kanske än mer, högskolor, är idag uttalat aktivistiska. De står inte enbart på den vetenskapliga kunskapens sida, utan står för politiska inriktningar, som hållbarhet och sexuellt likaberättigande.
BBC har kommit i blåsväder då det avslöjats att ett reportage om Trump innehöll en klippning av hans tal och sedan ett klipp på folk som vandrade mot Capitolium, vilket gav intrycket att Trump hade hetsat folkmassan att göra det som den sedan gjorde, tåga till Capitolium och bryta sig in i byggnaden. Men man hade klippt samman två utsagor, skilda åt i tiden på en timme i talet, så att det såg ut som om det skedde i direkt följd. Och de tågande som visades efter talet, hade i själva verket tågat innan talet. Man hade således använt materialet på ett sätt som var oegentligt, för att visa på en hypotes, att Trump hetsade folk till angreppet på Capitolium.
BBC medger att det var ett misstag, varför två chefer har avgått, och därmed tagit ansvar för misstaget. De hävdar dock att det var ett enskilt misstag och att BBC inte har institutionaliserad partiskhet, dvs de kännetecknas inte av politisk aktivism.
Dock har rapporten, som visat på den förljugna klippningen, också visat på att BBC även brustit i objektivitet när det gäller HBTQ. Och det sägs att BBC Arabic har varit partiskt när det gällt Gazakriget. BBC medger att misstag har begåtts även här, men ingen har p g a detta avgått. Och fortfarande gäller att BBC inte har en institutionaliserad aktivism.
I Sverige gör extremhögern vad de kan för att misstänkliggöra SvT som aktivistisk. Det enda de kan sägas ha lyckats med är att få klimatreportern, Erika Bjerström, som hade en uttalad klimataktivism, att själv lämna SvT, med argumentet att hon fick utstå mycket ’hat’. Hon var en exponent för woke-tendensen, där aktivism är helt accepterat, oaktat vilken institution man arbetar för. T ex kunde hon, utan att någon chef på SvT tog ansvar och avgick, uttala frän sexism och rasism, genom att i en intervju ifrågasätta en persons rätt att ha synpunkter på ett sakförhållande med argumentet att personen var en ’vit man’. En journalist som gör sådana utsagor är en aktivist, och skall självfallet få hård kritik, som den då kan uppfatta som ’hat’.
Det finns aktivism som funnits länge, men som inte uppmärksammats som aktivism. Det är en så legitim aktivism att den inte märks. Aktivismen är fördömanden av nazityskland och Hitler. I ett program om Kristallnatten (länk nedan) kan en lektor i historia, Nicolas Partin, säga om nazisternas förföljelse av judarna genom de rasistiska Nürnberglagarna att ”judendomen är en religion, inte en ras.” Men det är fel. I ortodox och konservativ judendom är ett barn judiskt om dess mamma är judisk, medan i reformert och rekonstruktiv judendom är barnet även judiskt om det har en judisk pappa. Oavsett så blir barnet judiskt genom födelse, vilket rimligtvis är definition på rasism. Lektorn döljer judendomens rasism. Och får stå oemotsagd i programmet.
I alla dessa program jag sett om nazismen och Hitler ingår som en naturlig del att fördöma det som de gjorde. Det är förvisso en rimlig ståndpunkt, men när man berättar om historia så ingår inte fördömanden som fakta utan är uttryck för värderingar. Det är sannerligen inte historikerns uppgift att relatera historiska skeenden till värderingar och fördöma eller hylla dem. Historikern skall berätta om händelserna och försöka förklara dem eller göra dem förståeliga genom historisk analys. Fördömande eller hyllande är åhörarens uppgift, om den så önskar. Men det är inte historikerns uppgift.
För mig är det aktivistiska Hitler- och nazifördömandet enbart irriterande, men inte något större problem, då jag, genom min kunskap, ser genom det. Men värre är det med Bjerströms aktivism, då jag kan för lite i området för att kunna avslöja det. Detsamma gäller BBC:s aktivism, att blott oerhört initierade kan se genom det.
En poäng med journalistik och med kunskapsprogram, är att man skall få fakta och kunskap. Det är orimligt att man skall behöver mycket kunskap för att kunna rätt värdera det som sägs.
Journalister skall, precis som historiker, inte vara aktivister som för ut sina värderingar. De skall blott rapportera och analysera, inte fördöma eller hylla.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk: Kristallnattens raseri, https://www.svtplay.se/kristallnattens-raseri )
BBC har kommit i blåsväder då det avslöjats att ett reportage om Trump innehöll en klippning av hans tal och sedan ett klipp på folk som vandrade mot Capitolium, vilket gav intrycket att Trump hade hetsat folkmassan att göra det som den sedan gjorde, tåga till Capitolium och bryta sig in i byggnaden. Men man hade klippt samman två utsagor, skilda åt i tiden på en timme i talet, så att det såg ut som om det skedde i direkt följd. Och de tågande som visades efter talet, hade i själva verket tågat innan talet. Man hade således använt materialet på ett sätt som var oegentligt, för att visa på en hypotes, att Trump hetsade folk till angreppet på Capitolium.
BBC medger att det var ett misstag, varför två chefer har avgått, och därmed tagit ansvar för misstaget. De hävdar dock att det var ett enskilt misstag och att BBC inte har institutionaliserad partiskhet, dvs de kännetecknas inte av politisk aktivism.
Dock har rapporten, som visat på den förljugna klippningen, också visat på att BBC även brustit i objektivitet när det gäller HBTQ. Och det sägs att BBC Arabic har varit partiskt när det gällt Gazakriget. BBC medger att misstag har begåtts även här, men ingen har p g a detta avgått. Och fortfarande gäller att BBC inte har en institutionaliserad aktivism.
I Sverige gör extremhögern vad de kan för att misstänkliggöra SvT som aktivistisk. Det enda de kan sägas ha lyckats med är att få klimatreportern, Erika Bjerström, som hade en uttalad klimataktivism, att själv lämna SvT, med argumentet att hon fick utstå mycket ’hat’. Hon var en exponent för woke-tendensen, där aktivism är helt accepterat, oaktat vilken institution man arbetar för. T ex kunde hon, utan att någon chef på SvT tog ansvar och avgick, uttala frän sexism och rasism, genom att i en intervju ifrågasätta en persons rätt att ha synpunkter på ett sakförhållande med argumentet att personen var en ’vit man’. En journalist som gör sådana utsagor är en aktivist, och skall självfallet få hård kritik, som den då kan uppfatta som ’hat’.
Det finns aktivism som funnits länge, men som inte uppmärksammats som aktivism. Det är en så legitim aktivism att den inte märks. Aktivismen är fördömanden av nazityskland och Hitler. I ett program om Kristallnatten (länk nedan) kan en lektor i historia, Nicolas Partin, säga om nazisternas förföljelse av judarna genom de rasistiska Nürnberglagarna att ”judendomen är en religion, inte en ras.” Men det är fel. I ortodox och konservativ judendom är ett barn judiskt om dess mamma är judisk, medan i reformert och rekonstruktiv judendom är barnet även judiskt om det har en judisk pappa. Oavsett så blir barnet judiskt genom födelse, vilket rimligtvis är definition på rasism. Lektorn döljer judendomens rasism. Och får stå oemotsagd i programmet.
I alla dessa program jag sett om nazismen och Hitler ingår som en naturlig del att fördöma det som de gjorde. Det är förvisso en rimlig ståndpunkt, men när man berättar om historia så ingår inte fördömanden som fakta utan är uttryck för värderingar. Det är sannerligen inte historikerns uppgift att relatera historiska skeenden till värderingar och fördöma eller hylla dem. Historikern skall berätta om händelserna och försöka förklara dem eller göra dem förståeliga genom historisk analys. Fördömande eller hyllande är åhörarens uppgift, om den så önskar. Men det är inte historikerns uppgift.
För mig är det aktivistiska Hitler- och nazifördömandet enbart irriterande, men inte något större problem, då jag, genom min kunskap, ser genom det. Men värre är det med Bjerströms aktivism, då jag kan för lite i området för att kunna avslöja det. Detsamma gäller BBC:s aktivism, att blott oerhört initierade kan se genom det.
En poäng med journalistik och med kunskapsprogram, är att man skall få fakta och kunskap. Det är orimligt att man skall behöver mycket kunskap för att kunna rätt värdera det som sägs.
Journalister skall, precis som historiker, inte vara aktivister som för ut sina värderingar. De skall blott rapportera och analysera, inte fördöma eller hylla.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk: Kristallnattens raseri, https://www.svtplay.se/kristallnattens-raseri )
RSS-flöde
